Skrivet av: Anton Assarsson | 05 maj 2011

St. Pius V

Påven St. Pius V – 5 maj

Prof. Plinio Corrêa de Oliveira

Biografiskt urval:
På 1500-talet, vid tiden för St. Pius V, regerades ön Malta av Johanniterorden. Det var en religiös och militär orden som grundades i Jerusalem år 1080 strax innan korsfararna erövrade det heliga landet. De blev kända som Den suveräna militära hospitalsorden av sankt Johannes av Jerusalem.

Med förlusten av det heliga landet flyttade Johanniterna till Rhodos och sedan vidare till Malta i början på 1500-talet. Där stannade de till slutet av 1700-talet då Napoleon fördrev dem från ön. De flyttade sin bas till Rom men bevarar sitt nyare namn, Malteserorden, än idag.

Vid tiden för St. Pius V utgjorde Malta det främre bålverket i det europeiskkontrollerade medelhavet mot muhammedanernas krigsskepp. Dessa skepp hade sina baser i Turkiet och Nordafrika, områden ockuperade av muhammedanska folk. Allteftersom läget blev alltmer spänt vände sig St. Pius V till Filip II och vädjade om stöd till riddarna på Malta. Här är första delen av påvens brev till den spanske kungen:

Till Vår mest älskade son i Kristus, Filip II, katolsk konung av Spanien,

Det är säkert och visst att vår mäktigaste fiende, den turkiske sultanen, förbereder en stor flotta, en armada, vars like aldrig förr har skådats. Han gör dessa förberedelser med avsikten att angripa Malta, förgöra Johanniterorden och ta ön i besittning. Det sägs att han är ivrig att erövra den, både för dess viktiga strategiska läge och för att hämnas den förödmjukelse som drabbade turkarna vid den föregående belägringen.

Då Johanniterorden inte kan stå emot en sådan enorm styrka någon längre tid, tvingas vår käre son Jean de la Valette, dess stormästare, be de kristna furstarna om hjälp mot den gemensamme fienden, kristenhetens fiende.

Vi tvivlar inte på att Eders Majestät och ert folk villigt kommer till hans hjälp. Det ligger lika mycket i edert intresse att gå till handling, på det att inte en ö så nära belägen Italien och Sicilien faller i fiendens händer.

Kommentar av Prof. Plinio:
Detta brev har många vackra aspekter. Den första är det sätt på vilken påven tilltalar kung Filip II: “Till Vår mest älskade son i Kristus, Filip II, katolsk konung av Spanien”. Det är underbart att se hur den tidens påvar, enligt den tidens etikett, kunde tilltala jordens mäktiga nationer som en fader tilltalar sina söner. Den man han kallar “vår mest vördade son” var en av världens mäktigaste monarker, en kung i vars domäner solen aldrig gick ned.

Titeln “katolsk kung” är också mycket vacker. Historien igenom beviljade den heliga stolen titlar åt olika monarker för att ära dem när de utförde storverk för kyrkan. Således fick kungen av kyrkans äldsta dotter, Frankrike, titeln “Allra kristligaste konung”. Kejsaren av det Tysk-romerska riket, Karl den stores arvinge vars kejsarvärdighet han hade fått av kyrkan, fick titeln “Hans kejserliga majestät”, Ungerns kung fick “Hans apostoliska majestät”, kungen av Portugal fick “Allra trognaste majestät”, England kung fick “Trons försvarare” och Spaniens kung fick “katolsk kung” då Spanien hade varit den katolska nationen par excellence.

Tro nu inte att dessa titlar bara var formalia. De återspeglade den praktiska verkligheten. Brevet är ett exempel på hur påven skrev till Spaniens kung som en son och gav honom en tydlig motivering till sin begäran: “Riddarna på Malta, som mig är så kära och som utgör kristenhetens stöd behöver hjälp. Därför måste du hjälpa dem”. Det kan inte bli tydligare och enklare. Om Spaniens kung är den katolske kungen, är han skyldig att hjälpa dessa få katoliker som försvarar hela kristenheten.

Vad skarp kontrasten är mot moderna stater! Om vi idag hade haft påvar som St. Pius V – tänk så fjärran de är – vore det mycket svårt för dem att få dagens statsöverhuvuden att bistå kyrkan och kristenheten. Så självklart det var förr!

Det är sant att påven också anförde ett världsligt argument i brevet: han nämnde att Spaniens besittningar på Sicilien och i Italien skulle hotas allvarligt av Maltas fall. Men detta var ett sekundärt argument. Det fösta motivet var att den katolska tron och kristenheten stod under hot.

Detta var sannerligen lyckliga tider. Vilka storslagna perspektiv! Hur tydligt var icke det politiska livet upplyst av stor tro! Vi har starka nostalgiska känslor för dessa tider. Det finns ingen större nostalgi än den vi känner för de tider som vi inte ens känner till av personlig erfarenhet, men vars atmosfär vi kan känna genom vårt katolska sinnelag. Det är en stor nostalgi, en stor glädje och ett stort hopp om att mycket bättre tider skall återvända till kyrkan och kristenheten.

Eftersom det idag inte längre finns några katolska kungar som kan komma till kontrarevolutionens försvar, låt oss på denna St. Pius V:s festdag be om hans förbön så att himmelens prinsar, de heliga änglarna, hjälper de få riddare som kämpar mot kyrkans fiender, som nu är så många fler och farligare.

Källa: Tradition in Action
Översättning: Anton Assarsson


Responses

  1. Så sant. Pius V tillhör toppskicktet bland katolska kyrkans många heliga påvar. Tänk vad en påve av hans kaliber skulle göra för kyrkan idag. Ändå tog det 100 år att saligförklara honom. Tiderna förändras verkligen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: