Skrivet av: Anton Assarsson | 18 december 2011

Fjärde söndagen i advent

Fjärde söndagen i advent

Prof. Plinio Corrêa de Oliveira

Den 18 december börjar den sista veckan i Advent. Vi är bara en vecka bort från vår Herres födelse och Kyrkan instämmer i vår Frus glädje och hopp i hennes väntan på födelsen. Hon väntade på att beundra det heliga anletet hos den Son som växte i hennes sköte.

Vår Fru hade bett Gud att påskynda Messias ankomst, Gud hörde hennes allsmäktiga bön, inkarnationen var väntad. Hon inbjöds att bli Ordets Moder. Hon accepterade och blev havande med det inkarnerade Ordet. I denna sista vecka av sitt havandeskap väntar hon på att beundra sin Sons heliga anlete så att hon kan få en mer djupare insikt om Hans själ och Hans fulla personlighet.

Hon väntar också på världens frälsning som närmar sig. Hon ser den kommande tiden då Guds ära inte längre förolämpas av arvsyndens konsekvenser. Djävulens välde som hade dominerat i mer än fyra tusen år går mot sitt slut. Hon känner att vår Herre Jesu Kristi välde är nära. Det är bara en vecka kvar till Ordets födelse som innebär början på slutet för Djävulens välde. Det krossades definitivt när vår Herre offrades på korset och återlösningen fullbordades.

Tanken på detta fyllde vår Frus hjärta med hopp. Därför kallas hon denna tid för Vår Fru av Hoppet eller Vår fru av O Antifonerna då det på var och en av dessa sju dagar före jul finns en antifon i liturgin som Kyrkan tillskriver henne. Samtliga av dessa antifoner börjar med utropet “O” och fortsätter med ord från det gamla testamentet som hänvisar till vår Herres födelse och Hans frälsningsverk.

Dessa antifoner, kallade “de stora antifonerna” eller “O-antifonerna”, är följande:

Antifon 1: O Vishet, som framgått ur den Allrahögstes mun, du som räcker från världens ena ände till den andra och ordnar allt med kraft och mildhet, kom och lär oss vishetens väg.

Antifon 2: O Adonai, starke Gud och härskare över Israels hus, du som syntes för Moses i den brinnande törnbuskens låga och givit lagen på Sinais berg, kom och fräls oss med din starka hand.

Antifon 3: O Jesse telning, samlingstecknet för jordens folk, inför vilken konungar förstummas och nationerna tillbejda, dröj ej längre, kom och fräls oss.

Antifon 4: O du som har Davids nyckel och bär Israels spira, du öppnar, och ingen stänger, du stänger och ingen öppnar, kom och befria de fångna som sitter i mörker och dödens skugga.

Antifon 5: O du som uppgår som det eviga ljusets återsken, rättfärdighetens sol, kom och upplys dem som sitta i mörker och dödens skugga.

Antifon 6: O Konung, folkens efterlängtade, du hörnsten, som förenar det som varit åtskilt, kom och fräls människan som du danat av jordens stoft.

Antifon 7: O Emmanuel, vår konung och lagstiftare, nationernas åtrå och folkens räddning, kom att återlösa oss, Herre, vår Gud.

O-antifonerna manar till eftertanke. När påven Pius XI publicerade sin encyklika mot kommunismen – Divini Redemptoris – år 1937, noterade han i denna att världen var i ett så dåligt skick att den riskerade förfalla till ett ännu lägre tillstånd än vad den befann sig i före frälsningsverket. Och det kan vi säga att den verkligen har gjort. Från 1937 till dags dato har katastrofen inträffat. Den mångfaldiga ondska som Pius XI beskrev har bara förvärrats sedan hans tid. Världen som återlösts av Jesus Kristus är nu mer försjunken än före Hans ankomst.

I denna situation längtar vi efter en så radikal restaurering att den liknar en frälsning. Vi hoppas på en förnyelse av frälsningsverkets frukter som tillämpas på våra tiders behov. Vi har behov av att dem som föraktar vår Herre och har infiltrerat Hans kyrka bestraffas. Om de kunde skulle de förstöra kyrkan. Vi manar också till dem som kan omvända sig och försonas med vår Herre. Vi behöver Jungfru Marias välde.

Så för oss, i dessa dagar som föregår julen, borde dessa antifoner uttrycka en vädjan och en uppmaning till Jesusbarnet att påskynda en starkare och mer triumferande och oövervinnerlig återställning av sitt konungadöme på jorden – med Maria, i Maria, och genom Maria.

Vi borde be Maria att vinna denna ynnest från Hennes Son. Vi borde också be henne att stärka vårt hopp om att detta kommer att ske. Sålunda kommer vi att spendera denna vecka i väntan på dessa nådegåvor precis som vår Fru väntade på den nåd som vår Herres ankomst innebar.

Källa: Tradition in Action
Översättning: Anton Assarsson


Responses

    • William Lane Craig är lysande! Hitchens argumentation mot religion och religiösa idéer var däremot – i mina ögon – helt enkelt skräp. Det blir tydligt när man ser hela debatten från Notre Dame University.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: