Skrivet av: Anton Assarsson | 30 november 2009

Adventsbetraktelse

Adventsbetraktelse

Av Thomas A. Droleskey

Den nya liturgiska året börjar med första vesper i morgon kväll, lördagen den 28 november 2009, vilket ger oss tre veckor och sex dagar (tjugosju dagar) att förbereda för vårt årliga högtidlighållande av vår välsignade Herre och Frälsare Jesu Kristi födelse.

Det huvudsakliga temat för advent är vår välsignade Herre och Frälsare Jesu Kristi första ankomst när Hans heliga moder födde honom smärtfritt i vaggan i stallet i grottan i Betlehem. Ändå har heliga moder kyrkan länge lärt oss att vi även under de första dagarna i advent ska meditera över vår välsignade Herre och Frälsare Jesus Kristus andra ankomst vid tidernas slut, samt hans ”många ankomster” i våra liv, framför allt genom den helggörande nåden och genom Hans fortsatta närvaro i den kämpande/stridande kyrkan, Ecclesia Militans, här på jorden. Dessutom är vi kallade att fundera över det faktum att vår välsignade Herre och Frälsare Jesus Kristus kan komma för någon av oss när som helst i slutet av våra liv, en tidpunkt som endast Han känner till, vilket kräver att vi alltid är redo att möta konungarnas konung och herrarnas Herre vid tidpunkten för den enskilda domen. Att använda advent som ett sätt att erinra om vår välsignade Herre och Frälsare Jesus Kristus första ankomst samt att förbereda oss för hans ”mellanliggande ankomster” i kyrkans liv och i slutet av vårt eget liv är teologiskt sunt och riktigt. Tillåt mig en chans att förklara.

Vår välsignade Herre och Frälsare Jesus Kristus föddes för oss i Betlehem för att göra det möjligt för oss syndiga människor att delta i hans påskseger över synd och död. Betlehem var tänkt att leda direkt till Golgata, och därifrån till den tomma graven på påskdagen. Vår välsignade Herre och Frälsare Jesu Kristi födelse för oss i tiden, efter att Han tillbringade nio månader i tabernaklet som var Hans heliga moders jungfruliga och obefläckade livmoder, har evig innebörd för var och en av oss.

Allt i vårt liv är tänkt att kretsa kring Honom och Hans heliga kors. Hans födelse i Betlehem var tänkt att möjliggöra vår andliga förnyelse i dopet, vid vilken tidpunkt vi blev införlivade i Hans mystiska kropp som medlemmar av hans sanna kyrka, vår moder och vår lärarinna. Således bör varje ögonblick av våra liv vara styrda av händelserna i vår välsignade Herre och Frälsare Jesu Kristi inkarnation, Jesu födelse, dolda liv (barndomen och ungdomen), offentliga liv, lidande, död, uppståndelse och uppstigning till Faderns högra sida i härligheten. Vi är kallade, därför, till att inse att vi ska växa i vår kunskap om vår välsignade Herre och Frälsare Jesus Kristus såsom Han har uppenbarat sig genom sin sanna kyrka så att vår kärlek till honom kommer att växa till en sådan styrka att vi kommer att försöka att tjäna Honom i alla aspekter av våra liv.

Detta är något som varje seriös katolik vet utan en årlig påminnelse i en katolsk publikation. Dock kommer vår välsignade Herre och Frälsare Jesus Kristus verkligen som en tjuv om natten. Han kommer när vi minst anar det. Advent ger därmed oss alla en chans att påminna oss om att åminnelsen av vår välsignade Herre och Frälsare Jesu Kristi födelse, som inträffar på juldagen och julhelgen, är liturgiskt avsedd för att hjälpa oss att alltid tänka i de termer som gavs till oss av Jesusbarnet, som föddes för oss för att göra det möjligt för oss att födas till evigt liv i det ögonblick vi andas vår sista andetag.

Detta är en viktig punkt att komma ihåg. Tillåt mig förklara.

De liturgiska högtiderna advent och jul handlar inte om gråtmild sentimentalitet. De har skänkts oss av heliga moder kyrkan för att hjälpa oss att fokusera mer noggrant på vårt behov av sanningarna i den sanna tron i varje aspekt av våra liv. Vi kan inte bete oss som om inkarnationen och födelsen av den andra personen i den heliga Treenigheten kan ignoreras som irrelevant för vår vardag. Det finns inget sekulärt, religiöst indifferentistiskt sätt att betrakta och lösa problem som har arvssynden som sitt bakomliggande ursprung och det protestantiska upproret och uppkomsten av frimureriet som mer närliggande ursprung. Det är bara ett uppriktigt och oförskräckt försvar av sanningarna i den katolska tron, uttryckt till fullo och aldrig med någon tvekan om att proklamera den Gudomliga Frälsarens, vår välsignade Herre och Frälsare Jesu Kristi heliga namn, som kan hjälpa andra att se skadan av en värld som handlar som om det vore möjligt att tala om aktuella händelser utan att tänka på det samlade trosinnehållet (Depositum Fidei) som fullständigt och ofelbart har givits endast till den katolska kyrkan. Således är advent tänkt att användas av oss för att undfly mänsklig ”popularitet” i alla dess former och att tala och skriva och agera som katoliker oavsett vad det kommer att kosta oss i termer av ”framgång” i denna förbigående värld.

Att göra ett bra adventsfirande kräver lika mycket planering och engagemang som det kräver att göra en bra fasta. Även om advent inte innefattar lika stränga botövningar som fastan, är det icke desto mindre en högtid av bot, varför lila är de liturgiska skrudarnas färg under denna tid på det kyrkliga året. Vår frivillig avsägelse av oss själva under advent är ett sätt att påminna oss om att vi skall fyllas mer fullständigt med vår välsignade Herre och Frälsare Jesus Kristus för varje dag som går.

Planer görs alltid för att välkomna ett nytt barn i en familj. Vi måste göra upp planer under advent för att värdigt kunna välkomna vår välsignade Herre och Frälsare Jesus Kristus, särskilt genom att skapa utrymme i våra hjärtans värdshus genom att dra oss tillbaka från världen och tillbringa mer tid i bön inför altarets heliga sakramentet och Guds moder. Att gott fira advent innebär, naturligtvis, att spendera tid med vår välsignade Herre och Frälsare Jesus Kristus i Hans verkliga närvaro i altarets sakrament, att be vår Frus heliga rosenkrans varje dag, och att gå till bikt en gång i veckan. Det är också viktigt att dagligen be aposteln Andreas böner från 30 november, aposteln Andreas fest, tills juldagen.

Förberedelser för att fira födelsen av vår gudomliga frälsare innebär också att vi påminner oss om att händelserna i Betlehem är avsedda att förändra hela vårt liv för alltid. Vi tillhör Kristus. Våra ögon är Kristi ögon. Våra öron är Kristi öron. Vårt sinne är Kristi sinne. Vi är kallade att älska med Jesu allraheligaste hjärta och Marie obefläckade hjärta, till vilka vi är kallade att vara fullständigt vigda. Vi är kallade under adventstid att ge konkret uttryck åt allt detta genom att dra oss undan från den kommersialism som ”julen” har blivit. Det är särskilt viktigt för katoliker att hålla adventsfirandet enkelt och i botens tecken.

Det finns ingen anledning för oss att ”bevisa” vår kärlek till våra barn och släktingar och vänner genom att spendera stora summor pengar på presenter till dem. Varför skulle vi stödja det verkligen fruktansvärda onda i storföretagens Amerika, i vars affärer ordet ”Christmas” är förbjudet? Detta är blott en sekulär fortsättning, vanlig i både kapitalistiska och socialistiska länder, på de gamla kalvinistiska sederna hos puritanerna i Nordamerika under sextonhundratalet, med förbud mot det offentliga firandet av julen.

När allt betyder omkring betyder ju Christmas ”Christ Mass” (Kristusmässa). Den eländiga samling av tragiska människor som anammade Johan Calvins många irrläror kunde inte förmå sig att erkänna det som det hatade så häftigt, Kristi mässa, det heliga offret i vilket vår välsignade Herre och Frälsare Jesus Kristus görs inkarnerade på nytt i Sin kropp, blod , själ och gudomlighet, under brödets och vinets gestalter. Christmas skulle förvisas ur sikte, ”Thanksgiving” göras till en sekulär fest. Detsamma gäller i dag, inte sant? Varför behjälpa dem som hatar vår välsignade Herre och Frälsare Jesus Kristus, än mindre skuldsätta sig för att delta i deras styggelser?

Låt mig upprepa detta så att jag blir mycket tydlig: Storföretagens rövarbaroner tillgodoser anhängare av talmudisk judendom och den kommunistiska högtiden ”Kwanza”, samt olika demoniska seder i orientalisk ”mystik”. Varför stödja dem? Varför? Varför handla i deras butiker? Varför belöna Lowe’s Home Improvement and Target och K-Mart/Sears med våra pengar? Varför komplicera en högtid där vår främsta fokus måste ligga på att förbereda våra själar för en värdig åminnelse av vår välsignade Herre och Frälsare Jesu Kristi födelse i Betlehem genom att spendera tid och pengar på denna förgängliga värld?

Det är långt, långt bättre att skicka mässkort till våra vänner, vilket gör det tydligt att vi låter en evig, traditionell mässa läsas för dem och deras familjer. Det finns ingen bättre julklapp att ge till någon än ett mässkort eller en andlig bukett av mässor. Våra släktingar kanske inte uppskattar mässgåvan vi väljer att ge dem, men deras förundran över vår gåva till dem ger oss fler skatter i himlen och på samma gång får de ta del av nådegåvorna som flödar ur mässorna vi har låtit få läst för dem. Som vår Lucy Maria Therese Norma, som nu är sju år och åtta månader, brukar säga så är det en bra affär. Och när vi måste ge sig ut i världen för att köpa våra livsmedel och andra nödvändiga förnödenheter, kan vi bekämpa den sekularism och hedendom som är barnet av den judiska frimurarvärld av modernitet genom att korrigera kassaexpediten som önskar oss en ”Happy Holiday” med att önska dem en ”Blessed Advent” tillbaka, och på så vis påminna dem om att vi hela tiden måste vara beredda på vår välsignade Herre och Frälsare Jesu Kristi ankomst till i våra liv genom den helggörande nåden och våra enskilda domar. Vi får inte tveka att förkunna det heliga namnet på offentliga platser.

Vill du ha en enkel och relativt reklamfria advent och fortfarande köpa presenter till familj och vänner? Handla i katolska bokhandlar and affärer som drivs av traditionella katoliker och/ eller befinner sig i eller helt nära helt traditionella katolska kapell som inte gör eftergifter till konciliarism eller till den icke-existerande legitimiteten hos de falska herdarna och deras förfalskade kyrka. Gör dina egna presenter till familj och vänner. Någon kommer att hitta sin nisch genom att sy sängkläder och kläder med bilder av helgonen på dem. Någon kommer att hitta sin nisch genom att skapa goda katolik spel för barn och vuxna att spela tillsammans. Vi kan återskapa medeltidens anda genom att göra enkla gåvor och göra dem bra för ära och förhärliga Gud, genom att göra alla våra ansträngningar för honom genom vår Frus smärtorika och obefläckade hjärta.

Advent är en tid för firande. Det är inte en tid för festande överhuvudtaget. Vi bör artigt tacka nej till alla inbjudningar om att delta i partyn under advent. Synd om din chef inte förstår. Det är bättre att hålla högtidens botanda än att behaga människor och mammon de har att erbjuda oss. Moder Clare Marie Francis, OP, som är superior för dominikansystrarna av Marie obefläckade hjärta, som nu befinner sig vid Saint Dominic’s Chapel i Highland, Michigan, förklarade några grundläggande katolska läror om advent i ett brev hon skickade hem till föräldrar till elever vid Saint Dominic’s Chapel i Monroe, Connecticut, den 17 november 2007:

Med detta brev informerar jag er om att eleverna på Saint Dominic’s Academy inte kommer att delta i den årliga julgransbelysningsceremonin på Stepney Green. Ceremonin, planerad till den förste december, skall vara sekulär i tonen, med sådana låtar som ”We Wish You a Merry Christmas” och ”Frosty the Snowman”, för att vara politiskt korrekt enligt nutida standard. Vi, som trogna katoliker, accepterar inte för tidigt firande av julhögtiden i sig, inte heller godkänner vi det rent sekulära ”helgfirande” som världen i allmänhet tillhandahåller som ett ”Kristus-fritt” alternativ till den traditionella julen. Därför kan vi inte delta i de planerade festligheterna på Stepney Green. Vår heliga moder kyrkas uppmaning måste vara vår levnadsregel. Kyrkan uppmanar oss att fira advent. Förvisso är advent inte annan påskfasta vad gäller fasteregler och andra botgöringar, ändå utgör den så att säga en andäktig tystnad, då vi påminner oss själva och glatt inväntar den härliga festen för vår välsignade Herre och Frälsare Jesus Kristus födelse. När julen kommer ska vi fira den ännu än muntrare för att vi fromt har firat advent. Vi får inte tillåta oss att dras ned i dessa tiders förvärldsligade anda. Den katolska kyrkans anda är inte en som faller på knä inför mänsklig respekt och känslosamhet, eller som kompromissar med världen. ”Peace on Earth; good will to men” [Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag] är inte detsamma som ”Peace on Earth to men of good will.”

Med vänlig hälsning i Kristus, Moder Clare Marie Francis, OP

Bara sund katolsk lära från Moder Clare Marie Francis, OP. Vi kan inte göra några undantag från adventsandan. Och vi behöver inte vara alltför bekymrade över världen omkring oss. Vi behöver inte rusa ut till gallerior. Vi behöver inte göra vad andra gör. Och är det inte på tiden att vi avlägsnar oss från populärkulturen gång för alla? Varför kommer det som en överraskning för en del katoliker att Hollywood blir allt djärvare och djärvare i sitt producerande av öppet anti-katolska filmer?

Det finns en lösning på detta: gå inte på bio. Skulle vår välsignade Herre och Frälsare betala inträdespriset på ställen där hans heliga namn och Hans heliga tro och hans heliga moder hädas regelbundet och där just det som fick honom att lida under sitt lidande och död och skadade hans heliga Mors smärtorika och obefläckade hjärta, synden, hyllas vilket medverkar till att fler och fler människor syndar och/eller framhärdar i obotfärdig synd? Om Han inte skulle göra det, varför skulle du? Varför? Det finns ingen bra anledning till besöka en biosalong eller att slå på en tv-apparat. Släng ut din tv. Du kommer aldrig att sakna den. Helgon kom till himlen i århundraden utan filmer och tv. Det kan du också. Hur mycket tid slösas inte på populärkultur som skulle kunna ägnas åt personlig andlig uppbyggelse, såsom att be fler rosenkransar varje dag? (Och detta är från en omvänd TV-missbrukare från 1950-talet och 1960-talet till början av 1970-talet och en omvänd nyhetsmissbrukare från 1950-talet till 1990-talet).

Dessutom är Advent inte tid för spelning av julmusik. Julen börjar den 25 december (förberedd med första vesper den 24 december, naturligtvis) och sträcker sig fram till trettondagen (som har sin egen oktav i den traditionella kalendern) och avslutas med Kyndelmässodagen den 2 februari. Det är tiden för spelning av julmusik, inte före. Advent är en tid av tillbakadragande från världsliga bekymmer, något som är särskilt viktigt för föräldrar med yngre barn för att undervisa dem, skydda dem så mycket som möjligt från alla kommersiella och hedniska ansträngningar för att helt utplåna den verkliga innebörden av tiden före jul från det offentliga rummet och män och kvinnors medvetande. Ett barn som lär sig att fromt fira advent tidigt i livet får en hälsosam immunisering mot den typ av materialistiska förväntningar som de flesta barn får. Barn måste förknippa julen med vår välsignade Herre och Frälsare Jesu Kristi födelse. Och detta innebär att det inte får finnas något utrymme för den hedniske ”tomten”, en blasfemisk förvanskning av St. Nikolaus av Myra, den stora fienden till Arius och arianismen vars fest vi har förmånen att fira nästa torsdag, 6 december. Våra barn måste få lära sig att längta vår välsignade Herre och Frälsare Jesu Kristi ankomst, inte en fiktiv gåvogivares ankomst. Vår Lucy vet inte vem ”tomten” är. Hon vet bara att vi kallar den Coca-Cola-inspirerade bilden som så många barn vördar och drömma om för ”den dumma människan.”

Även om den första dagen i juloktaven, 25 december, bör firas med glädje, bör den firas i enkel ödmjukhet som en påminnelse om de enkla omständigheter som vår välsignade Herre och Frälsare Jesu Kristi föddes under. Jag vet att jag hugger i sten här, men det skulle vara lämpligare liturgiskt sett att använda trettondagen, som fortfarande är 6 januari i den traditionella kalendern som dagen för blygsam gåvodag inom familjerna. Den viktigaste gåvan Gud Fader kunde ge oss, Hans Son, blev oss skänkt på juldagen. Vi får inte göra någonting som på något sätt förringar åminnelsen av denna enorma gåva, som möjliggjorde vår väg till evigheten. Och en av de bästa sätten att hjälpa oss att behålla vårt fokus under adventstiden är att läsa Dom Prosper Guéranger Det liturgiska året varje dag under advent och julen (som är ett bra sätt att börja läsa den för hela året).

Advent tillhör vår Fru. Det är hennes väntetid för att föda sin ende Son, som tillkommit genom kraften i den tredje personen i den heliga Treenigheten, Gud den helige Ande, som vi fira under advent. Vi måste hålla oss mycket nära henne i dagarna fram till jul. Trots att vi är kallade att älska vår Fru och hedra henne varje dag i våra liv och offra upp till hennes Obefläckade Hjärta allt som vi utsätts för i livet som hennes vigda slavar, påminner advent oss att Vår Fru var utvald från all evighet att vara det enda föremålet för vördnad genom vilken den andra personen i den heliga Treenigheten skulle anta en perfekt mänsklig natur för att återlösa på det heliga korsets trä. Särskilda fester till hennes ära främjas, särskilt den 8 december, vilket är högtiden för hennes obefläckade avlelse, 12 december, vilket är vår Fru av Guadalupes fest, beskyddarinna av Amerika och de ofödda, och de åtta dagarna strax före jul (17-24 december), ”O Antiphons” i tidegärden.

Vår Fru uppenbarade sig för Juan Diego i advent och gav honom en bild på sig själv på hans tilma. Vi behöver be henne att hon pressar bilden av sin gudomlige Sons renhet och kärlek på våra odödliga själar så att vi kan fira advent på ett sådant sätt att vi inser att vi måste vara beredda på Kristi återkomst i våra liv hela tiden, särskilt under den heliga mässan och i slutet av våra liv. Och det är genom att hålla oss till den eviga och traditionella mässan, som börjar med att prästen tilltalar Gud vid foten av altaret och slutar med inkarnationens evangelium, såsom den firas av äkta biskopar och präster i de katolska katakomberna där inget kompromissande med konciliarism eller dess falska herdar finns, som vi kan komma att se den absoluta nödvändigheten av att aldrig göra någon kompromiss av något slag som helst av vilken anledning som helst med en värld som är lika fientligt inställd till och oförberedd inför Kristi ankomst nu som den var för två årtusenden sedan.

Med böner om en välsignad advent, i Jesus Kristus och Maria vår obefläckade drottning, Thomas A. Droleskey.

O Mary avlad utan synd, bed för oss som tar vår tillflykt till dig!

Källa: http://www.christorchaos.com/AnticipatingAdvent.html

Översättning: Anton Assarsson


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: