Skrivet av: Anton Assarsson | 19 mars 2012

S:t Josef, Marie brudgum och hela kyrkans skyddspatron

S:t Josef, Marie brudgum och hela kyrkans skyddspatron – 19 mars

Duplex av 1:a klassen. Liturgiska färger för dagen är vitt.

Prof. Plinio Corrêa de Oliveira

Det finns inte mycket biografisk information om S:t Josef. Vi vet att han var av Davids kungliga hus, han var jungfru, han var gift med vår Fru, de förblev kyska efter äktenskapet, han var närvarande vid Jesu födelse, han reste med Jesusbarnet och vår Fru till Egypten och återvände. Efter det är det tyst om honom.

Vad är skönheten i den heliga Skrifts tystnad vad gäller S:t Josef? Vilken aspekt av kyrkans anda lyser igenom denna tystnad?

S:t Josef var det största helgonet, eller ett av kyrkans största helgon då somliga menar att antingen S:t Johannes Döparen eller S:t Johannes Evangelisten är det största helgonet. Hur som helt finns det mycket goda skäl att anta att S:t Josef var det största helgonet. Man kanske skulle förvänta sig att finna ett överflöd av uppbyggligt biografiskt material om ett så stort helgon. Men motsatsen gäller; både Skift och Tradition säger mycket få saker om honom. Hur kan detta förklaras?

För det första kan vi notera att den heliga Skrift endast omnämner vår Fru – som är mycket mer än S:t Josef – några gånger. Hon är skapelsens mästerverk, ojämförlig med alla andra. Så återigen, varför säger den heliga Skrift endast några få ord om dessa två stora personer?

Den traditionella förklaringen är att båda var mycket ödmjuka och valde att stå utanför rampljuset för att låta vår Herre lysa och emottaga all ära och härlighet. Detta är en mycket god förklaring, men det är inte hela sanningen.

Den andra anledningen är något som på ett tydligt sätt reflekterar den katolska kyrkans anda. Hela deras storslagna livsgärning överskyggades av det faktum att vår Fru var Moder till Skaparen och att S:t Josef var vår Herre Jesu Kristi fosterfar och vår Frus brudgum. Allt annat var de någonsin gjorde utplånades i ljuset av detta. Notera t.ex. följande två extraordinära situationer; S:t Josefs förvirring när han står inför vår Frus graviditet samt hennes gärningar vid bröllopet i Kana, där hon begärde och erhöll ett mirakel från vår Herre. S:t Josef tog en mycket ädel ställning och Vår Fru gjorde något anmärkningsvärt. Men dessa två situationer bleknar i jämförelse med den storhet de besatt i egenskap av Guds moder resp. fosterfar.

Man kan också analysera det faktum att S:t Josef var utvald till vår Frus brudgum. När det gäller vår Fru var Gud mycket försiktigt. Han respekterade och vördade henne så mycket att Han under påskveckan, när Han tillät vår Herre att bli moraliskt förolämpad och fysiskt tuktad, inte tillät någon att lägga ett finger på vår Fru. Om Gud nu vördade vår Fru i så hög grad, uppvisade Han säkerligen den största omsorg i att välja en brudgum åt henne. Han utvalde en brudgum som stod i proportion till henne för att skapa den fullkomliga familjen.

Men vad innebär det att stå i proportion till vår Fru? Bara titeln Marie brudgum är något långt utöver och högre än något som S:t Josef gjorde eller kunde ha gjort. Här väcks en annan fråga: Vad kan vara mer beundransvärt än att bli utvald till Guds fosterfar? Inget kan jämföras med det.

Men det finns ytterligare något vackert att betänka. Man ser att Guds försyn tillät och utvecklade S:t Josefs samt vår Frus cultus, dock inte på grund av en stor samling information utan på ett teologiskt resonemang; De var fosterfar resp. moder till Gud, därför är de störst bland helgonen. Med detta överlämnade Gud åt människan att med Uppenbarelsen som grund betänka dessa två helgons moraliska meriter.

Då katoliker inte praktiserar fri tolkning av den heliga Skrift utan följer och vägleds av kyrkans läroämbete och teologerna kan du se att när Gud lät information om S:t Josef och vår Fru bli fördolt, uppmuntrade Han kyrkan att tänka på dem och inspirerade lekmännen till att lära från hierarkin. Med andra ord vill Han att kyrkans helgon och teologer skall blottlägga doktrinen utifrån den knapphändiga informationen Han gav oss. Han vill att människan skall destillera doktrinerna från Skrift och Tradition som Han gömde däri, såsom biet suger nektar från blomman. När man ser en blomma tänker man inte på att något så underbart finns däri. Detsamma gäller många av Uppenbarelsens sanningar, särskilt vad gäller S:t Josef och vår Fru. Från Skriftens relativa tystnad vad gäller S:t Josef och vår Fru kan man alltså härleda Guds godkännande av den katolska kyrkans hierarkiska karaktär. Det tycks mig ett ypperligt sätt att bättre förstå en av den katolska andans underbara aspekter.

Källa: Tradition in Action

Översättning: Anton Assarsson

—————————————-

Predikan av St. Bernardinus av Sienna

Detta är den allmänna regeln som gäller för alla nådegåvor som meddelas en rationell varelse; När gudomlig nåd utväljer någon att ta emot en särskilt nådegåva eller någon särskilt gynnande position, meddelas hans stånds alla gåvor till den personen och berikar honom i överflöd.

Detta gäller särskilt den helige mannen Josef, vår Herre Jesu Kristi fosterfar och sann brudgum till världens och änglarnas drottning. Han var utvald av den evige Fadern att vara trogen fosterförälder och förmyndare åt Guds mest värdefulla skatter; Hans Son och brud. Detta var det uppdrag han så troget fullgjorde. För detta sade Herren till honom, ‘Rätt så, du gode och trogne tjänare!, Gå in i din herres glädje’.

En jämförelse kan göras mellan S:t Josef och Kristi hela kyrka. S:t Josef var den särskilt utvalde mannen genom vilken och under vilken Kristus äntrade världen på ett tillbörligt och rättmätigt sätt. Så, om hela kyrkan står i skuld till Jungfru Maria då det var genom henne som kyrkan fick mottaga Kristus, är kyrkan också säkerligen skyldiga S:t Josef särskilt tack och vördnad näst efter henne.

Ty det är han som markerar det gamla förbundets avslut. I honom uppnår profeternas och patriarkernas värdighet sin utlovade uppfyllelse. Dessutom är det han allena ägde livs levande det som Gud i sin godhet utlovade dem om och om igen.

Det står utom tvivel att Kristus inte förnekade S:t Josef i himmelen den närhet, respekt och stora ära som han visade honom som fosterfar under sitt eget mänskliga liv, utan snarare kompletterade och fulländade det. Med rätta borde Herrens ord tillämpas på honom, ‘Gå in i din herres glädje’. Även om det är den eviga lyckans glädje som tränger in i människans hjärta, föredrar Herren att till honom säga, ‘Gå in i glädje’. Den mystiska innebörden är att denna glädje inte bara finns inom människan utan omger honom överallt och absorberar honom som om kan kastats in i en oändlig avgrund.

Vänd därför inte bort din blick från oss, helige Josef, och bed för oss till Gud. Utverka åt oss den allraheligaste Jungfruns hjälp, din brud och moder åt Honom som lever och regerar med den helige Ande genom evigheternas evighet. Amen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: