Om att ”ta ansvar”

En synnerligen sjuk individ har mördat barn och ungdomar i Norge. Själva händelseförloppet väcker många frågetecken. Varför valde Breivik att efter nio års noggrann planering (om man ska tro “manifestet”) att bomba norska regeringsbyggnader under norsk semestertid och dessutom strax efter kontorstid, då dessa byggnader i stort sett var helt tomma på politiker? Hur klarade han överhuvudtaget av att genomföra en sådan till synes avancerad och precis militär operation ensam och utan någon som helst militär eller polisiär utbildning? Varför tog den norska polisen så lång tid på sig att undsätta ungdomarna? Hur förklarar man polisens motstridiga jonglerande med klockslag i efterhand? Varför hade norska polisen bombövningar bara dagar innan terrordådet? Hur förklarar man att Breivik ensam i en och en halv timmes tid kunde gå runt och skjuta ner ungdomar med en pistol och ett halvautomatiskt vapen utan att släpa med sig flera kilo ammunition? Och hur lyckades Arbeiderpartiets ungdomsförbunds ordförande undfly, med egna ord, “i ett tidigt skede” från ön i en båt, från öns enda brygga? Utan att själv bli skjuten och utan att ta med sig så många ungdomar som möjligt i båten? Men syftet med denna bloggpost är inte att här reda ut frågorna, utan att kommentera fulmedias skamlösa försök att plocka billiga politiska poäng.

Det är en stor tragedi som drabbat vårt brödrafolk. Nu väljer etablissemangsmedierna i Sverige att på ett skamlöst sätt misstänkliggöra Sverigedemokraterna. Man menar att Breiviks “manifest” uppvisar likheter med SD:s politiska program, närmare bestämt kritik mot massinvandring och islamiseringen, och därmed föreligger moraliskt medansvar. Det är naturligtvis absurt. Breivik säger ju också i sitt märkliga och förvirrade manifest att han är antirasist och vän till både Israel och HBT-lobbyn. Han kallar sig kristen (om än en hemmagjord bisarr version). Ska då alla partier som betraktar sig som vänner till Israel “ta ansvar”? Ska HBT-rörelsen? Ska Kristdemokraterna? Frimurarna? Det är en oärlig logik som säger att alla som råkar dela eller har liknande åsikter som Breivik har ett ansvar. Det finns ju flera saker i “manifestet” som man klan kleta på samtliga riksdagspartier om man nu vill utnyttja den tragiska händelsen för att bedriva partipolitik. Eftersom Unabombaren, som inspirerade Breivik, angav miljöförstöring som ett av sina bevekelsegrunder, skulle alltså miljöpartiet behöva ta avstånd från Unabombaren. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skulle behöva ta moraliskt ansvar för Baader-Meinhof-ligan och Röda brigaderna eftersom de hade en klassanalys som på de flesta punkter överensstämmer. Kristdemokraterna skulle också behöva ta sitt ansvar eftersom Breivik beskriver sig som “kristen” (en form av kristendom där samfundstillhörighet är irrelevant, anabola steroider, massmord, prostituerade och medlemskap i frimurarloger inte utgör dödssynd, men ändå). Men nej. Det är naturligtvis bara Sverigedemokraterna som förväntas ställa sig vid skampålen.

Jag är ingen vän av Sverigedemokraterna, jag delar inte deras sekulära liberalism, filosemitism och HBT-flörtande. Men alla nationalister och Sverigevänner drabbas naturligtvis av etablissemangets hätska angrepp mot Sverigedemokraterna då ju vi alla delar SD:s kritik av det multikulturella samhället, massinvandringen och islamiseringen. Fulmedias dubbelmoral och hyckleri är inget annat än en vidrig instrumentalisering vars enda syfte är att kväva all systemkritik. Etablissemanget skiter fullständigt i offren och deras anhöriga. Tro inget annat. Hade de drivits av en äkta omtanke för sitt folk hade de inte påtvingat oss det multikulturella vansinnet till att börja med.

Anton Assarsson