Skrivet av: Anton Assarsson | 05 december 2011

¡Viva Cristo Rey y los Cristeros!

¡Viva Cristo Rey y los Cristeros!

Av: Bo Solberg

Som någon välvillig, minnesgod stackare kanske kommer ihåg skrev undertecknad för ett par år sedan om det spanska inbördeskriget i tvenne artiklar (Nonkonform; 74, 77). Det är därför naturligtvis med speciella, kollegiala broderskapskänslor jag nyligen läst Jonas De Geers fina, tudelade artikel över samma ämne (Nationell Idag; 34-35/2011). Han framhåller mycket riktigt, och viktigt:

Vad få vet idag, på grund av den tillrättalagda historieskrivning som varit låst i ett mer eller mindre marxistiskt schema, är att det finns många exempel på genuina folkliga uppror sedan Franska revolutionen, och de har i flertalet fall varit katolska, patriotiska revolter mot Revolutionens principer, för Gud, familj och fosterland, från Vendée-upproren 1793 till Ungern 1956. Till skillnad från de ödesdigra socialistiska ’revolutionerna’, som i själva verket har varit internationellt organiserade kupper, beställda och betalda av den kosmopolitiska storfinansen, har dessa revolter alltid skett ur nästan hopplöst underläge och slutat i tragiska nederlag.

De Geers tudelade artikel går även att läsa på hans blogg här och här.

Förlåt den vanvördiga vanställningen av några klassiska rader svensk poesi, men när jag läste på tidningens vita sidor av papper så sanna ord, flög på väggen ett sken och jag bad:

Måtte våra unga bättre lära känna dessa antirevolutioner, dessa ofrånkomliga, livsnödvändiga försvarsstrider, såsom det tragiska – men så heroiska och inspirerande – drama där de kämpande kom att kallas Cristeros och dess kamp La Cristiada. Skådeplats Mexiko, alltså.

De Geers artikel påminde mig om en utmärkt uppsats i ämnet av Gary Potter. Hos honom ekar föga oväntat samma budskap:

The story that follows […] is the story of Mexico’s Cristeros, Catholic peasants who did not accept that the Revolution was their movement. They rose in arms against it in their country, and by their fighting and dying in the number they did, gave the lie – like the Vendeens in France and the Carlists of Spain – to the notion that the enemy owed its past and present success to ‘the people’.

Gör er själva och historien en tjänst. Läs Potters uppsats. Läs Christopher Checks. Läs böcker som Fr. Francis Clement Kelleys Blood-Drenched Altars (1933), David C. Baileys Viva Cristo Rey! (1974), Jean A. Meyers The Cristero Rebellion (1976), Ann Balls Blessed Miguel Pro: 20th Century Mexican Martyr (1996) och Wilfred Parsons Mexican Martyrdom (2003).

Dylik läsning bleve också en god förberedelse för beskådandet av den kommande filmen Cristiada, vilken nu som bäst håller på att slutredigeras, och i vilken flera kända skådespelare medverkar. I vilken stil eller anda denna film kommer att berätta los Cristeros historia återstår att se, och man kan endast hoppas att den kommer att lämna ett rättvis bild. Men redan släppta trailers, och det faktum att filmen inte producerats av Hollywood men av ett mexikanskt filmbolag, borde vara anledningar nog för en dos optimism.

Här bara några stolpar för den som kan tänkas behöva en inledande ämnesorientering.

Det unga tjugonde seklets mexikanska revolution var nu som redan konstaterats på inget vis någon ur det egna folkets djup sprungen rörelse. Den hade kravlat sig upp ur en helt annan typ av djup, fulladdad som den utan alla överdrifter var med sataniskt vredesmod, frimureriisk vidskepelse och marxistisk verklighetsförvrängning. Så våldgästade den det folk som tränat sig i trohet till Gud alltsedan den bästa lärarinnan, Vår Fru av Guadalupe, undervisat det 1531. Revolutionärerna var direkt uttalade fiender till hennes gudomlige Son och Hans Kyrka – vilka de nu föresatte sig att krossa. Ambitionen personifierades mycket väl i den rabiata katolikhataren, presidenten Plutarco Elias Calles och symboliserades utmärkt i en av dennes i antikatolska förföljelser osedvanligt flitigt tränade guvernörer, Tomas Canabal. Den saken stod i klartext redan på hans visitkort: ”Guds personliga fiende”. Sina söner gav denna tok namnen Lenin, Lucifer och Satan. Åsnan fick heta Påven.

Fader Francisco Vera var en av många präster som avrättades för ”brottet” att fira Mässa.

Vad gäller frimurarna; de som tror att referensen till dem ovan i sig är ett uttryck för vidskepelse kan förslagsvis börja med att begrunda några ord från den marionett som Calles 1929 valde att efterträda honom på presidentposten, Emilio Portes Gil: ”I Mexiko har staten och frimureriet på senare tid blivit en och samma sak.”

Nåväl. När utrotningskriget mot Kyrkan 1926 nådde biskoparnas smärtgräns vidtog de den dramatiska åtgärden att inställa all offentlig gudstjänst i landet. Prästerna trädde inte längre fram ad altare Dei för att frambära det Heliga Mässoffret. De administrerade inte öppet Sakramenten.

Spontana, lokala bondeuppror bröt snart ut på flera håll i landet – som regel med mycket dålig beväpning i klar motsats till den övermäktiga regeringsarméns. Alltför ofta fick klubbor, machetes och knivar ersätta gevär. Men de bar uppenbarligen trons rustning väl. De höll ut och återvände till slagfälten trots förlust efter förlust. Modiga präster rörde sig i hemlighet bland folket och fullföljde sina roller som själasörjare. De blev vittnen till en regimstyrd orgie i tortyr, mord och grova helgerån. Många gånger blev de blodsvittnen. Den mest berömda är väl Fader Miguel Pro.

Snart nog växte upprorshärdarna samman till ett alltmer välorganiserat gerillakrig. Från stridsropet ”¡Viva Cristo Rey!” fick de sitt namn. Kristkonungen och Vår Fru av Guadalupe fäste de på standaret.

Efter ett par års strider började los Cristeros till och med – trots USA:s direkta stöd åt regeringsarmén – otroligt nog få överhanden. Regeringen blev alltmer nervös, och ville söka ett slut på stridigheterna. De exildrivna biskoparna ville inte heller missa vad de såg som ett förbättrat förhandlingsläge. En överenskommelse slöts. Över huvudet på Cristeros-armén. Den beordrades att upplösas. Den lydde naturligtvis.

Jag betvivlar inte att biskoparnas svåra beslut leddes av den goda intentionen att göra det bästa för Mexikos kristna. Men vad blev den faktiska konsekvensen? Sakramenten blev nu visserligen betydligt tillgängligare än de varit under kriget och de antikatolska lagarna tillämpades inte lika strikt som förut. Till en början. Efter några år hade emellertid förföljelsen av den katolska tron nått minst lika höga nivåer som före inbördeskriget.

Och los Cristeros? Mindre än två veckor efter det att biskoparna ingått sin överenskommelse med regeringen lät den senare arkebusera prästen och Cristero-generalen Aristeo Pedroza. Han var bara den första av omkring fem tusen Cristeros som regeringen nu jagade fatt och mördade.

De mexikanska bönder, de katolska krigare, som redan hade blött och dött till ett antal omkring 40 000, som givit biskoparna deras förhandlingsplattform och som därefter förlorat möjligheten att föra sin kamp till villkorslös seger – var nu de som fick nu fortsätta att betala det högsta priset.

Detta var los Cristeros. Någon har sagt att deras är en av historiens största katolska krigsberättelser. De var mexikanska patrioter och familjefäder som ville ha Kristus som konung – till vilket pris.

Det är med fast tilltro till historiens Herre, och med en realistisk förhoppning att hans mexikanska stridsmän nu har vunnit sin verkliga segerkrona, som vi må säga: ¡Viva Cristo Rey y los Cristeros!

—————————————-

Labarum tackar gästskribent Bo Solberg!


Responses

  1. Marxismen är inte död, men det tål att upprepas gång på gång om deras vansinnesdåd. May they burn!!!

  2. […] artikeln ”¡Viva Cristo Rey y los Cristeros!” (Labarum, 5 december 2011) anspelade jag på den uppenbara djävulska inbladningen i Mexikos […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: