Skrivet av: Anton Assarsson | 11 oktober 2010

Marie moderskap

Marie moderskap – 11 oktober

Prof. Plinio Corrêa de Oliveira

—————————————————

Denna högtid instiftades av påven Pius XI år 1931 i samband med 1500-års-jubeléet av konciliet i Efesos (Efesus), där dogmen om jungfru Maria som Gudsmoder fastställdes.

————————————————–

Alla de extraordinära nådegåvor som vår Fru fick motta och samarbetade med, gjorde henne till en unik varelse i universum och i frälsningens ekonomi. Startpunkten för alla dess nådegåvor ligger emellertid i det faktum att hon var vår Herre Jesu Kristi moder, vilket enligt katolsk doktrin betyder att hon var Guds moder.

I Guds skapelseverk är allt nyanserat och hierarkiskt. Den revolutionära anden älskar att förenkla allt. Den kontrarevolutionära anden, å andra sidan, älskar nyanserna i skapelsen och den katolska kyrkan. När en kontrarevolutionär ser något som är svårt att förstå, något som till synes strider mot regeln han känner till, älskar han detta, eftersom han vet att ingenting är motsägelsefullt i Guds skapelse och i den katolska kyrkan. När något tycks strida mot den ordning vi känner till, beror detta oftast på att det döljer något som är vackrare än regeln, vilket Gud tillåter för att för oss uppenbara en annan ordning i verkligheten.

Vågorna som sköljer sanden på en strand lämnar en slät och blänkande spegel av våt sand mellan den vågen och nästa. Ett barn som beundrar den spegelns skönhet och enhetlighet blir kanske förvånad av att se luftbubblor som visar sig här och där på den spegelblanka ytan. Han kanske tycker det är konstigt och förstår inte hur och varför de uppkommer. Men om han efter att vågen har dragit sig tillbaka går fram och hastigt gräver en bit, upptäcker han att bubblorna kommer från en levande mussla. Vad som först verkade konstigt fick sin förklaring efter en utredning och det öppnade sinnet för en annan ordning av verkligheten som inte syntes vid första anblicken.

Vad kan väl verka mer absurt för den kartesiska och revolutionära andan än begreppet Guds moder? För en person som inte känner till katolsk doktrin är det absurt att Gud, ren och evig ande, skulle kunna ha en mor. Och inte blir det bättre av att denna mor skulle ha varit en mänsklig varelse. Hur kan en ändlig varelse generera oändlighet? Hur kan något tidsbundet ge upphov till den Evige? Begreppet Guds moder tycks vid en första anblick vara en självmotsägelse. Men den som söker och förstår finner dock en djup och stor harmoni under ytan.

Varför valde Gud att genomföra en hypostatisk förening med en mänsklig natur istället för med en ängels? Hade det inte varit mer fullkomligt att genomföra den senare? Nej, genom att genomföra Sin hypostatiska förening med en varelse av lägre rang i skapelsens hierarki, gjorde Gud något mer underbart än om Han hade gjort det med änglarna.

Faktum är att om Han hade valt att förena sig med änglarna, så skulle Han ha gjort värdig endast änglarnas natur. Istället gav Han värdighet åt hela skapelsen genom att förena sig med den mänskliga naturen. Ty eftersom människan har en själ, delar hon änglarnas andliga värdighet, och eftersom hon har en kropp delar hon också materia med djuren, växterna och mineralerna. Så genom att förena sig hypostatiskt med med den mänskliga naturen snarare än med änglarnas natur, hedrade och upphöjde Gud hela den skapade världen. Den skenbara inkongruensen uppenbarar i själva verket Guds visa och vackra beslut.

Den andra personen i den heliga Treenigheten antog kött och mänsklig natur. Men han beslöt sig för att göra sig beroende av samtycke hos den som skulle ge Honom Hans mänskliga natur. Genom att göra så placerade Han vår Fru då den mest privilegierade platsen i skapelsens hierarki, eftersom hela universum skulle förhärligas genom hennes samtycke. Hon accepterade, och tack vare det blev hon den universella förmedlerskan (mediatrix) mellan Gud och resten av skapelsen. Hon blev den nödvändiga allianslänken mellan rationella varelsen – änglar och människor – och Gud. Det är av denna anledning som hon med rätta kallas änglarnas drottning, mänsklighetens drottning, universums drottning samt drottning över himmel och jord.

En gång berättade en katolik med progressivistisk läggning för mig att det enda som var av betydelse för honom vad gäller vår Fru, var att hon är Guds moder, inget annat. Jag tänkte för mig själv, “något är galet här”.

Det var hans progressivistiska och revolutionära förenkling. Titeln “Guds moder” är utan tvekan vår Frus mest viktiga. Men då Gud sedan från all evighets början hade intentionen att göra just henne till Guds moder, var hon förberedd som Hans skapelses mästerverk. Hon var därför den mest perfekta varelse att någonsin existera, ädel nog att ge Honom den mänskliga natur som Han mottog från henne. Att bortse från vår Frus alla andra kvalitéer, dygder och titlar är att förenkla på ett felaktigt sätt.

Ett träd är inte endast stam eller rötter. Det är en ensemble av rötter, stam, grenar, löv, blommor och frukter. I vår Fru borde vi betrakta vart och ett av de olika aspekter som ingår i hennes ovärderliga personlighet. Den katolska andan vördar vår Fru primärt under titeln Guds moder, men den vördar också roten, grenarna, löven, blommorna och frukterna som växer ur denna essentiella stam. Med andra ord bör vi vörda henne under de otaliga titlar som hon rätteligen har, vartenda en speglar en olika aspekter av hennes uppdrag, även om de alla flödar ur hennes gudomliga moderskap.

En viktig punkt som gäller särskilt oss är att hon i egenskap av Guds moder också är alla människors moder, och därför är vår moder. En av de mest värdefulla nåder vi kan vinna genom vördnad av vår Fru är när hon etablerar en riktig modersrelation med oss. Detta kan ske på tusen olika sätt.

Ibland uppenbarar hon sig som vår moder när hon räddar oss ur en fara på ett oförglömligt sätt. Andra gånger förlåter hon någon särskilt brist och utövar en godhet som bara en mor kan äga. Ingenting förtjänade förlåtelsen, inget borde ha mildrat straffet, vi förtjänade Guds vrede. Men eftersom hon är vår moder gick hon emellan med sin suveräna makt och tog hand om oss som bara en mor kan göra. Med ett kärlekfullt leende torkade hon bort vårt smutsiga förflutna och lät det glömmas bort.

Vår Fru meddelar sådana nåder på ett sätt som gör att de förblir uppenbara i själen som en flammande eld, en eld som kommer från himmelen och den helige Ande, inte en världslig eld och än mindre en infernalisk eld. Den föder i vår själ övertygelsen att vi kan vända oss till henne under vilka omständigheter som helst, även under de mest oförsvarliga, och hon kommer att förlåta oss igen eftersom hon öppnar barmhärtighetens dörr för oss som ingen kan stänga.

Vi som kämpar i förvaret av den heliga kyrkan i dagens kris och för Marie välde i den nya kristenhet som komma skall, mottar en obegränsad källa av nåd och barmhärtighet från vår Fru. Det verkar som om versen från Uppenbarelseboken kan appliceras på vår Frus barmhärtighet till oss:

Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta. Ty väl är din kraft ringa, men du har tagit vara på mitt ord och icke förnekat mitt namn. (Upp. 3:8)

Det tycks mig mer än legitimt att applicera dessa ord på relationen mellan Marie obefläckade hjärta och oss.

Källa: http://www.traditioninaction.org/SOD/j109sdMaternity_1-1.htm

Översättning: Anton Assarsson


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: