Skrivet av: Anton Assarsson | 12 juni 2011

Abort och hat

Abort och hat

Av Joe Sobran

Enlig en nyligen publicerad artikel i New York Times har forskare upptäckt att den muntra delfinen, den mest intelligenta och älskade av de marina däggdjuren, har en ”oförklarlig mörk sida”: den dödar medlemmar av sin egen art utan anledning. Döda tumlare och unga delfiner har spolats upp på stränder med skador från vuxna delfiners bett. Det har också hänt att delfiner har bitit människor. ”Vår bild av delfinen är så godartad”, menar veterinärpatologen Dr. Dale J. Dunn, ”att tecken på våld förfärar oss”.

Den intressanta frågan är varför delfiner dödar sin avkomma; det är fortfarande oklart huruvida ungdjuren dödas av sina egna mödrar, sina fäder eller andra vuxna hanar som vill para sig med deras mödrar och misstycker tidigare avkomma. ”Barnamord är vanligt förekommande i naturen”, noterar artikeln. ”Honor dödar sin avkomma när det är ont om föda och t.ex. lejon- och björnhannar dödar ibland tidigare avkomma till de honor de gör anspråk på, vilket ger dem ett reproduktivt och evolutionärt övertag.”

Det är roande att se hur evolutionsbegreppet, som ogiltigförklarar tanken om en intelligent, gudomligt designad och styrd natur, har muterat till en idé om att naturen självt uppfattar sitt inneboende självändamål – som om djuren på något sätt kunde känna på sig att deras genetiska öde stod på spel vid val av partner. Eller läser däggdjur av hankön Darwin?

Hur det än står till med den saken så dödar många djur av båda könen sin avkomma och ibland äter upp dem. Oavsett hur detta faktum förklaras, uppfattas det ändå av oss som ”onaturligt” i ordets gamla betydelse, som stridande mot naturens generella principer enligt vilka djur – och människor – älskar och tar hand om sin avkomma. I övrigt fredliga djur såsom gerbilen [ökenråttan som ofta hålls som husdjur av barn, övers. anm.] dödar ibland artfränder som inkräktar på deras revir.

Hat är i högsta grad en del av naturen och dödandet utgör dess yttersta uttryck. Orsakerna kan ibland vara höljda i dunkel, men den faktiska verkligheten är tydlig nog. Det finns ingen anledning att anta att det tjänar något högre eller ”evolutionärt” ändamål. Vi borde inte dra oss för att känna igen samma sak i den mänskliga naturen. Abortmotståndare talar ofta om mödrar som aborterar sina barn i termer av offer – tanken är att en ung kvinna har blivit gravid pga. en oansvarig man och att hon endast uppsöker fosterfördrivaren därför att hon inte till fullo förstår vad en abort innebär.

Detta är en sentimental uppfattning. Kvinnor som aborterar är oförmögna att älska de barn de bär på och många vet mycket väl vad de gör. Önskan att släcka ett besvärande liv är en form av hat. I många kulturer, från det antika Grekland och Rom till nutidens Kina, har barnamord varit accepterat. Föräldrar dödar sina nyfödda barn eller överger dem på platser där de utsätts för svält och vilda djur. T.o.m. i vår liberala (men fordom kristna) kultur ter sig detta obegripligt.

Men barnamordet börjar finna sina apologeter bland oss – försvarare som vädjar till abortens logik som säger att ingen borde betungas med ett oönskat barn. De skiljer sig från de flesta abortförespråkare endast i konsekvens: De låtsas inte att det inte är en människa som förgörs. Liksom aborter har barnamord alltid skett även där det har varit olagligt. Lagen kan aldrig utrota sådan ondska helt och hållet av den enkla anledningen att föräldrar ofta hatar sina barn, såsom fenomenet med barnmisshandel vittnar om. Jag känner till en kvinna som ville göra abort men blev avrådd och som flera år senare sa till sitt barn: ”Jag önskar att jag hade aborterat dig.”

Att vara egocentrisk leder oundvikligen till att hata andra som står i vägen för själviska begär. Vad som utgör det ”naturliga” i människans fallna natur kollapsar med lätthet till det diaboliska. Och vår moderna, postkristna kultur betraktar det egocentriska livet som normalt, förkastar restriktiva abortlagar som tyranniska belastningar på vad som har kallats ”det kejserliga jaget”. De flesta som stödjer legal abort stödjer nu även extremt sen abort. [partial birth abortion, eller dilaterings- och extraheringsproceduren som görs runt, eller efter, den sjätte graviditetsmånaden och där barnet föds fram efter att läkarna först sugit ut hjärnan och krossat skallen, övers. anm.]
För att parafrasera vår Herre, större hat känner ingen förälder än den som dödar ett barn. Inget falskt medlidande borde tillåtas att skapa illusioner om detta fruktansvärda faktum hos den mänskliga naturen.

Översättning: Anton Assarsson
Källa: http://www.sobran.com/abortion&hatred.shtml


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: