Skrivet av: Anton Assarsson | 11 maj 2010

Sköna maj välkommen!

Följande majbetraktelse skrev jag för tidsskriften Adoremus in Aeternum, maj 2009

”Sköna maj, välkommen till vår bygd igen!”

Ja, så börjar den välkända sången av Johan Ludvig Runeberg och som sjungs vid valborgsmässofirandet. Sannerligen är maj både skön och välkommen, inte bara för att vinterns kyla äntligen ”flyr för våren”, utan för att Kyrkan denna månad på ett särskilt sätt visar sin vördnad till Jungfru Maria. I maj hälsar vi: ”Hell dig, o Jungfru! Vi hälsar dig med den heliga Kyrkan såsom morgonstjärnan, vår fröjds upphov och himmelens port!” Liksom vintern ger vika för våren, gav syndens tyranniska herravälde över mänskligheten vika för Jungfru Maria när Gud utvalde henne till sin allraheligaste moder. Och liksom sommaren föds ur våren, föddes mänsklighetens Gud av Dei Genitrix, Gudaföderskan. Kristus är frälsningens svalkande vin som kommer ur frälsningens amfora, frälsningskalken, Maria. Den Lauretanska litanian kallar Jungfrun för förbundets ark. I det gamla förbundet förvarades budorden som Moses fick av Herren i en vacker ark. Budorden, urkarvade på stentavlor, var det närmaste israeliterna kom Gud rent fysiskt, stentavlorna var sammanfattningen av Guds lära och Guds vilja skrivet i sten. I och med bebådelsen blev Jungfru Maria den ark som innehöll det nya förbundet, Ordet som blev kött genom Maria. Hon är också himmelens port, ty hon är himmelens drottning som meddelar Guds nåd och förmedlar våra böner. Ja sannerligen är Jungfru Maria våren före sommaren, morgonstjärnan före solen, den gyllene porten till frälsningen. En gammal katolsk sed är att Marias bild eller staty i hemmet smyckas med vårens första blommor.

Först några ord om Valborgsmässoafton. Valborg är namnet på ett helgon, den heliga Valborg, egentligen Walpurgis. Hon föddes år 710 som engelsk prinsessa, dotter till den saxiske helgonkungen Rickard I. Hon blev nunna och kallades till Tyskland av det landets apostel, St. Bonifacius, för att bistå honom med att omvända de hedniska tyskarna. Hon var mycket framgångsrik och utverkade flera mirakel. Hon blev sedermera abbedissa i Heidenheims nunnekloster, där hon dog år 779. Hon kom att förknippas med kamp mot hedniska väsen, häxor och andra mörkrets krafter och för att skydda sig började man tända bål. Den heliga Valborg kanoniserades 870 och firas 1 maj i Tyskland.

Även om maj främst är en Maria-månad, börjar vi med den helige Josef, som firas som arbetarnas skyddshelgon den 1 maj. Denna fest instiftades av påven Pius XII år 1955. Den helige Josef är alla fäders och arbetares stora föredöme.

Den 2 maj är den helige Athanasius den stores dag. Denne kyrkofader, som räknas som en av Kyrkans största, föddes 298 i Alexandria (han blev stadens biskop senare) och hans liv utgjordes av en helig strid mot sin tids heresier, den svåraste och mest utbredda av dem var arianismen. I tider av kyrkliga strider och förvirring, kejserliga maktkamper och stormande krig, framstod han som renlärighetens ljusfyr, den nicenska rättrogenhetens främste bärare. Denna hjälte, trons flamma och heretikernas hammare, var okuvlig i fråga om renlärighet och inte ens när både kejsare och majoriteten av biskopar var mot honom föll han för frestelsen att kompromissa. Under femtio år av kamp och fem landsförvisningar försvarade och förkunnade han den sanna tron. Trots ett stormigt liv, med både fientliga biskopssynoder och kejsare, men också med hängivna anhängare och storslagna apologetiska verk – avsomnade han i Herrens ro 2 maj 373. Då hade den av honom oförsonligt och outtröttligt bekämpade arianismen, tidigare tillsynes cementerad och stark, redan börjat förtvina. Uppfylld av den helige Ande hade detta helgon varit den sanna och ofördärvade trons tjänare och förvarare i en tid då det hade, rent världsligt och mänskligt sett, varit betydligt mer opportunt att kompromissa med tron och hänge sig åt heresi. Medan många biskopar valde att avfalla för att kunna få in en fot i det kejserliga hovet och ockupera ansedda biskopssäten, valde St. Athanasius hellre exil och förtal. Han valde korsets smala stig när många andra valde världens, djävulens, guldbelagda aveny.

Den 5 maj firas en påve som har ett särskilt förhållande till Jungfru Maria: St. Pius V. Denne påve regerade 1566-1572 och var i grunden en allvarlig asketisk och from dominikanmunk, även när han regerade som påve. Hans djupa fromhet gjorde ett stort och välsignat intryck i hela den katolska världen. Dominikanorden var känd för att vara renlärighetens väktare i tider då heresier spred sig, det var företrädesvis dem som verkade som inkvisitorer. Han gick in orden som fjortonåring och senare som kardinal blev han inkvisitionens generalkommissarie och arbetade outtröttligt för att upprätthålla renlärighet och ingöt motreformationens uppriktiga och hårda fromhet i Kyrkan. Han vilade aldrig i sitt arbete med att uppspåra och utrota alla heresi. Hela den katolska världen upplevde en efter den protestantiska revolten behövlig vitalisering genom hans arbete, och han utfärdade Breviarium romanum 1568 och Missale romanum 1570, det vill säga den tridentinska riten. St. Pius V började sitt pontifikat med att ge stora summor pengar till de fattiga. Trots de betungande plikter som påveämbetet innebär mediterade han minst två gånger om dagen på knä inför altarets heliga sakrament. Han besökte också sjukhus, satt med de döende på deras sjukbäddar och tröstade dem. Ofta tvättade han de fattigas fötter och omfamnade leprasjuka. En engelsk protestantisk adelsman omvände sig efter att ha sett påven kyssa en tiggares fötter. Till skillnad fån många av renässanspåvarna ogillade han lyx och han införde en spartansk livsstil i det påvliga hovet och höjde moralen bland prästerna och ordensfolket. Han arbetade mycket hårt för att implementera besluten från konciliet i Trent, vilket välsignade hela Kyrkan på ett sätt som inte kan överskattas. Påven kämpade inte ”bara” mot heretiker och problem inom Kyrkan, han tvekade inte att ena den kristna världen mot det muslimska hotet. Han skapade en allians av katolska länder och deras arméer, den heliga ligan, som besegrade turkarna vid sjöslaget Lepanto, 5 oktober 1571, därmed var ett allvarligt turkiskt hot mot Europa avvärjt. St. Pius V uppmanade alla kristna att be den heliga Jungfrun ge katolikerna seger. Jungfrun gav den heliga ligan segern och den 24 maj firas hon därför som Vår Fru de kristnas hjälp, Auxilium Christianorum. Helgonpåven Pius förstod att den allraheligaste Jungfrun är den som krossar ormens huvud under sin fot, dvs. krossar det onda och hjälper de troende. Medan slaget rasade utanför Greklands kust, satt påven i Vatikanen i ett viktigt möte. Plötsligt reste han sig upp, berörd av en övernaturlig ingivelse, gick till fönstret och sa till de andra i rummet, ”Detta är inte tillfälle att prata affärer, vi måste nu tacka Gud för segern han just givit den katolska armadan”. Inom några dagar kom nyheten om segern från flottan. Vår Fru är sannerligen vår hjälp, hon håller sin skyddande mantel över oss och ber för oss till sin Son, om vi bara litar på henne som ett barn litar på sin moder.

Ärkeängeln Mikael uppenbarade sig i Italien år 525 under påven Gelasius I pontifikat, i Apulia på berget Monte Gargano. Detta firar Kyrkan den 8 maj. Ärkeängen befallde att en helgedom skulle resas på berget i hans och alla änglars ära. Sedan dess har flera mirakler skett på berget.

Den 11 maj firar Kyrkan aposteln Jakob, Alfeus son (icke att förväxla med den andre aposteln Jakob, Sebedaios son) och aposteln Filippus.

Den 13 maj är det St. Robert Bellarmines dag, en stor kardinal och apologet som förvarade Kyrkan och påvevärdigheten mot protestantismens irrläror. Så kraftfull var hans argumentation att protestanterna såg det nödvändigt att upprätta särskilda ”anti-bellarminiska” fakulteter vid sina universitet för att överhuvudtaget kunna komma med något bemötande. Han var även känd för sin stora kärlek för de fattiga och sin änglalika fromhet. Han dog 1621 och förklarades vara en Kyrkans läromästare 1931.

Denna dag är annars en stor Maria-dag. Detta datum firar Kyrkan att Jungfrun uppenbarade sig år 1917 för tre små herdabarn i Fatima. Vår Fru anförtrodde åt barnen, särskilt lilla Lucia, ett ytterst angeläget budskap (eller hemlighet) i tre delar. Dessa delar sammanfattas av tidskriften The Fatima Crusader sålunda:

”Första Hemligheten
Den Första Delen av Fatimas Hemlighet uppenbarades på den Helige Antonius´ av Padova Fest (13 juni 1917). Precis som vid den första uppenbarelsen den 13 maj såg de tre barnen Madonnan ovanför samma träd. Lucia frågade: ”Vad vill Frun av mig?” Guds Moder svarade: ”Jag vill att ni kommer hit den trettonde nästa månad, att ni ber Rosenkransen varje dag och att ni efter varje dekad tillägger följande bön: ’O min Jesus, förlåt oss våra synder, bevara oss från helvetets eld; led alla själar till Himmelen, särskilt dem som behöver Din barmhärtighet allra mest.’ Jag vill också att ni lär er att läsa. Senare ska jag tala om för er vad jag vill mer.” Lucia bad då om hjälp för en sjuk person och undrade om denna person kommer att tillfriskna. Guds Moder svarade: ”Om hon omvänder sig kommer hon att bli frisk inom detta år.” Lucia bad då för sig själv och för de två andra barnen: ”Jag skulle vilja be Er att ta oss till Himmelen.” Guds Moder svarade. ”Ja, jag kommer att ta Jacinta och Francisco snart, men du måste stanna kvar en längre tid. Jesus vill använda dig i sin tjänst för att göra mig känd och älskad. Han vill att devotionen till mitt Obefläckade Hjärta ska stadfästas i världen.” Lucia blev mycket bedrövad och frågade: ”Måste jag stanna kvar här ensam?” Guds Moder svarade: ”Nej, dotter. Lider du så mycket av detta? Tappa inte modet… Jag kommer aldrig att glömma dig. Mitt Obefläckade Hjärta ska vara din tillflykt och vägen som ska leda dig till Gud.” Med dessa ord öppnade Vår Fru sina händer och ett starkt ljus kom ut ur dem. I detta ljus kunde de se sig själva; Jacinta och Francisco befann sig i de strålar som steg upp mot Himmelen medan Lucia var i de strålar som spred sig över världen. Framför Madonnans högra handflata var ett hjärta omringat av törnen. Barnen förstod att de såg Marie Obefläckade Hjärta som var sårat av människornas synder.

Andra Hemligheten
Nedtecknad den 31 aug. 1941 på uppdrag av Biskopen av Leiria-Fatima

”Jag ska nu tala om Hemligheten och besvara den första frågan (angående Fatimas budskap). Vad är Hemligheten? Jag tycker mig kunna avslöja den, eftersom Himmelen har gett mig tillåtelse till detta. Guds representanter på jorden (Syster Lucias biktfader och Biskopen av Leiria-Fatima) har även gett mig tillåtelse till detta genom flera brev. Ett av dessa brev tror jag är bevarat hos Ers Excellens, och det är brevet från Pater Josef Bernardo Goncalves, i vilket han befaller mig att skriva till den Helige Fadern. En av de punkter som han tar upp är just den att uppenbara Hemligheten. Något har jag redan avslöjat, men i korta ordalag, men då jag inte ville göra brevet alltför långt och invecklat, beskrev jag endast det viktigaste och överlät åt Gud ett mer gynnsamt tillfälle. Jag har redan beskrivit i min andra skriftliga redogörelse det tvivel som plågade mig mellan den 13 juni – 13 juli (1917), men som helt försvann genom denna uppenbarelse. Hemligheten består av tre skilda delar. Den Andra Delen av Hemligheten är visionen av helvetet. Madonnan lät oss se ett hav av eld, som tycktes vara under jorden. De onda andarna och själarna brann som om de vore genomskinliga och svarta eller bronsfärgad ved i mänsklig form som flöt omkring i elden. Ur de brinnande andarna och själarna kom flammor av eld och rök. Andarna och själarna föll åt alla håll som gnistor i stora eldar, utan tyngd och balans, med rop och skrik av smärta och desperation som förskräckte oss och gjorde oss darrande av rädsla. De onda andarna kunde man känna igen genom sina fruktansvärda skepnader i form av okända hemska djur som var genomskinliga och svarta. Denna vision varade ett moment. Och tack vare vår goda Himmelska Moder, som före visionen hade förekommit vår skräck genom löftet att ta oss till Himmelen (i Första Delen av Hemligheten). Om hon inte hade gjort detta tror jag att vi hade dött av skräck och rädsla. Sedan såg vi upp till Madonnan, som sa till oss med godhet och sorg: ’Ni har nu sett helvetet till vilket de arma syndarna faller ner. För att rädda dem vill Gud upprätta i världen devotionen till mitt Obefläckade Hjärta. Om man gör det som jag säger er, kommer många själar att bli räddade och de ska få frid. Kriget (Första Världskriget) ska snart ta slut; men om människorna inte upphör med att förolämpa Gud, kommer ett nytt krig som blir ännu värre att börja under Pius XI´ s Pontifikat (=Andra Världskriget!). När ni får se natten upplyst med ett främmande ljus, ska ni veta att detta är tecknet på att Gud kommer att straffa världen för alla dess brott, genom krig, svält och förföljelser av Kyrkan och den Helige Fadern. För att förhindra detta har jag kommit för att be om Vigningen av Ryssland till mitt Obefläckade Hjärta och Gottgörelsekommunionen den första lördagen i månaden. Om man tar emot min begäran och uppfyller den, kommer Ryssland att omvändas och man kommer att åtnjuta fred; om inte, kommer detta land att sprida sin irrlära i världen, börja krig och förfölja Kyrkan. De goda kommer att dö martyrdöden, den Helige Fadern kommer att lida mycket och flera nationer kommer att förstöras. Till slut kommer mitt Obefläckade Hjärta att triumfera. Den Helige Fadern ska viga Ryssland åt mig och det ska omvändas och världen ska få en tid av frid.’ ”

Den (äkta) tredje hemligheten har inte avslöjats och Ryssland har inte blivit vigt till Marie Obefläckade Hjärta enligt Jungfruns önskemål. Fatimas budskap handlar om bön och bot. Det handlar om de fruktansvärda synder som mänskligheten gör sig skyldig till och den stora tukt som kommer drabba oss om ingen bättring görs. Det handlar också om botemedlet, det Obefläckade Hjärtat. Fatima-uppenbarelserna avslutades med ett stort under, Sven Stolpe beskriver det med följande ord:

”Men samtidigt hände någonting, som alla kunde se, som beskrevs i mängder av artiklar och vittnesbörd, ja, som fotograferades, och som kom hela landet att stanna i häpnad. Det var det stora solundret i Fatima den 13 oktober 1917. Det har beskrivits av ett otal vittnen, icke minst anti-kristna. Regnet upphörde, solen kom fram, silverglänsande som månen. Så började solen med en oerhörd hastighet svänga runt sig själv, som ett eldhjul, och utsände samtidigt gula, gröna röda blå och violetta strålar, som dränkte moln, träd, berg, jorden och den oerhörda folkmassan i sina fantastiska färger. Ett tag stannade solen; så började skivan rotera på nytt. Människorna kastade sig på knä  i jubel eller panik. Detta fenomen sågs av kanske 70 000 personer. Det kunde iakttagas också av personer, som befann sig fem kilometer från platsen. Det har beskrivits bl. a. av den antikristne redaktören för den av frimurarna dominerade dagliga tidningen ”O seculo”. Denna tidning hade ivrigt förlöjligat uppenbarelserna, men händelserna väckte ett sådant uppseende, att chefredaktören själv, Avelino de Almeida, for dit som reporter den 13 oktober. Artikeln redogör korrekt för händelserna och slutar:
”Det återstår för kompetenta bedömare att uttala sig om solens danse macabre, denna sol, som i dag i Fatima har tvingat fram ett Hosianna ur de trognas bröst, och som naturligtvis – det intygar trovärdiga vittnen – också har gjort ett starkt intryck på fritänkare och andra personer, som inte intresserar sig för religiösa frågor, men som hade infunnit sig på denna nu berömda plats.” Tror man inte på de kristnas vittnesbörd, får man kanske tro på de icke-kristnas och – fotografiernas. A. Rebelo Martins. portugisisk vice-konsul i Amerika, tog ett fotografi under en av de gånger under de följande pilgrimsfärderna till Fatima, då fenomenet upprepades. Fotografiet är, under noggrann kontroll, publicerat. Ingen har kunnat förklara det.”

Den 18 maj firar vi i Sverige vår katolska helgonkung St. Erik. Han föddes år 1120 och blev med tiden en from, rättrådig och tapper kung. Han gjorde mycket för att stärka Sverige, bla. genom en ny lagbok. Han gjorde också mycket för att sprida den kristna tron och ledde tillsammans med biskop Henrik av Uppsala ett korståg mot de hedniska finnarna. Kung Erik var en verkligt katolsk kung som insåg att det bästa han kunde göra för sina undersåtar var att stärka kristendomen i landet. Men inte alla tyckte om St. Erik; makthungriga adelsmän konspirerade mot honom och på Kristi himmelsfärds dag år 1160 omringade de kyrkan där han hörde mässan. När han fick höra att fienden närmade sig vägrade han att fly utan lyssnade from på mässan tills den var över. Han var helt omringad och dödades av upprorsmakarna utanför kyrkan. Hans reliker finns att beskåda i Uppsala domkyrka. St. Erik var ett kristligt föredöme för alla makthavare, han såg till sina undersåtars både timliga och eviga välfärd. Han skipade kristen rättvisa i riket, han upprätthöll med fromt hjärta, vist huvud och stark hand rätt och frihet, ordning och trygghet. Han förstod, till skillnad från dagens makthavare, att all makt kommer från Gud, och helgonkungen såg till att alltid regera i överensstämmelse med konungarnas konung, Jesus Kristus. St. Erik förstod också att det var ett barmhärtighetens uppdrag, ja rentav en kristen plikt, särskilt för en kristen kung med makt av Guds nåde, att tända Kristi strålande ljus i hednavärlden, så att också de skulle kunna känna Kristus och få inträda i himmelriket. Den som tar sit kors och följer Kristus, den som är Hans lärjunge och vän, är dömt att bli förföljd och avskydd av vissa. Män, som redan hade mycket makt med törstade efter mer, stod inte ut med den gode kung Erik. Hans rättvisa och fromma person retade de giriga och falska, de avundsjuka och ogudaktiga. Men även om han visste att fienden konspirerade mot honom och drog vapen mot honom, låg han på knä i kyrkan för att med det Nya förbundets offer lägga sitt liv som offer på Herrens altare. Fienden kom, och han dog som martyr för sin heliga tro.

Den 24 maj firar Kyrkan festen Vår Fru de kristnas hjälp, som nämnt ovan. Beskrivningen av slaget vid Lepanto i de katolska källorna nämner inte ett viktigt faktum som återfinns i de muslimska källorna: Turkarna rapporterade att vid en särskild tidpunkt under slaget när det såg ut som att katolikerna skulle bli slagna, bevittnade plötsligt den osmanska flottan en majestätisk och skräckinjagande drottning i skyn. Hon tittade på turkarna med en så skarp och hotande blick att de tappade modet och flydde. Det intressanta är att katolikerna inte verkar ha sett denna drottning alls. De var tvungna att hysa blind tillit, en ren handling av blind och fullkomlig tro. Endast senare när fiendens rapporter blev kända om en stor dam i skyn som skrämt vetter ur dem, förstod katolikerna att Jungfru Maria hade besvarat deras böner och belönat deras fullständiga tro. Vad kan vi lära oss idag av detta? Vad var det verkligen heroiska hos de katolska krigarna vid Lepanto? Det var inte modet att möta turkarna. Visst krävs det tapperhet att möta fienden på ett slagfält, men du kan finna sådant mod i historiens alla krig, även hos dem som inte kände Kristus. Det riktigt heroiska låg i att de helt och hållet litade på vår Fru, även när det såg som mörkast och hopplöst ut. Det var en tro på att vår Fru skulle komma till hjälp. Det var modet att lita på den inre nåderöst som sa till dem att lita på och be att hon skulle ge dem segern. Det var denna heroiska tro, denna ovillkorliga tillit som Kristus prisade den romerske officeren för, när denne bad Herren att bota den sjuke tjänaren (Luk. 7:1-10).  Herren vill att vi vänder oss till Hans allraheligaste Moder, när Han hängde från korset förklarade Han att hon är vår moder, vi är hennes barn. Hon är vår största förespråkerska i himmelen som försvarar oss inför Domarens tron, och Han, som älskar sin Moder mest av alla sina skapelser, kan inte neka henne någonting. Och likt ett litet barn kan vi närma oss vår heliga moder, och likt en god moder blir hon aldrig arg och avvisar oss aldrig. Ingen synd är för svår och det är aldrig för sent att gå ner på sina knän och säga: ”Maria, hjälp mig!” St. Pius V hörde denna inre röst som sa till honom att lita på att Jungfrun skulle ge katolikerna segern, soldaterna i Lepanto hörde samma röst. ”Mina lamm hör Min röst och Jag känner dem, och de följer Mig” (Johannes 10:27).

Mariamånaden avslutas med den välsignande Jungfrun Maria Drottningens fest, den 31 maj. Denna vackra fest instiftades av påven Pius XII år 1954 genom encyklikan ”Ad Caeli Reginam.” Prof. Plinio Corrêa de Oliveira skriver om denna dag (http://www.traditioninaction.org/SOD/j129sdQueenship_4-31.htm):

”Det faktum att vår Fru är drottning, är ett övernaturligt faktum till sin karaktär eftersom hon är den främsta av Guds skapelser. Hon är inte först i skapelseordningen, ty änglarna är mer än henne. En ängel är ren ande och därför högre än en människa. Men hon är först i nådens ordning, dvs. hon mottog ojämförligt mer nådegåvor än änglarna. De nåder som änglarna fick är underordnade dem som Vår Fru fick. Hon är också den högsta av kvinnor. Den största av män är Jesus Kristus, den största av kvinnor är Vår Fru. Bara detta är anledning nog att kalla henne drottning. Ty kungamakt är ett tillstånd de jure ur vilket flödar en situation de facto. Den som är högst har rätt att befalla och bli betjänad, särskilt när hennes drottningvärdighet är en evig drottningvärdighet som aldrig kommer att ta slut. Detta definierar hennes drottningvärdighet. Vår Fru är först och störst bland alla skapelser eftersom hon är Guds Moder. Ingen har någonsin kunnat eller kan stå lika nära den heliga Treenigheten som hon. Hon är Faderns allrahögst älskade dotter, det eviga Ordets högst beundransvärda Moder och den helige Andes trogna brud. Vidare är hon drottning eftersom Gud lade all styrelsemakt i hennes händer. Gud gör inget övernaturligt på jorden som inte går genom henne. Alla böner som höjs till himmelen går via henne, alla nåder från Gud till jorden ges på hennes förbön. Om så hela himmelen skulle bönfalla om något utan hennes medling skulle bönen inte uppfyllas, och om blott hon bland himmelens invånare skulle be om något, skulle hon få allt hon bad om. Detta gör henne till drottning i ordets fulla bemärkelse. I egenskap av himmelsk drottning, som är hennes högsta titel, är hon också drottning över jorden. Vad betyder det att hon är drottning också över jorden? Mänsklighetens alla samhällen måste vara organiserade på sådant vis att allt i dem är enligt hennes vilja av det faktum att hon är drottning. Alla som regerar borde följa hennes vilja. Ludvig den helige av Frankrike kallade sig själv “le sergent de Dieu en France,” Guds sergeant i Frankrike. Han betraktade sig själv endast som verkställaren av Guds vilja, fastän han var en av sin tids mäktigaste monarker. Han förstod väl sin uppgift, detta är hur alla kungar borde vara. Detsamma gäller Vår Fru. Kungar och härskare borde vara hennes sergeanter. Vad är Vår Frus vilja? När hon inte visar sig på mystiskt vis för att kommunicera med oss, hur vet vi vad hennes vilja är? Framför allt ligger Vår Frus vilja i katolsk doktrin och i lydnad mot den Katolska Kyrkan. Detta är i grund och botten Vår Frus vilja, eftersom hennes vilja överensstämmer med Guds vilja. Lydnad mot den Katolska Kyrkan är därför den tydligaste och mest oomtvistliga komponenten av Vår Frus vilja. Men det finns en annan faktor, som är nådens röst inom oss. Nåden visar vägen mot uppfyllandet av Guds plan för honom eller henne. Detta kallas vanligen för en persons kall. Kallet är Guds röst, Vår Frus röst, som säger oss att uppfylla den plan de har för var och en av oss. Att utföra vårt kall är därför att utföra Vår Frus vilja. Hur borde man besvara sitt kall? Genom allt göra allt i sin makt för att bevara Depositum fidei, det samlade trosinnehållet som förts vidare genom Kyrkan sedan apostlarnas tid. Sedan det andra vatikankonciliet har trosinnehåll, moral, liturgi och kyrkorätt (kanonisk lag) systematiskt angripits av Kyrkans fiender som infiltrerat henne och ersatt hennes doktriner med helt andra läror. Uppfyllandet av ens kallelser innebär försvar av detta trosinnehåll mot den angripande fienden. För att vara Vår Frus vilja trogen måste vi alltså förgöra hennes fiender […] Detta är principerna som förklarar den fulla betydelsen av det faktum att Jungfru Maria är drottning, vilket vi firar idag.”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: