S:t Knut, konung och martyr

S:t Knut har slutfört Danmarks kristnande. † 1086, begraven i Odense.

Kyrkobön. O Gud, du, som till din Kyrkas förhärligande har värdigats utmärka den salige konung Knut med martyrpalmen och med härliga underverk, förläna nådeligen, att, såsom han var Kristi efterföljare uti dennes lidande, även vi måtte träda i Kristi fotspår, och så varda värdiga att ingå i den eviga saligheten. Genom samme Kristus, vår Herre. Amen.

S:t Henrik, biskop och martyr

S:t Henrik var biskop av Uppsala och följde med S:t Erik på dennes korståg till Finland. Därefter biskop av Åbo. Martyr i Finland på 1150-talet.

Kyrkobön. Allsmäktige, evige Gud, som givit din helige martyr och biskop Henrik  martyrdödens härliga segerkrona, giv, att även vi genom hans dygder och förbön må varda delaktiga av din nåd och härlighet. Genom Kristus, vår Herre. Amen.

(Källa: Oremus, tredje upplagan).

Döm icke?

Av: Jim Blackburn

I egenskap av apologet hos Catholic Answers får jag ofta telefonsamtal och e-post från personer som har att hantera omoraliskt beteende hos närstående. De är osäkra på vilka, om några, åtgärder de kan eller bör vidta i saken. Typiska exempel handlar om ett vuxet barn som bor med sin pojkvän eller hur man förhåller sig till ett syskon som kommer ut som homosexuell. De som ringer brottas med frågan om de ska tillåta barnet eller syskonet att praktisera den omoraliska livsstilen i deras hem. Måste jag låta dem tillbringa natten tillsammans? Vad säger jag till mina barn? Hur hanterar jag detta på ett kärleksfullt sätt? Kan jag verkligen älska min nästa när jag förkastar hans omoraliska livsstil?

Ofta har personer i dessa situationer redan försökt vidta någon åtgärd, men omedelbart avpolletterats med anklagelsen om att de är ”dömande”, att Bibeln lär oss att inte döma andra, att det bör sköta sina egna angelägenheter och inte lägga sig i. ”Jag dömer ju inte dig och du borde inte döma mig”, säger de. Men är det verkligen vad Bibeln säger?

När de uppmanas att visa bibelstödet för detta, pekar de som lyckas åstadkomma något svar alls på Jesu ord i Matteusevangeliet, ”Döm inte, så blir ni inte dömda”. De flesta kommer att stanna där med den tydliga övertygelsen om att Bibeln lär att vi inte på något som helst sätt ska döma andra. Men en närmare undersökning av denna bibelvers och andra relaterade verser avslöjar en annan innebörd av Jesu undervisning.

Låt oss först se på Jesu ord i sitt sammanhang:

”Döm inte, så blir ni inte dömda. Med den dom ni dömer med ska ni dömas, och med det mått ni mäter med ska det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du har en bjälke i ditt eget öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så ser du klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga” (Matt 7:1-5).

Om vi undersöker stycket rad för rad blir det tydligt att Jesus inte sa till sina lärjungar att de aldrig någonsin fick döma andras beteende. Snarare förmanade Han dem att själva leva rättfärdiga liv så att deras bedömning av andras beteende inte skall bli förhastad och deras mödor skall bli effektiva i tillrättavisandet av nästan.

”Döm inte, så blir ni inte dömda”. Isolerat kan detta uttalande tolkas som att man t.o.m. kan undkomma Guds dom genom att helt enkelt aldrig döma andras beteenden. Naturligtvis döms alla av Gud, så detta kan inte vara en korrekt tolkning. Jesus fortsätter med att omformulera sitt uttalande på ett positivt sätt: ”Med den dom ni dömer med ska ni dömas, och med det mått ni mäter med ska det mätas upp åt er”. Jesus förväntar sig verkligen att Hans lärjungar ska döma, men Han varnar dem att också de kommer att dömas på samma sätt.

Detta påminner om raden i Herrens bön, ”förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro” (Matt 6:12). Detta är så mycket mer än en enkel varning om att Gud kommer att behandla oss som vi behandlar andra. Katolska kyrkans katekes förklarar, ”Här rör det sig om en levande delaktighet som kommer från hjärtats innersta av vår Guds helighet, barmhärtighet och kärlek. Endast Anden som är vårt liv kan göra det sinnelag som fanns hos Kristus Jesus till vårt sinnelag” (2842).

I de två följande raderna varnar Jesus för hyckleri: ”Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du har en bjälke i ditt eget öga?”. Att döma hycklande är inte effektivt. En småtjuv som tillrättavisas av en bankrånare skrattar bara åt sin tillrättavisare.

Jesus förklarar sedan hur man ska döma rättfärdigt: ”Ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så ser du klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga”. Såsom denna artikel vill påvisa kan det inte råda någon tvekan om att dessa sista ord – ”ta ut flisan ur din broders öga” – verkligen ges oss tillåtelse att döma så länge det görs på rätt sätt.

Andra bibelställen som på ytan tycks indikera förbud mot att döma andras beteende kan analyseras på samma sätt i sina sammanhang. Tanken om att rätt döma andras beteende finns i hela Nya Testamentet.

Jesus sade till judarna, ”Döm inte efter skenet, utan döm rätt!” (Joh 7:24).

Han instruerade sina lärjungar vad de skulle göra om någon syndade mot dem:

”Om din broder har syndat, så gå och ställ honom till svars enskilt, er emellan. Lyssnar han på dig så har du vunnit din broder. Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak ska avgöras efter två eller tre vittnens ord. Lyssnar han inte till dem, så säg det till kyrkan. Och lyssnar han inte heller till kyrkan, då ska han vara för dig som en hedning och tullindrivare” (Matt 18:15-17).

Det är inte möjligt att följa Jesu instruktioner utan att vara ”fördömande” vad gäller någon annans beteende.

Även Paulus uppmanade till rätt dom av andra kristna: ”Är det min sak att döma de utomstående? Är det inte dem som är innanför ni ska döma? De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er den som är ond!” (1 Kor 5:12-13).

Vidare, ”Vet ni inte att de heliga [dvs. kristna] ska döma världen? Och om världen ska dömas av er, duger ni då inte till att döma i småsaker? Vet ni inte att vi ska döma änglar? Ska ni då inte kunna döma i vardagliga ting?…Fly bort från otukten!” (1 Kor 6:2-18).

En blick i Gamla testamentet avslöjar en liknande undervisning: ”Du ska inte göra orätt när du dömer. Du ska inte hålla med någon för att han är fattig och du ska inte vara partisk för den som har makt. Du ska döma din nästa med rättvisa” (3 Mos 19:15).

I motsats till vad många föredrar att tro, uppmanar Bibeln oss att rätt döma andras beteende. Den Katolska Kyrkan undervisar detsamma men varnar oss precis som Jesus varnade sina lärjungar:

”Respekten för människors goda namn och rykte förbjuder varje inställning och varje ord som skulle kunna tillfoga dem orättmätig skada. Man gör sig skyldig till:

• förmätet omdöme då man – även om man inte yppar det – utan tillräcklig grund antar att det finns ett moraliskt fel hos en annan människa;
• skvaller om man i påståenden utan objektivt hållbar grund för andra människor som inte känner till nästans fel och brister avslöjar sådana fel och brister;
• förtal om man med påståenden som strider mot sanningen skadar andras goda namn och rykte och ger upphov till felaktiga omdömen om honom.

För att undvika ett förmätet omdöme skall alla vara noga med att i så fördelaktig mening som möjligt tolka sin nästas tankar, ord och gärningar: Varje god kristen skall vara mera beredd att acceptera sin nästas utsaga än att förkasta den. Om man inte kan acceptera den skall man fråga honom hur han uppfattar den; och om han uppfattar den fel, så skall man rätta honom på ett kärleksfullt sätt; och om detta inte räcker, skall man söka efter alla lämpliga medel för att han skall uppfatta den riktigt och på så sätt komma ur sitt trångmål” (katekesen 2477-2478).

Med allt detta sagt är det stor skillnad på att döma någons beteende och att döma hans själs eviga tillstånd. Den senare domen tillkommer Gud allena. Jesus förklarar även denna typ av dom:

”Och Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom. Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet. Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom. Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig” (Joh 5:22-30).

I denna kontext står det klart att Jesus talar om dom som evig fördömelse. Sådan dom tillkommer Honom allena.

När vi således står inför närståendes omoraliska beteenden, hur kan vi vara säkra på att döma ett beteende på rätt sätt? För att uttrycka det med Jesu egna ord måste vi börja med att ta bort bjälken ur vårt eget öga genom att se till att vi gör vårt yttersta för att leva våra liv föredömligt. Vi måste också sträva efter att korrekt forma våra samveten så att vi känner igen synd när vi ser den. Slutligen får vi inte dra förhastade slutsatser om andras skuld i synd. Om vi gör allt detta kommer våra uppmaningar att betraktas som de handlingar i kärlek de av oss är tänkta att vara – avsedda att hjälpa våra nära och kära att leva sina liv på ett Gudi behagligt sätt. Först då kan våra ansträngningar att hjälpa till med att ta ut de fula flisorna ur vår broders öga bli effektiva.

Källa: Catholic Answers

Uppsaladomens och de övriga svenska templens relikfest – 5 november

O Gud, som genom dina helgons reliker verkar under, hör de förböner, som dina förklarade tjänare frambära, vilkas gravar och kvarlevor i Sveriges tempel och helgedomar ha hållits i helgd. Förläna oss nådigt, vi bedja dig, att den tro, för vilken dessa dina helgon här i landet ha levat och dött, åter må väckas till liv i allas hjärtan, på det att vi alla må glädja oss i det saliga hoppet på de dödas uppståndelse och en gång vinna odödlighetens segerpris. Genom Kristus, vår herre. Amen.

Källa: Oremus, tredje upplagan.

S:ta Birgitta, Sveriges skyddshelgon – 7 oktober.
Duplex av 1:a klassen med enkel oktav.

Bön
Heliga Birgitta, Sveriges stora dotter, jungfru, maka, moder och änka strålar du i alla dygders glans. Du som levde i familjens sköte och i världens vimmel, vid ett fördärvat hov och i klosterlig ensamhet, i rikedomens överflöd och i armodets betryck, du är oss alla en lysande förebild. Ifrån barndomen fann du din glädje i umgänget med Gud, i bön och betraktelse; du besjälades av levande tro och brann av helig kärlek till Gud. Du älskade Kristus, den korsfäste; han vad din själs brudgum, föremålet för all din kärlek. Därför förtärdes du av iver för hans ära och hans rike. Du vilade icke, förrän du återfört hans ståthållare på jorden från fångenskapen till Petri stol i kristenhetens huvudstad. Du sökte att i människohjärtat upptända kärlek till den gudomliga Mästaren och iver för hans heliga Kyrka. Vad du själv icke kunde göra, sökte du uppnå genom den orden, som du på Herrens tillskyndan grundat; genom den har du spritt välsignelse över vårt land, ja, över hela Kyrkan; genom den fortlever och verkar du alltjämt för Guds rike. Bed vid Guds tron, att din stora stiftelse åter må uppstå i sin forna glans och bära riklig frukt i Guds Kyrka. Heliga Birgitta, du har förhärligat Gud, och Gud förhärligade dig i livet och efter döden. I livet lät han dig skåda in i framtiden och uppenbarade för dig himmelens hemligheter; under ditt liv och efter din död vittnade han om din helighet genom under och tecken. Med rätta ärar dig därför även hans Kyrka. Hon prisar dig som stjärnan, som vänligt lyser vandraren på livets mörka stig; hon liknar dig vid en ros, som med sin skönhet gläder ögat och med sin doft fröjdar hjärtat; hon jämför dig med ett härligt träd i Guds trädgård, vilket bär dyrbara frukter. Med rätta sjunger hon om dig: Kristus älskade du, om Kristus vittnade du; konungens brud, brann du av nit för konungens rike. Heliga Birgitta, vår mäktiga förespråkerska vid Guds tron, vi glädjas över och med dig, vi lyckönska dig till den härlighet, som du nu åtnjuter hos Kristus. Se huldrikt ned till oss från himmelens höjd. Vi bebo samma land , som sett dig födas och för vilket du hyst så innerlig kärlek; vi bekänna samma tro, för vilken du levat och kämpat; vi hysa samma hopp, som upprätthöll dig i livets stormar och motgångar. Bed Kristus för oss, att samma kärlek, som lågade i ditt hjärta, må brinna i våra själar; bed honom att din iver för hans rike och för odödliga själars räddning må tändas i våra hjärtan. Heliga Birgitta, du är vårt lands stora skyddshelgon. Nu står du inför den Allgodes tron. Du har icke glömt din forna kärlek. Bed för det land, som du så innerligt älskat, bed för det folk, för vilket du så troget arbetat. Bed, att alla, som hava god vilja, må lämna sina villomeningar och inrotade fördomar mot Kristi Kyrka; bed, att sanningens ljus må lysa för dem; bed, att de få andlig kraft att utan hänsyn till människors gunst eller illvilja följa sin övertygelse och återvända till sina fäders tro, på det att Kristi ord må besannas: Alla må vara ett i mig. Amen.

Åkallan
Hell dig Birgitta, lysande stjärna på Kyrkans himmel; hell dig Nordens stora sierska, för vilken Herren uppenbarat himmelens hemligheter. Låt ditt ljus som fordom lysa över detta land; nedkalla Guds välsignelse över dess inbyggare, på det att vi alla i trons enhet må tillbedja den ende sanne Guden och den, som han sänt, Jesus Kristus. Bed för oss, att vi rätt må besinna Evangeliets sanningar och göra oss förtrogna med trons hemligheter. Hell dig Birgitta, Kristi utkorade brud! Utverka åt oss riklig nåd hos din himmelske brudgum, att vi troget må efterlikna dig och dina dygder, såsom du har efterliknat Kristus; bed för oss, att vi i allt må tillväxa i honom, som är vårt huvud, Kristus. I Kyrkans trädgård liknar du en ros, strålande av skönhet och doftande av godhet. Utverka åt oss hos den Allrahögste själens skönhet och hjärtats godhet, att vi, enligt apostelns ord, må vara Kristi vällukt inför Gud, både bland dem som skola varda frälsta och bland dem som skola gå förlorade. Hell dig Birgitta, vårt lands stora skyddshelgon! Fulla av förtröstan anbefalla vi åt din mäktiga förbön vårt fosterland, den andliga och världsliga överheten, våra anhöriga, släktingar, vänner och välgörare, oss själva, vår timliga och eviga välfärd. Upphör icke, goda moder, att bedja för oss. Framför allt bed för oss om en salig dödsstund, på det att vi efter att ha lämnat vårt jordiska fädernesland må upptagas i de eviga hyddorna för att med dig och alla helgon i salig fröjd evigt lova och förhärliga den treenige Guden. Amen.

Litania
Herre förbarma dig över oss.
Kristus, förbarma dig över oss.
Herre, förbarma dig över oss.
Kristus, hör oss.
Kristus, bönhör oss.
Gud Fader i himmelen: Förbarma dig över oss.
Gud son, världens Frälsare,
Gud, Helige Ande,
Heliga Trefaldighet, en ende Gud,
Heliga Maria; bed för oss.
Heliga Birgitta, den himmelske Faderns älskade dotter,
Heliga Birgitta, Frälsarens utkorade brud,
Heliga Birgitta, den Helige Andes lysande tempel,
Heliga Birgitta, strålande ljus i Kristi Kyrka,
Heliga Birgitta, furstinna efter Guds hjärta,
Heliga Birgitta, Guds trogna tjänarinna under världslivets frestelser och faror,
Heliga Birgitta, gudaktighetens läromästarinna,
Heliga Birgitta, brinnande av kärlek till den korsfäste Frälsaren,
Heliga Birgitta, mönster av ödmjukhet och försakelse,
Heliga Birgitta, med Kristus frivilligt fattig,
Heliga Birgitta, föredöme för kristlig lydnad,
Heliga Birgitta, mönster av tålamod och undergivenhet,
Heliga Birgitta, brinnande av hänförelse för Guds förhärligande,
Heliga Birgitta, besjälad av iver för själarnas räddning,
Heliga Birgitta, lysande föredöme av kristlig fullkomlighet,
Heliga Birgitta, benådad med Guds härligaste gåvor,
Heliga Birgitta, uppfylld av profetians ande,
Heliga Birgitta, benådad med himmelens uppenbarelser,
Heliga Birgitta, utrustad med makten att göra underverk,
Heliga Birgitta, av himmelen förhärligad genom under och tecken,
Heliga Birgitta, stora ordensstiftarinna,
Heliga Birgitta, mäktiga förespråkerska vid Guds tron,
Heliga Birgitta, milda beskyddarinna av alla dem, som taga sin tillflykt till dig,
Heliga Birgitta, vårt lands och folks mäktiga skyddshelgon,
Guds lamm, som borttager världens synder: Förskona oss, o Herre.
Guds lamm…Bönhör oss, o Herre.
Guds lamm…Förbarma dig över oss, o Herre.
F. Bed för oss, heliga Birgitta.
Sv. Att vi må värdiga varda Kristi löften.

Låtom oss bedja. Herre, vår Gud, du som genom din enfödde Son uppenbarat himmelska hemligheter för den heliga Birgitta, giv oss, dina tjänare, på hennes fromma förbön, att vi en gång få glädja oss åt uppenbarelsen av din eviga härlighet. Genom samme Kristus, vår Herre. Sv. Amen.

Källa: Oremus, tredje upplagan.

Skyddsängelsfesten 2 oktober (Duplex maius).

Kortare böner till skyddsängeln
Guds ängel, min beskyddare, upplys, försvara, styr och vägled mig, som av Guds Faders kärlek har blivit anbefalld åt dig. Amen.

Helige skyddsängel, min trogne och kärleksfulle ledsagare, utverka mig nåden att troget följa dina ingivelser, så att mina steg aldrig avvika från den väg, som Guds heliga bud anvisa mig. Amen.

Bön till en väns skyddsängel
Helige ängel, du som Gud har givit till beskyddare åt den, för vilken jag nu beder, ledsaga, beskydda och styr honom. Gör hans strävanden förtjänstfulla, hans arbeten fruktbärande. Torka hans tårar, helga hans glädje och styrk hans mod. Återgiv honom lugnet, när han är orolig och förtroendet, när han misströstar. Led honom, när han är rådvill och upplys honom, när det blir mörkt i hans själ, stöd honom, när hans fot snavar och uppres honom, när han faller. Gode ängel, ingiv honom goda tankar, rena känslor, iver för det goda. Bevara honom i Guds nåd och i Herrens frid. I förening med min egen skyddsängel led oss båda på trons och kärlekens, på sanningens och dygdens väg hem till vår himmelske Fader, som belönar oskulden och förlåter ångern. Amen.

Längre bön till skyddsängeln
Helige ängel, som Guds godhet givit mig till beskyddare på min jordiska pilgrimsfärd, jag tackar dig för all den trogna kärlek, som du hittills visat mig, och för alla de tjänster, du så troget gjort min själ under hela min levnad. Du älskar mig mer, än en vän på jorden kan älska sin vän; ty du älskar Gud och därför även den, han anförtrott åt din omsorg. Det är du, som så ofta varnat mig för det onda och uppmuntrat mig till det goda; det är du, som tröstat mig i sorg och lidande; det är du, som beskyddat mig i alla faror till kropp och själ. Tyvärr har jag icke alltid lyssnat till din röst och icke alltid följt dina råd; till min blygsel måste jag tillstå, att jag icke sällan följt den ondes lockelser. Förlåt mig, helige Guds ängel! Jag ångrar min trolöshet och lovar att i framtiden troget följa din ledning.
Psalmisten har sagt: Herren har givit sina änglar befallning om dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar; de skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot mot någon sten. Besanna detta ord, min himmelske vän; var mig även i framtiden en trogen ledsagare genom livet. Vaka vid min sida, då jag sover; led mina steg, då jag är vaken. Upplys mig, då ljuset fördunklas och det blir mörkt i min själ; trösta mig, när mitt hjärta är oroligt och bedrövat, och min själ är lik ett land utan vatten. Beskydda mig mot den ondes fiendens snaror och bevara mig från att falla för stundens frestelser. Särskilt beder jag dig, låt mig icke sjunka i ljumhetens dvala. När du ser, att jag vill bliva liknöjd för Herrens tjänst och min själs räddning, uppväck i mitt hjärta en helig fruktan och upptänd i min själ den förra kärleken.
Helige ängel, jag beder dig, visa mig den sista tjänsten när min sista stund kommer. Låt mig icke dö utan att hava bekänt min tro på den heliga katolska Kyrkan, låt mig icke dö utan fullkomlig ånger över mina synder och utan en innerlig kärlek till Gud. Bevara mig för en plötslig död. Gör, att jag i rätt tid får mottaga Kyrkans heliga sakrament. Bistå mig i själva dödsstunden. Mottag min själ och ledsaga den till himmelens boningar, där jag evigt skall tacka dig för all din kärlek och i förening med dig lova och prisa den allgode Guden, som genom dig fört mig till sin saliggörande åskådning. Amen.

Källa: Oremus, tredje upplagan.

Han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar (Ps 91:11).

Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte (Matt 18:10).

Utdrag ur den helige Athanasius brev till den trogna katolska återstoden under den arianska heresin på 300-talet.

”Må Gud trösta er! … Det som bedrövar er … är det faktum att andra har ockuperat kyrkorna med våld medan ni står utanför. Det är ett faktum att de besitter kyrkobyggnaderna – men ni besitter den apostoliska tron. De kan ockupera våra kyrkor, men de står utanför den sanna tron. Ni befinner er utanför gudstjänstlokalerna, men tron bor i er. Låt oss betänka: Vad är viktigare, platsen eller tron? Självklart den sanna tron. Vem har förlorat och vem har vunnit striden – den som besitter lokalerna eller den som besitter tron? Det är sant att lokalerna är av godo när den apostoliska tron där predikas; de är heliga om allt där sker på ett heligt sätt … Ni är de lyckliga, ni som förblir inom Kyrkan genom er tro, ni som stadigt håller fast vid grunden för den tro som har överlämnats till er från den apostoliska traditionen. Och om en avskyvärd avundsjuka har försökt skaka den vid några tillfällen, så har den inte lyckats. Det är de som har brutit sig loss från den i den nuvarande krisen. Ingen kommer någonsin att besegra er tro, älskade bröder. Och vi tror på att Gud kommer att ge oss våra kyrkor tillbaka en dag. Ju mer våldsamt de försöker ockupera gudstjänstlokalerna, ju mer avskiljer de sig således från Kyrkan. De hävdar att de representerar Kyrkan; men i själva verket är det de som utesluter sig själva från Henne och går vilse. Även om katolikerna trogna traditionen reduceras till en handfull, är det de som är Jesu Kristi sanna Kyrka”.
(Coll. Selecta SS.Eccl.Patrum, Caillau och Guillou Vol. 32, ss. 411-412)

S:ta Elin av Skövde – 30 juli

Martyr omkr. 1160.

Kyrkobön. Vi bedja dig, Gud, förläna oss på din heliga martyr Helenas förbön våra synders tillgift, och giv att vi, som fira hennes minne, genom hennes mäktiga bön i himmelen måtte undfå hjälp från ovan. Genom Kristus, vår Herre. Amen.

Källa: Oremus, tredje upplaga.

 

S:t Olav, konung och martyr – 29 juli

S:t Olav satte sig Norges kristnande som mål. Hans strävanden fullbordades med hans död vid Sticklestad den 29 juli 1030. Begraven i Nidarosdomen, fordom den katolska Nordens förnämsta vallfärdskyrka.

Kyrkobön. O Gud, du konungarnas krona och martyrernas seger, förläna oss nådigt, att vi genom din helige konung och martyr Olavs beskydd och förbön må vinna den överflödande nåd, som vi uti hans lidande prisa, och så uppnå den livets krona, som du utlovat dem som älska dig. Genom Kristus, vår Herre. Amen.

Källa: Oremus, tredje upplagan.

S:t Botvid, martyr – 28 juli

S:t Botvid var av sörmländsk stormannasläkt; trons främjare i Södertörn. † omkr. 1120. Begraven i Botkyrka vid Stockholm.

Kyrkobön. Låt nådeligen, o Herre, våra hjärtan upplysas genom den sanna trons klarhet, och giv, att din helige martyr Botvids mäktiga förbön måtte bevara oss från alla hotande faror. Genom Kristus, vår Herre. Amen.

Källa: Oremus, tredje upplagan

S:t David av Munktorp – 15 juli

Anglosaxisk munk. Västmanlands apostel, den förste biskopen i Västerås. † 1082. Begraven i Munktorp vid Västerås.

Kyrkobön. O Herre, må din helige biskop David bedja för oss hos dig, på det att vi genom hans förbön må uppnå, vad vi av egen förtjänst icke kunna erhålla. Genom Kristus, vår Herre. Amen.

Källa: Oremus, tredje upplagan.