Skrivet av: Anton Assarsson | 18 november 2009

Islam i procent

Idag fick jag äntligen hem min dator igen. Tydligen var det något fel på processorn, vilken fick bytas ut. Hoppas det fungerar som det skall i fortsättningen. Nu till dagens inlägg.

Alla muslimer som kommer till Sverige är naturligtvis inte rättroende muslimska jihadister med uttalad ambition att återupprätta Kalifatet. Vissa är rent av sekulära och har utvandrat från muslimska länder just för att de inte vill leva med sharialagar. Men historiska lärdomar visar att det inte spelar någon roll i det större sammanhanget – stor muslimsk immigration till ett samhälle eller civilisation leder oundvikligen till att civilisationen ifråga islamiseras. Så har det alltid varit och så är det än idag. Anledningen till att även en stor invandring ljumma muslimer leder till avsteg efter avsteg från värd-civilisationens sida är att även en alkoholdrickande, haschrökande och promiskuös muslim, (som i övrigt aktar sig noga för att äta fläskkött och skaka hand med otrogna) är att de är barn av den muslimska religionen och alla dess seder och bruk som genomsyrar alla muslimska länder. Ingen människa föds och får sin identitet och sina värderingar i ett ideologiskt vakuum. Och blir således påverkade av den verklighet de lever i oavsett graden av personlig andlig övertygelse. Scientia est potentia, kunskap är makt. Den som har kunskap om historien har också större analytisk förmåga vad gäller samtiden och framtiden än den som aningslöst analyserar omvärlden utifrån populära trender och vad som ”ligger rätt i tiden” snarare än djupare lärdomar.

När det gäller islam, islamisering och dess effekter för ett samhälle utgör det ett bra exempel på vikten av historisk kunskap. Hela sin historia igenom har islam ofelbart och obarmhärtigt följt samma mönster. Det finns inte ett enda exempel i världshistorien på fredlig samexistens med andra religioner – såvida man inte på fullaste allvar menar att dhimminatet innebar fredlig samexistens. ”Profeten” Muhammed befallde sina anhängare till krig i erövringssyfte, och i den oheliga boken Koranen uppmanas det ständigt till nya erövringar – vilket muslimerna har följt till punkt och pricka. Därtill betraktas Muhammed som ”uswa hasana” – det främsta moraliska föredömet – och ”al insan al kamil” – den perfekta människan. Om Muhammed var bigamist, pedofil, mytoman, slavägare och bandit – ja, då kan dessa egenskaper helt enkelt inte vara fel, tvärtom. Följande är hämtat från Peter Hammonds bok ”Slavery, Terrorism and Islam: The Historical Roots and Contemporary Threat”. Texten är tidigare publicerad som ”Hur mycket islam kan en fri civilisation tolerera?” Jag har tagit mig friheten att göra ett copy+paste då denna text har sina styrkor.  Detta är blott en observation av det uppenbara: ju mer islam i ett land, desto större problem:

Så länge muslimernas andel av befolkningen är omkring 1 % betraktas de som en fredsälskande minoritet som inte hotar någon. De kan till och med skildras som dygdemönster i tidningar och på film och få beröm för sitt färgstarka framträdande. I stort sätt rättar de sig – utåt – efter landets lagar.
·USA 1.0%, Australien 1.5%. Kanada 1.9%, Kina 1%-2%, Italien 1.5%, Norge 1.8%

Vid runt 2 % – 3 % börjar de differentiera sig från andra etniska minoriteter och bildar missnöjda grupper samt rekryterar från fängelser och bildar gatugäng. De är nu kroniskt förolämpade över nästan allting och begär särskild hänsyn. Offerrollen tränas och odlas intensivt.
·Danmark 2%, Tyskland 3.7%, Storbritannien 2.7%, Spanien, 4% Thailand 4.6%

Från 5 % utövar de relativt mer inflytande än deras antal berättigar dem till. De pressar på för att införa halal-mat, halal-hyllor i snabbköpen, halal-simhallar, särskilda bönerum etc. och uttalar hot för att bli åtlydda. Bil- och skolbränder börjar så smått, hedersmord är vanligt, och de infiltrerar vänsterpartier – vilka i sin tur ser sin fördel i att importera ännu fler muslimer. Ökningen av antalet muslimer är nu inte längre linjär utan exponentiell. Det samma gäller våldsbrottsligheten.
·Frankrike 8%, Filippinerna, 5% Sverige 5%, Schweiz 4.3%, Nederländerna 5.5%, Trinidad & Tobago 5.8%

Vid 10 % kräver de att regeringen ger dem möjlighet att leva efter sharialagarna. Brottsligheten – speciellt mord, rån och våldtäkt – är exploderande, bil- och skolbränder ökar dramatiskt och varje protest mot detta leder till mer hot och huliganism. Egentliga terroraktioner inträffar allt oftare, och de lyckas införa full censur av medierna. De har nu – genom vänsterpartier – betydande inflytande på samhället och all kritik av utvecklingen straffas hårt.
·Guyana 10%, Indien 13.4%, Israel 16%, Kenya 10%, Ryssland 10-15%

Efter ca 20 % utbryter spontana utbrott av gatubråk, de bildar väpnade grupper och dödar urskillningslöst. Bränder i kyrkor och synagogor ökar och lokala massakrer börjar. Politiska mord av motståndare är vanligt och anses legitima. Kvinnor är nu permanent insvepta i tyg och utan rättigheter.
·Etiopien 32,8%

Vid 40 % kan väntas omfattande massakrer, ständiga terrorattacker och militär krigföring.
·Bosnien 40%, Chad 53.1%, Libanon 59.7%

Från 60 % kan man räkna med obehindrad förföljelse av icke-troende och andra religioner, sporadisk etnisk rensning (folkmord), och sharialagar används som vapen mot de otrogna. Det införs Jizzya, den skatt som utkrävs av icke-muslimer.
·Albanien 70%, Malaysia 60.4%, Qatar 77.5%, Sudan 70%

Vid 80 % tar staten över etnisk rensning och folkmord. Sharialagar är nu införda i nästan alla frågor och alla icke-muslimer är antingen utrotade, fördrivna eller helt underkastade islamiskt godtycke. Korruptionen finns överallt, fattigdomen är universell, allt förfaller och hungersnöd avvärjs bara på grund av biståndshjälp från icke-muslimska länder.
·Bangladesh 83%, Egypten 90%, Gaza 98.7%, Indonesien 86.1%, Iran 98%, Irak 97%, Jordanien 92%, Marocko 98.7%, Pakistan 97%, Palestina 99%, Syrien 90%, Tajikistan 90%, Turkiet 99.8%, Förenade Arabemiraten 96%

Vid 100 % härskar ”Dar-al-Islam” – det islamiska ”Fredens Hus”. Det är tänkt att fred ska råda eftersom alla är muslimer. Sedan börjar muslimerna att döda varandra.
·Afghanistan 100%, Saudiarabien 100%, Somalia 100%, Jemen 99.9%

För den ryggradslöse, avfällige  opportunisten finns det dock hopp – mer eller mindre. Man kan kapitulera redan nu och likt den f.d. socialdemokratiske ministern Jens Orback förbereda sig på livet som dhimmi och hoppas på det bästa.

 


Responses

  1. Framtiden är så utstakad. Jag gråter redan.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: