Skrivet av: Anton Assarsson | 11 september 2011

Vad 9/11 har skapat – Arvet från Bush

Vad 9/11 har skapat – Arvet från Bush

Av Patrick J. Buchanan

I Kairo 1943, när Adolf Hitlers krigslycka hade vänt, fick Winston Churchill, som hade omfamnat Josef Stalin som en allierad och böjde sig för hans varje krav, en föraning om vad som komma skulle.

I ett samtal med Harold Macmillan utbrast Churchill: “Cromwell var en stor man, inte sant?”

“Ja sir, en mycket stor man”, svarade Macmillan.

“Ah, men han gjorde ett stort misstag. Alltsedan sin ungdoms dagar var han förblindad av rädsla för Spanien och såg inte Frankrikes uppgång. Kommer detsamma att sägas om mig?”

Ja, det kommer att vara historiens dom över Churchill som 1946 framförde sitt “Järnridå”-tal i Fulton, Missouri, för att fördöma Stalins förföljelse av den hälft av Europa till vilken Churchill hade välkomnat monstret.

Om George W. Bush kommer det att sägas att han efter 9/11 ledde sitt land i ett utopiskt korståg för att demokratisera den muslimska världen – och nästintill ignorerade uppkomsten av en rival med en potential som Stalin aldrig behövde överträffa och som kan överskugga Förenta Staterna som jordens största makt.

Såhär tio år efteråt, vad har 9/11 skapat?

Initialt hanterade Bush det mästerligt. Men sin nation bakom sig störtade han på tre månader Talibanregimen, som hade gett fristad åt Usama bin Laden, och jagade al-Qaida på flykten.

Full av hybris ställde sig då krigshjälten i kongressen och förklarade “ondskans axelmakter” krig – Iran, Irak och Nordkorea – av vilka ingen hade något att göra med 9/11.

Omedelbart splittrade Bush sina internationella och inhemska koalitioner. De NATO-allierade vapenbröderna Tyskland och Frankrike, som följde med oss till Afghanistan, utgjorde nu “De fega råttornas axelmakter” enligt de hetsiga neokonservativa i Bush-hovet.

“Antingen står ni på vår sida eller på terroristernas sida”, skriade Bush – terroristsympatisörerna inkluderade tydligen Johannes Paulus II, som motsatte sig ett amerikanskt krig i Irak.

Och vad var presidentens motiv för krig?

Även om Irak inte hade angripit oss och inte hotade oss hade Saddam Hussein massförstörelsevapen och man kunde inte lita på att han inte skulle använda dem mot ett Amerika som hade makten att förkolna hans familj och hela hans land på en eftermiddag.

Den amerikanska arsenalen hade avskräckt Stalin och Mao Zedong, men kunde tydligen inte avskräcka ett monster som Saddam. Ett andra 9/11 med nukleära, kemiska eller biologiska vapen var något vi fick gå i krig för att förhindra.

Med den oumbärliga uppbackningen från en senat dominerad av det demokratiska partiet, inklusive Hillary Clinton, Joe Biden, John Edwards, John Kerry och Harry Reid, gick vi i krig mot Irak.

Vilka är kostnaderna och vilka är frukterna åtta år efteråt?

4400 döda amerikaner, 35000 sårade och en biljon dollar.

Irakiska döda, både soldater och civila i detta snart decennielånga kriget, torde ligga kring 100000 samt en halv miljon änkor och föräldralösa barn. Hundratusentals irakier är sårade.

Den kristna befolkningsgruppen har förstörts. Hälften av Iraks kristna har slitits upp med rötterna. Hälften av dessa har flytt landet, fastän kristna har levt i Irak sedan Kristi tid.

Det shiitiska Iran, denna andra medlem av “ondskans axelmakter”, jublade när USA invaderade och störtade den sunnitiske despoten Saddam och när de förtryckta shiamuslimerna reste sig. Teheran, mot vilken Saddam utkämpade ett långt krig, är idag Amerikas konkurrent om inflytande över Bagdad.

På den andra fronten har vi nästintill halshuggit al-Qaidas ledarskap efter tio års närvaro i Afghanistan och Pakistan.

På minuskontot: Det har kostat oss nästan 2000 döda och tusentals sårade. Och medan vi har decimerat al-Qaida har den kollaterala förödelse vi gjort oss skyldiga till rekryterat tusentals krigare till Talibanerna som inväntar USA:s förestående avresa så att de kan återta makten och göra med afghanska kollaboratörer vad Nordvietnameserna och Pol Pot gjorde med kollaboratörer 1975.

Och innan vi kunde bränna och skära den från subkontinenten hann al-Qaidas cancer sprida sig. Den finns nu på den arabiska halvön, Somalia, Maghreb och det “befriade” Libyen. Och Amerika har aldrig varit mer avskytt och impopulärt i den arabiska och muslimska världen.

Politiskt sett gav tidiga segrar på slagfälten i Afghanistan och Irak Bush republikanska valsegrar 2002 och 2004. Men den skiftande krigslyckan kostade partiet båda kongresshusen 2006 och Vita huset 2008. För första gången vann en motståndare till ett pågående krig, Barack Obama, presidentämbetet, och över en krigshök av rang, John McCain.

Ekonomiskt sett har USA: s andel av världens bruttonationalprodukt krympt dramatiskt under ett decennium, medan Kinas andel har skjutit i höjden.

Vi vann andra världskriget och det kalla kriget. Vi vann inte den post-kallakrigsera  som nu går mot sitt slut. När man ser tillbaka på ett årtionde efter 9/11, förstår man Edmund Burkes sammanfattande bedömning av den generation brittiska ledare som förlorade de nordamerikanska kolonierna.

“Ett stort imperium och små sinnen passar illa ihop”

Källa: Buchanan.org

Översättning: Anton Assarsson


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: