Skrivet av: Assar Antonsson | 20 november 2010

Rättfärdiggörelse genom tro

Rättfärdiggörelse genom tro

Fader Brian W. Harrison O.S

Den hel. Paulus uttrycker ofta sin lära om nåd och frälsning i termer av “rättfärdiggörelse genom tro” och inte genom “gärningar” eller “laggärningar”. Protestantiskt kristna lägger ofta stor vikt vid dessa ord men utan att förstå dem rätt i ljuset av katolsk tradition. Låt oss betrakta några viktiga urval ur den helige Pauli skrifter:

Rom. 3:27-28 ”Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar”.

Rom. 5:1 ”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus”.

Rom. 5:9 ”När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen?”

Gal. 2:16 ”Men vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig”.

Gal. 3:11 ”Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom ‘den rättfärdige ska leva av tro'”.

Detta är samma lära som Jesus Kristus själv förkunnade när Han t.ex. tillrättavisade farisén som skröt inför Gud om sina goda gärningar. Herren lärde att den ödmjuke tullindrivaren som helt enkelt bad om Guds nåd blev rättfärdigad snarare än farisén (Luk. 18:9-14).

Vad är rättfärdiggörelse? Att rättfärdiggöras innebär att göras rättfärdig, rättmätig, helig och Gudi behaglig. Med andra ord betyder termen “rättfärdiggörelse” i dessa och liknande stycken i det nya testamentet vad katoliker vanligtvis brukar beskriva som förändringen från “tillstånd av synd” till “tillstånd av nåd”. Och den lära som Jesus och den hel. Paulus förkunnar i verserna ovan är att när vi befinner oss i ett tillstånd av synd och fjärmade från Gud inte kan göra någonting själva; vi kan inte på egen hand “förtjäna” rättfärdiggörelsen med våra “goda gärningar”. Mottagelsen av Guds nåd och förlåtelse är aldrig ett “pris” eller en “belöning” som vi förtjänar för någon förment dygdig gärning som vi tidigare har utfört. Nåd och rättfärdiggörelse är alltid en gåva som är gratis och helt oförtjänt. Själva ordet “nåd” kommer från ett grekiskt ord som betyder “ynnest“ eller “gåva“.

Vad menar den hel. Paulus när han säger att denna “rättfärdiggörelse” kommer genom tro eller av tro? Det är uppenbart att aposteln med “tro” inte menar vilken tro som helst. Den hel. Jakob undervisade att även demoner har en sorts tro, men de får definitivt inte Guds nåd. Han säger, ”Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar”. (Jak. 2:19). Det är mycket tydligt utifrån många bibelverser att den tro som vi behöver för att rättfärdigas är en ångerfull tro (Luk. 24:47, Apg. 2:38; 3:19; 17:30, Rom 2:4; 1 Kor. 7:9-10 etc.). Sorg över synden och en uppriktig önskan till bättring är vad som fattas den “tro” som även demoner och onda människor har. Denna ångerfulla tro som leder till rättfärdiggörelse inbegriper hopp på Guds barmhärtighet och är i sig själv endast möjlig när syndaren meddelas verklig nåd som får henne att vända sig i ånger till Guds barmhärtighet.

Slutligen får inte den hel. Pauli undervisning om rättfärdiggörelse genom tro snarare än genom gärningar läsas isolerat utan hänsyn till andra bibelställen som tydligt talar om den sakramentala aspekten av rättfärdiggörelsen. Den hel. Paulus betraktar med bestämdhet inte dopet som en av dessa mänskliga “laggärningar” som inte kan rättfärdiga – snarare är dopet en “gärning” av Gud själv som fullbordar rättfärdiggörelseprocessen för den som aldrig har blivit döpt tidigare. Den hel. Paulus undervisar att vi i dopet deltar i Kristi död, dvs. att vi genom detta sakrament får ta emot den nåd som Jesus vann på korset genom sin död på korset, och detta möjliggör för oss att leva det nya livet i Hans uppståndelse (Rom. 6:3-4). Vid ett tillfälle minns den hel. Paulus sin egen omvändelse och den roll som dopet spelade. Den hel. Paulus drar sig till minnes att Ananias uppmanade honom strax efter att han kom till tro på Jesus: ”Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn”. (Apg. 22:16). Den hel. Petrus säger: ”Efter denna förebild frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse”. (1 Pet. 3:21. Se även Joh. 3:5 och Mark. 16:16). För dem som förlorar nåden efter en allvarlig synd efter dopet är botens sakrament nödvändig (Joh. 20:22-23). Även om den som har tro och är fullkomligt ångerfull meddelas rättfärdiggörelsens nåd i det ögonblicket, även innan han eller hon meddelas det riktiga sakramentet, är denna nåd endast provisorisk och beviljas endast med tanke på det förväntade sakramentet. En syndare som saknar intentionen att motta sakramentet fastän han vet att Kristus har så befallt, saknar tillbörlig tro eller ånger och kommer inte bli rättfärdigad. Därtill blir inte dem som tror och är ångerfulla, men inte fullkomligt ångerfulla för sina synder, rättfärdigjorda förrän själva ögonblicket de meddelas sakramentet som förlänar den vidare nåd de behöver (vi talar om vuxna individers rättfärdiggörelse här, spädbarnsdop är ett kapitel för sig).

Denna autentiska, bibliska lära om rättfärdiggörelse, ständigt upprätthållen av den katolska kyrkan från den äldsta tiden sammanfattades av Trientkonciliet, som gav oss den autentiska tolkningen av den hel. Pauli lära om ”rättfärdiggörelse”:

”Men, när aposteln säger att människan blir rättfärdiggjord ”genom tro” och ”som en gåva” (Rom. 3:22-24) måste dessa ord förstås i den bemärkelse som den katolska kyrkans oavbrutna samtycke alltid har hållit och uttryckt dem, nämligen att vi sägs därför vara rättfärdiggjorda genom tro, eftersom tro är början på människans frälsning och grunden och roten till all rättfärdiggörelse, vilken utan det är omöjligt att vara Gudi behaglig (Heb. 11:6) och bli vän med sina söner, och sägs därför vara oförtjänt rättfärdiggjord eftersom inget som föregår rättfärdiggörelse, vare sig tro eller gärningar, förtjänar själva rättfärdiggörelsens nåd, ty som samme apostel säger: ‘Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd’ (Rom. 11:6). (Denziger-Schonmetzer 1532.)

Rättfärdiggörelse genom gärningar – den hel. Jakob

Vid en första anblick kan det som har sagts hittills tyckas motsägas av den hel. Jakobs undervisning, som säger:

”Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän. Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro”. (Jak. 2:20-24).

Således säger den hel. Paulus rättfärdiggörelse genom tro, inte genom gärningar. Den hel. Jakob säger att vi blir rättfärdiggjorda genom både gärningar och tro. Utgör inte detta en motsättning? Inte om vi inser att den hel. Jakob använder ordet “rättfärdiggörelse” på ett lite annorlunda sätt än vad den hel. Paulus använder det. Mycket enkelt uttryckt använder den hel. Paulus “rättfärdiggörelse” i betydelsen förändring från att vara ”ond” i Guds ögon (tillstånd av synd) till att vara “god” (tillstånd av nåd). Men den hel. Jakob använder samma ord i betydelsen att vara/förbli god – och bli ännu godare – i Guds ögon. Denna tvetydighet i idén om “att göras rättfärdig” har en parallell i det alldagliga språket. Om vi säger, “Bra mat gör oss friska” kan detta betyda att bra mat gör den sjuke frisk, men det kan också betyda att bra mat håller oss friska och kan göra oss ännu friskare. Så vad den hel. Jakob undervisar är att när vi väl har rättfärdiggjorts av tro måste vi framhärda i goda gärningar såväl som i tro för att kunna växa eller öka i rättfärdighet, dvs. helighet. Hans exempel med Abraham hjälper oss att förstå hans poäng. Abraham rättfärdigades först genom tro, när han kom att tro på Guds kall och löfte (1 Mos. 15:6). Senare blev han ytterligare rättfärdigad genom “gärningen” – handlingen i lydnad – av att vara beredd på att offra sin son Isak på Guds befallning (1 Mos. 22:1-24).

Protestanter citerar ofta den hel. Jakob selektivt och erkänner att javisst, “tro utan gärningar är död” och vidhåller att om en person inte utför goda gärningar så visar det att han inte har den sorts tro som rättfärdiggör utan endast har den “döda tro” som även de onda andarna har. Men de insisterar ändå på, i diametral motsats till vers 24, att tro allena “är vad som faktiskt rättfärdiggör”, alltså att goda gärningar endast är en effekt av – och på intet sätt något som bidrar till – vår rättfärdiggörelse. Andra protestanter tar till det exegetiskt sett fullkomligt desperata knepet att hävda att Jakobsbrevet 2:24 handlar om rättfärdiggörelse “inför människor” och inte “inför Gud”, som om aposteln bara menar att goda gärningar får oss att se rättvisa och rättfärdiga ut i andra personers ögon. Kontexten utesluter med all tydlighet denna helt godtyckliga hypotes som endast motiveras av behovet av att försona den hel. Jakob med en felaktig tolkning av den hel. Paulus. Inte undra på att Luther tog det mer radikala – men måhända mer konsekventa – steget att hånfullt avfärda Jakobsbrevet som en “halmepistel” och tenderade att ignorera dess motsättning med hans egen lära.

Det finns många andra bibelverser som gör klart att vi efter att ha blivit förlåtna kostnadsfritt och rättfärdiggjorda genom tro och nåd måste utföra goda gärningar om vi ska behålla den nåden och uppnå slutlig frälsning. ”Tro allena” är inte längre tillräckligt i detta senare stadium av vår andliga resa eftersom tro utan gärningar är död (Jak. 2:26). Den hel. Paulus själv, strax innan han skriver till kyrkan i Rom om “rättfärdig genom tro, utan laggärningar” (Rom. 3:28) skriver: ”Det är inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare ska förklaras rättfärdiga”. (Rom. 2:13). Vidare:

Fil. 2:12-13 ”Därför, mina älskade … arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske”. (Här har vi den katolska doktrinen i ett nötskal: goda gärningar som utförs i nådens tillstånd är nödvändiga för vår frälsning och är förtjänstfulla i Gud ögon eftersom de samtidigt är Hans gärningar såväl som våra gärningar).

Upp. 20:11-12 ”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna” (se även liknelsen om den yttersta domen, fåren och getterna som bedöms efter sina gärningar, Matteus kap. 15).

Joh. 14:15 ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud”.

1 Joh. 2:3-4 ”Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: ”Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom”.

Reformationsfädernas irrlära

Den katolska och bibliska doktrinen om rättfärdiggörelse som beskrivs ovan var allmänt accepterade av alla kristna i 1500 år. Men under de senaste århundradena har allvarliga missuppfattningar om denna doktrin varit orsaken till tragisk splittring och bildandet av hundratals små samfund utanför Jesu Kristi ursprungliga kyrka – den katolska kyrkan. Somliga av dessa grupper är mycket militanta i sina angrepp mot den katolska kyrkan för hennes förment “obibliska” lära om rättfärdiggörelsen.

Istället för att förlita sig på 1500 år av kristen tradition för att korrekt tolka den hel. Pauli brev (som enligt hans vän aposteln Petrus ibland är svåra att förstå och kan misstolkas med förödande konsekvenser – 2 Petrus 3:16) litade Luther, Calvin och andra av protestantismens reformationsfäder till sina individuella färdigheter i bibeltolkning  – och föll handlöst i svår irrlära. [Översättarens anmärkning: ”Papisterna säger: ‘din lära är ny och våra förfäder visste ingenting av den, därför, om den är sann, måste de alla vara fördömda’. Nå, vad spelar det för roll för oss vilken dom som faller över dem som redan lämnat denna värld? Idag förkunnar vi Guds Ord, och det är bara att acceptera utan prat. Vi ska inte vara som de som alltid ställer frågor och kräver besked av Gud om varför han uppenbarat den rena läran i vår tid men inte dessförinnan” / Martin Luther, 1538]

Den katolska kyrkan förstår bibelns lära som att eftersom en kristen persons eviga frälsning beror på hans uthållighet i både tro och goda gärningar till livets slut, kan ingen av oss i detta livet vara helt säkra på att nå den eviga lyckan i himmelen. Risken finns att vi faller i svår synd (dödssynd) och förlorar vår själ för alltid. Således måste vi förbli ”nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka” (1 Pet. 5:8). Den hel. Paulus varnar för förmätenhet: ”Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller” (1 Kor. 10:12), och klargör att han själv ständigt måste göra andliga ansträngningar: ”I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra” (1 Kor. 9:27). Den hel. Paulus varnar också uttryckligen de troende för att döma sina egna och andras andliga ställning inför Gud: ”Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han ska kasta ljus över det som är dolt i mörkret och avslöja alla hjärtans avsikter, och då ska var och en få sitt beröm av Gud” (1 Kor. 4:5). Våra protestantiska syskon tenderar att trivialisera eller bortförklara bibelverser som dessa och lägger istället selektiv vikt vid andra verser där den hel. Paulus visar stor tillförsikt i att vinna rättfärdighetens segerkrans (t.ex. 2 Tim. 4:8, Rom. 8:38-39). En balanserad sammanvägning av alla de relevanta verserna kastar ljus över den katolska läran: Vi bör ha stor tillit till, och förtroende för, Guds nåd och barmhärtighet, Han vill att vi ska räddas – men samtidigt måste vi undvika övermodet att på förhand göra anspråk på absolut visshet om vår personliga frälsning.

Luther och Calvin fann detta element av osäkerhet om sin egen frälsning svårt att leva med och de inbillade sig att de i den hel. Pauli läror om “rättfärdiggörelse genom tro utan laggärning” hade funnit löftet om den visshet de så längtade efter. Som vi har sett menade den hel. Paulus bara det, att när vi befinner oss i ett tillstånd av synd så kan vi inte på egen hand arbeta fram eller göra oss förtjänta av vår rättfärdiggörelse. Men reformationsfäderna trodde att han också menade att goda gärningar på intet sätt bidrar till att vi förblir rättfärdiga och på så sätt vinner evig frälsning.

De flesta av dessa små grupper, som även i dessa ekumeniska tidevarv förblir fientligt inställda till den katolska kyrkan, tenderar att följa Calvins undervisning i många avseenden: De anser att när vi väl har blivit ”pånyttfödda” eller omvända till nådens tillstånd (rättfärdiggörelse) omöjligen kan avfalla från nåden genom våra synder och slutligen förlora vår frälsning. De insisterar på principen “en gång frälst, alltid frälst”. Predikanterna och medlemmarna i dessa samfund beskriver sig själva som “frälsta” genom sin “tro på Jesus som personlig frälsare” och säger oss att de är helt säkra på att de kommer till himmelen när de dör.

Ibland beror detta på att de tror att varje synd de kan tänkas begå i framtiden, oavsett hur allvarlig, helt enkelt kommer att förbises av Gud tack vare deras tro på Jesu frälsande förtjänster. Men andra ord, menar de att vi inte kan förlora Guds nåd och vänskap när vi begår en svår synd, förutsatt att vi behåller vår tro på Jesus som frälsare? Andra evangelikala kristna inser att denna tro är uppenbart obiblisk och betraktar sig själva som oförmögna att begå svåra synder. Sådana personer citerar gärna Matteus 7:18 där vår Herre förkunnar att ”Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt”. Därav drar de slutsatsen att äkta kristtrogna – inklusive dem själva – helt enkelt är inkapabla att bära “dålig frukt”. De glömmer att Jesus aldrig lämnade några garantier på att varje “gott träd” alltid kommer att förbli gott. Liksom ett gott träd kan börja ruttna och bära dålig frukt, kan goda kristna falla för frestelse och begå allvarliga synder. Och på så sätt faller de i onåd och sätter sina själar i fara. Protestanter tycker också om att citera Jesus i Johannes evangelium 5:24 ”Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet”. Men uttrycket ”evigt liv” används här liksom i några andra bibelverser i betydelsen ”Guds liv inom oss”, dvs. den heliggörande nådens gåva. Guds liv, som vi delar genom nåden, är naturligtvis evigt i sig självt, men vår Herre antyder inte här att vi omöjligen kan fjärma oss från det gudomliga livet genom våra synder. Det tas här för givet att vårt ”drabbas inte av domen” (i betydelsen ”fördömelse”) villkoras av vårt framhärdande i den nåd vi har meddelats.

En förment garanti på omedelbar och för evigt säkerställd frälsning kan tyckas väldigt attraktiv och många katoliker – särskilt dem som sätter sökandet efter andlig “erfarenhet” före sökandet på doktrinär sanning – har låtits sig förledas bort från sin egen kyrka genom detta övermodiga och illusoriska löfte, särskilt då de protestantiska syskonen som undervisar denna falska lära ofta är uppriktiga, nitiska och fromma människor. Men i själva Galaterbrevet, som är en av protestanternas favorit i bibeln, motsäger den hel. Paulus deras lära om att när vi väl har blivit rättfärdiggjorda eller omvända aldrig någonsin kan avfalla från nåden och sluta i evig fördömelse. Aposteln säger att de kristna som insisterar på att återuppliva den gammaltestamentliga sedvänjan med omskärelse och andra gamla judiska rituallagar, som om de fortfarande vore nödvändiga för frälsning, har ”kommit bort från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden” (Gal. 5:2-4). Han uppmanar också dessa redan konverterade kristna att låta sig ledas av Anden och att akta sig för att falla för sexuell omoral, våld, avundsjuka, fylleri och andra svåra synder. Den hel. Paulus varnar dem för att ”de som lever så ska inte ärva Guds rike” (Gal. 5:18-21). Den tydliga och naturliga betydelsen av denna den hel. Pauli undervisning är den eviga katolska läran att kristtroende verkligen kan falla i onåd och förlora sina själar om de inte ständigt är på sin vakt mot den ondes list. Inte undra på att femton århundraden förflöt utan att någon tolkade den hel. Paulus skrifter på det protestantiska sättet.

Låt oss sammanfatta huvudpunkterna i denna korta studie. Katolsk doktrin:

1. Som syndare mottar vi rättfärdiggörelse (nåd och förlåtelse för våra synder) som en fri gåva tack vare Kristi förtjänster, inte på grund av att våra egna goda gärningar (eller vår tro) förtjänar eller “förvärvar” denna anskaffning av rättfärdiggörelse på något sätt.

2. Guds uppenbarelse säger oss hur Han vill att vi ska få denna fria gåva: genom en tillitsfull och ångerfull tro på Jesus Kristus, tillsammans med antingen dop eller (för dem som har fallit i dödssynd efter dopet) botens sakrament.

3. När vi väl befinner oss i nådens tillstånd blir våra goda gärningar som utfös genom Guds nåd inte bara nödvändiga för att vi ska förbli i rättfärdiggjorda – de blir nu också behagliga inför Gud och ger lön i himmelen (Matt. 5:12, 10:41, Luk. 12:21) eftersom de är del av Kristi kärlek och förtjänster och som nu tar sin boning i våra själar i kraft av den helige Andes makt. Detta är vad den hel. Jakob menar med att vi blir “rättfärdiggjorda genom goda gärningar” såväl som genom tro…

4. Det är alltid möjligt att falla från detta tillstånd av nåd genom våra dödssynder, aktiva handlingar såväl som underlåtenhet. På grund av detta kan vi inte i detta liv inte göra anspråk på någon absolut visshet om att vi kommer att dö i nådens tillstånd och komma till himmelen. Vi bör troget lita på Guds nåd och barmhärtighet, men samtidigt akta oss för vår syndiga svaghet som kan äventyra vår frälsning, och sträva efter att övervinna den med Guds hjälp. Som den hel. Petrus säger, ”Var därför desto ivrigare, bröder, att befästa er kallelse och utkorelse. Gör ni det ska ni aldrig någonsin falla” (2 Pet. 1:10).

Protestantisk irrlära:

I stort sett alla protestanter kan skriva under på punkt 1 ovan. Men många av dem, särskilt dem som proselyterar som mest nitiskt bland katoliker, faller i svår irrlära genom att förneka en eller flera av de följande punkterna (nr 2, 3 och 4). Ofta förnekar de alla tre. Grundorsaken till denna irrlära är en längtan att känna sig helt och hållet fri från fruktan av helvetet och att ha en fullständig visshet om att vi är säkra – “räddade” utan någon risk för evig förtappelse. Reformationsfäderna förstod att denna visshet är omöjlig om den på något sätt beror på oss själva pga. vår svaga och syndiga natur. Därför sökte de efter en doktrin som skulle göra vårt inträde till himmelen fullständigt oberoende av våra egna handlingar, beslut eller gärningar. Luther avslöjade sin förutfattade attityd vid ett tillfälle: “Min lära om frälsning måste vara sann, eftersom jag tillskriver Gud allt och människan inget!” Detta var den förutfattade mening som låg bakom reformationsfädernas bibelexegetik; och så läste de in i den hel. Pauli brev det som de ville finna däri och insåg inte att – som den helige Augustinus uttrycker det – Gud skapade oss utan vår medverkan, men han vill inte frälsa oss utan det.

Källa: EWTN

Annonser

Responses

  1. Läser du inte din-epost längre?

    • Kan inte se någon post från dig käre Palmaer?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: