Skrivet av: Anton Assarsson | 26 maj 2010

H.E. Biskop Bernard Fellays (SSPX) brev till vänner och välgörare

Kära vänner och välgörare,

Kyrkans situation liknar alltmer ett upprört hav vars vågor svallar i alla riktningar. Vi ser vågor som aldrig vill upphöra och som tycks få Petrus skepp att kapsejsa och dra det ner i det bottenlösa djupet. Alltsedan Andra Vatikankonciliet tycks det som om en stor våg försökt dra ner allt i avgrunden och lämna kvar endast en ruinhög, en andlig öken, något som påvarna själva kallat för ett förnekande av tron (apostasi). Vi vill inte beskriva denna hårda verklighet än en gång. Det har vi gjort så ofta och ni kan alla själva se att det är så. Vi tror emellertid att det är nyttigt att ge några kommentarer angående de senaste månadernas händelser. Med detta menar jag de förvånansvärt häftiga och särskilt välplanerade slag som riktats mot kyrkan och kyrkans överhuvud. Vad ligger bakom dessa angrepp?

För att gå tillbaka till vår metafor, tycks det oss att alltsedan begynnelsen av påven Benedikt XVI:s ämbetstid vi har kunnat se en ny våg, en våg som är mycket anspråkslösare än den första, och dock tillräckligt framträdande så att den syns överallt.  I motsats till alla förväntningar, verkar det som om denna våg går i motsatt riktning mot den första. Vi har tillräckligt många och tillräckligt varierande tecken på detta och kan därför påstå att denna nya reformrörelse eller förnyelse är något helt äkta. Detta kan vi varsebli särskilt i de yngre generationerna som är klart besvikna över den andliga verkan som Andra Vatikankonciliets reformer visat sig ha. När vi ser till de mycket hårda och bittra anklagelser som den progressiva falangen riktar mot Benedikt XVI, är det tydligt att de i den nuvarande påven ser en av de mest livskraftiga anledningarna till denna påbörjade förnyelse. Även om vi finner påvens initiativ ganska blygsamma, så är de något som går mycket djupt och som vänder sig emot den revolutionära, vänsterstyrda världen som vi finner både inom och utanför kyrkan, and detta är något som framstår tydligt på flera olika plan.

De progressivas och världens irritation riktar sig till att börja med mot frågor som har att göra med moral. Särskild vänsterfolket och de liberala har varit uppbragta alltsedan påvens väl övertänkta ord om användandet av kondomer för att bekämpa aidsepidemin i Afrika. När det sedan gäller kyrkan har återställandet av mässan enligt den gamla latinska riten (Mass of All Ages) till dess rättmätiga plats år 2007 och två år senare hävandet av den förödmjukande bestraffningen som syftade till att odugligförklara oss, väckt alla slags liberalers och progressivas ilska. Den lyckliga idén att inviga ett Prästernas år, som skulle ge prästen åter hans hedersplats och påminna om prästens viktiga och oundgängliga roll när det gäller själarnas frälsning, samtidigt som den helige Kyrkoherden av Ars framhölls som en förebild betyder inte endast en uppmaning för gudsfolket att be för sina präster, utan är även en uppmaning att nyttja botens sakrament som helt hade sjunkit i glömska inom vida områden i kyrkan, samt att gynna den eukaristiska tillbedjan och där särskilt påminna om vikten av att tillbe vår Herre i den heliga Hostian, som är ett tydligt tecken på vår Herre, Jesu Kristi reella presens och konkreta närvaro i det eukaristiska firandet.

Utnämnandet av biskopar som är klart konservativa, och av vilka en del redan hade firat den tridentinska mässan tidigare, är ytterligare en positiv utveckling. Som ett obestridligt exempel på denna lilla våg av motsättning kan vi också nämna brevet till Irlands katoliker där dessa uppmanas till ånger, bekännelse och andliga övningar och där han även ber dem att tillbe Jesus i den heliga eukaristin.

Även om en del människor i våra cirklar med rätta anser att dessa (påvens) ansträngningar fortfarande är otillräckliga för att få ett slut på förfallet och krisen inom kyrkan – särskilt när man tänker på vissa handlingar som beklagligtvis nog utförts i linje med företrädaren, som till exempel besöken i synagogan och i den protestantiska kyrkan – är emellertid tiden inne då man inom de modernistiska cirklarna önskar rapportera till stridsförbandet!  Den stora vågen anfaller den lilla med oväntad häftighet. Det är inte något att förundras över att kollisionen mellan två så omaka vågor måste ge upphov till stora svallvågor och en mycket förvirrad situation där det är svårt att förutsäga vem av de två som kommer att få övertaget. Detta är emellertid något nytt som förtjänar några kommentarer. Det handlar inte om att ge uttryck för tanklös entusiasm eller att tro att krisen är över. De åldrande trupperna som betraktar sina vinster, som de trodde var definitiva, kommer tvärtom otvivelaktigt att rusta sig för en omfattande strid för att försöka rädda denna modernitetens dröm som börjar falla sönder.  Det är mycket viktigt att i detta avseende förbli så realistisk som möjligt i fråga om händelsernas utgång. Även om vi gläder oss över allt gott som görs i kyrkan och världen, hyser vi dock inga illusioner om allvaret i den nuvarande situationen.

Vad kan vi vänta oss under åren som kommer? Fred inom kyrkan – eller krig? Det godas seger och länge väntade återkomst – eller ett nytt oväder? Kommer den lilla vågen att kunna växa tillräckligt så att den en dag får övertaget? Den försäkran som vi finner i vår fru av Fatimas löfte – ”till slut kommer mitt obefläckade hjärta att segra” – är inte något som nödvändigtvis eller direkt kommer att lösa problemet, för det är fortfarande möjligt att vi måste gå igenom ännu större prövningar innan den länge väntade triumfen kommer ….

Vårt rosenkranskorståg är också en fantastisk utmaning. Vi vill inte på något sätt förminska glädjen vi känner över tillkännagivandet att vårt rosenkranskorståg har lett till så utomordentligt resultat. För ett år sedan bad vi er djärvt om tolv miljoner rosenkransböner för att sätta som en krona på vår kära himmelska moder, Guds moders, huvud. Vi ville kröna hennes huvud med ett lika stort antal böner som det finns stjärnor på himmelen och prisa denna Moder som mot Guds fiender visar sig ”fruktansvärd som en armé uppställd till stridsordning” (Höga visan 6:3).  Ni svarade så generöst att vi nu kan ge Rom en andlig bukett på mer än nitton miljoner rosenkransböner, frånräknat alla dem som tillhör alla dem som inte är direkt anknutna till våra priorat och kapell men som deltar i vår kampanj.

Förvisso är det ingen slump att när Pius XII lät förklara dogmen om Marie upptagning i himmelen lät han samtidigt ändra på Introitus till festdagen den 15 augusti så att den blev det avsnitt ur Uppenbarelseboken som hälsar det stora tecknet som syns på himmelen. Detta utdrag ur Uppenbarelseboken inleder beskrivningen av det mest fruktansvärda krig som vi har i den heliga Skrift: Den store draken, som med sin stjärt kommer att svepa med sig en tredjedel av stjärnorna, vill strida med den stora kvinnan (se Upp 12). Är hela detta avsnitt något som anspelar på vår tid? Det är lätt att tro det, även om vi bör undvika en alltför bokstavstrogen eller noggrann tillämpning på dessa mystiska och profetiska beskrivningar. Vi hyser inte något tvivel om att våra böner är viktiga, ja, till och med mycket viktiga i detta ögonblick i historien som vi lever i nu. Vi anser emellertid att vi bör varna er och även inge er hopp i de omständigheter som kyrkans historia befinner sig i.

Er stora generositet visar – det står utom allt tvivel – på er verkliga tillgivenhet och kärlek till vår Heliga moder, den romersk-katolska kyrkan, till den helige Petri efterträdare och till hierarkin, även om vi själva fått lida mycket under den. Gud är starkare än det onda – det goda kommer att segra, men kanske inte med all den pompa och ståt som ni skulle ha önskat.

Nu måste vi övertyga auktoriteten om att den berömda konsekreringen av Ryssland måste äga rum vilken de säger redan har utförts. Vi måste påminna om vikten av det vår Fru av Fatima sade, även om det år 2000 fanns en tydlig vilja och försök att vända blad och att inte komma tillbaka till ämnet igen. Det tycks ofrånkomligt att svårigheterna och hindren kommer att växa så att det blir svårare att förverkliga det vi ber om. Det gör inget, vi förlitar oss mycket mera på Gud än på människorna, precis som vi av enkla handlingar som konsekreringen av Ryssland till jungfru Marias obefläckade hjärta väntar oss förvånansvärda resultat för kyrkan och världen, resultat som kommer att överstiga allt vi någonsin kunnat föreställa oss. Detta kan tyckas dåraktigt i världens ögon, men utgör egentligen bara en reflektion över det som aposteln Paulus redan förutsade till sina samtida: det som människor betraktar som vishet är dårskap i Guds betraktande, medan Guds vishet anses som löjlig dårskap av de visa i denna värld (jfr 1 Kor 1:20).

När vi överlämnar åt den Helige Fadern resultaten av era anmärkningsvärda ansträngningar, samtidigt som vi anger skälet till dessa böner, och hoppas på detta sätt bidra till kyrkans väl, ber vi er att fortsätta med dessa ansträngningar. Enligt det exempel som Herren själv uppmanar oss att följa i sin rörande maning till bön: “Be så skall ni få,” så låt oss be och be om mycket (jfr Matt 7:7-11).  Även om vi inte hyser något tvivel om att våra böner kommer att besvaras, måste ändå vår envishet och vårt framhärdande stå i proportion till det stora som vi ber om.

Låt oss också påminna oss att det viktiga inslaget i budskapet i Fatima inte endast är konsekreringen av Ryssland, utan framför allt tillbedjan till Marias obefläckade hjärta. Må alla dessa böner och offergärningar leda till att vi ökar och fördjupar vår särskilda kärlek till Guds moders hjärta. För det är genom det som Gud vill röras.

När nu månaden maj börjar, som är jungfru Marias särskilda månad, må vi alla ännu mera förlita oss på hennes moderliga beskydd. Det är vår käraste önskan. Vi tackar er för er sannerligen stora frikostighet och ber Vår Fru att värdigas välsigna er tillsammans med Jesusbarnet.

+ Bernard Fellay

den 1 maj 2010, på festdagen helgad till Josef arbetaren


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: