Skrivet av: Anton Assarsson | 25 mars 2012

Marie bebådelse

Marie bebådelse – 25 mars

Duplex av 1:a klassen. Liturgiska färger för dagen är vitt.

Prof. Plinio Corrêa de Oliveira

Utdrag av St. Louis Grignion de Montfort:

Dem som underkastar sig detta heliga slaveri borde ha en särskild devotion till Ordets inkarnation. Ja, inkarnationen är denna handlings tillbörliga mysterium eftersom det är en devotion som uppväcks av den helige Ande:

För det första, för att hedra och efterlikna att Gud Sonen gjorde sig så outsägligt och lyckligt beroende av Maria för sin Faders äras skull och vår frälsning. Detta beroende framkommer på ett särskilt sätt i detta mysterium, där vår Herre Jesus Kristus är en fånge och en slav i den heliga Jungfruns sköte och är beroende av henne i allt.

För det andra, för att tacka Gud för de ojämförliga nådegåvor som Han har gett Maria och särskilt för att ha utvalt henne till att vara Hans värdiga Moder, ett val som gjordes i detta mysterium. (True Devotion to Mary, Montfort Publications, 1975, s. 165).

Tidsutrymme saknas här för att jag skall kunna förklara det storartade i mysteriet med Jesu liv i Maria, dvs. Ordets inkarnation. Jag nöjer med några få ord. Vi har här Jesu Kristi första mysterium – det mest dolda, det mest upphöjda och det minst kända. Det är i detta mysterium som Jesus i samförstånd med Maria har utvalt alla sina trogna. Det är av denna anledning som helgonen kallar hennes sköte för aula sacramentorum, Guds hemligheters rum. Från detta mysterium har Han åstadkommit sitt livs alla efterföljande mysterier… Därför är detta mysterium summan av alla mysterier och innehåller alla mysteriers vilja och nåd. Slutligen är detta mysterium barmhärtighetens, frikostighetens och Guds äras tron. (Ibid., s. 167)

Kommentar av prof. Plinio:

De två texterna hör samman. Först bekräftar St. Louis Grignion de Montfort att inkarnationens mysterium är mysteriet par excellence till vilket sanna slavar till vår Fru borde ha en innerlig devotion till. Sedan vidhåller han mysteriet med Jesu hemliga liv i Maria är ett mysterium som innehåller alla andra mysterier, att det var utgångspungen för Hans livs alla underverk.

Låt oss analysera den första delen och sedan den andra.

The Treatise of True Devotion to Our Lady är enligt min mening en profetisk bok vad gäller dess texter om mysterierna om och devotionen till vår Fru. Man ser att de djupa saker St. Louis de Montfort säger kommer att uppenbaras i takt med att teologin utvecklas i Marie drottningadöme. Idag kan innebörden av hans ord inte förstås till fullo. Vem kan t.ex. fullt förstå hans lära om att vår Herre var vår Frus slav under den tid som Han levde i hennes sköte? Efter bebådelsen och vår Frus fiat (ske din vilja) antog vår Herre kött i hennes sköte. Från och med det ögonblicket hade Han en fullkomlig kunskap om allt. Han satt som i ett kloster i henne och levde i exklusiv kontakt med henne i ett fullständigt beroende av henne, den mest fullständiga beroendeställning en människa kan ha gentemot en annan.

Det inkarnerade Ordet, helt klarsynt och medvetet från ögonblicket av sin tillblivelse, valde att leva detta liv i en annan. Det var genom Hans försorg som Han levde i detta tempel, detta palats, i en mystisk relation med vår Fru. Gud manifesterade sin allmakt i inkarnationen. Han manifesterade också sin makt genom att bevara vår Frus jungfrudom före, under och efter förlossningen. Allt som rör inkarnationen är så mäktigt att Han kunde ha ordnat så att vår Herre skulle ha fötts en kort tid efter avlelsen. Men Han gjorde inte så. Han valde att leva nio månader i henne. Han ville skapa en särskild form av beroende av henne. Han valde att ha denna djupa och mystiska själsliga relation med henne. Med andra ord, Han ville vara hennes slav – men en särskild typ av slav – eftersom den vanlige slaven har sitt eget liv, andas själv och har rörelsefrihet. Han ville mer än så; Han ville vara fullständigt beroende av vår Fru.

Vilken typ av själslig relation växte fram under denna period? Vilken typ av förening ägde rum? Detta är ogenomträngliga frågor. Men för att ändå ha en viss referenspunkt bör vi betänka att vår Herre i inkarnationens mysterium antog mänsklig natur, dvs. förutom att vara sann Gud, blev Han också sann människa. Han hade liksom oss en kropp och en själ. Och liksom oss var han ättling till Adam och Eva. Men parallellt med detta är Han så nära förenad med Gud att Jesus Kristus är en del av den allraheligaste treenigheten. I Jesus Kristus finns det inte två personer; det finns endast en person även om Kristi mänskliga själ var skapad. Hur kan en mänsklig själ vara ett med Gud? Det är ett mysterium. Teologin lär oss att detta är en hypostatisk förening, men den förklarar inte mysteriet.

Med Hans gudomliga och mänskliga naturer i åtanke, hur kan man förklara varför vår Herre från korset ropade, ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Vid det ögonblicket fortsatte Han att vara Gud men valde att i sin mänsklighet lida en form av övergivenhet och ensamhet som fick Honom att i sin mänskliga natur känna en fullständig övergivenhet, även om Han förblev förenad med Gud i sin gudomlighet. Återigen har vi att göra med ett mysterium.

Föreningen mellan vår Herre och vår Fru då Han låg i hennes sköte liknar på många sätt den hypostatiska föreningen. Det är helt och hållet obegripligt, men den dagen kommer då mänskligheten blir upplyst om den. Jag tror att det under Marie drottningadöme kommer att göras en teologisk förklaring till gagn för själar och för Guds större ära.

Det finns fortfarande många oförklarade mysterier vad gäller föreningen mellan vår Fru och vart och en av hennes slavar, som är ojämförligt mindre än det gudomliga mysteriet mellan henne och vår Herre. Alla dessa mysterier följer samma spår men vi vet inte hur man förklarar dem. Men det vi kan se är att dessa mysterier intar ett diametralt motsatsförhållande till Revolutionen och dess två huvuddoktriner: Panteism och individualism.

Enligt panteismen är allt gud; en sak har ingen essentiell distinktion från något annat. Varje skapat väsen står i förening med alla andra, som tillsammans blir en enda person. Individualismen vill göra gällande att varje enskild är endast sig själv och behöver inte förena sig med någon annan. Katolicismen motsätter sig båda irrläror. Den säger att varje person är sig själv, en individ, men öppen för relationer med andra som kan tjäna till att förbättra sin person. Den djupare förståelsen för hur detta går till utgör dock ännu ett mysterium som jag hoppas att teologin och filosofin kommer att förklara under Marie drottningadöme.

Jag läste en gång en bok om uppenbarelser – jag minns inte om författaren var en from person eller ett helgon – som gjorde gällande att när vår Herres liv och relation i vår Fru kommer att förklaras, kommer nyckeln till förståelsen av Apokalypsen att hittas. Då kommer en ny teologisk era att skina på jorden som kommer att upplysa och förklara de förra teologiska horisonterna. Jag anser att vi bör hoppas och be för att dessa sammanvävda mysterier en dag kommer att förklaras.

St. Louis de Montfort menar att inkarnationens mysterium är nyckeln till alla andra mysterier. Vi vet att kyrkan vid varje festdag meddelar oss särskilda nådegåvor. På dagen för bebådelsen och Ordets inkarnation avger dessa sammanvävda mysterier därför en särskild doft som står i relation med den första mystiska föreningen mellan vår Herre och vår Fru. Vi bör anbefalla oss själva till vår Fru denna festdag och be henne att i oss upptända en själslig relation mellan härskarinna och slav. Vi borde be henne att göra oss till sina ödmjuka undersåtar, likt Jesusbarnet när Han levde inom henne.

Källa: Tradition in Action

Översättning: Anton Assarsson

——————————————-

Meditation av Dom Prosper Guéranger, O.S.B.

En tradition som sträcker sig till apostlarnas tidsålder är att inkarnationens stora mysterium ägde rum den 25 mars (St. Augustinus, De Trinitate, Lib. iv, cap. v). Det var vid midnatt, då den heliga Jungfrun satt ensam och försänkt i bön, som Ärkeängeln Gabriel uppenbarade sig för henne och i den allraheligaste treenighetens namn frågade om hennes samtycke till att bli Guds moder. Låt oss i anden vara närvarande vid denna underbara dialog mellan ängeln och Jungfrun. Låt oss också tänka på dialogen mellan Eva och ormen. St. Irenaeus, en helig biskop och martyr på 100-talet, mottog en tradition från apostlarnas lärjungar som säger att Nasaret är Edens motsvarighet (Adv. haereses, Lib. v, cap. xix).

I Edens lustgård var det en jungfru och en ängel och de förde en konversation. I Nasaret tilltalades också en jungfru av en ängel och hon svarar honom. Men ängeln i Eden var en mörkrets ande och ängeln i Nasaret var en ljusets ande. I båda fallen var den ängeln som yttrar första ordet. Ormen frågar Eva, ”Varför har Gud befallt dig att inte äta av alla fruktträd i paradiset?” Hans fråga antyder otålighet och en uppmaning till ondska – han föraktar den bräckliga varelse han tilltalar och han hatar Guds avbild i henne.

Beskåda å andra sidan ljusets ängel, se med vilket lugn och fridfullhet han närmar sig Nasarets jungfru, den nya Eva, och hur respektfullt han knäböjer inför henne, ”Hell dig Maria, full av nåd! Herren är med dig! Välsignad är du bland kvinnor!”. Sådant språk är bevisligen av himmelskt ursprung: ingen förutom en ängel kunde tilltala Maria på så sätt.

Eva lyssnade oförsiktigt på frestarens ord och svarade honom, hon börjar samtala med den som dristar uppmana henne att ifrågasätta rättfärdigheten i Guds lagar. Hennes nyfikenhet sporrar henne. Hon misstror inte ormen, vilket leder till att hon misstror sin Skapare.

Maria hör vad Gabriel säger, men denna kloka jungfru är tyst. Hon förvånas av den lovprisning som ängeln ger henne. Den renaste och ödmjukaste av jungfrur har en fruktan för smicker och den himmelske budbäraren får ingen svar av henne förrän han helt förklarar sitt ärende med dessa ord, ”Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut”.

Vilka underbara löften som ges henne i Guds namn! Vilken större ära kunde hon, en dotter av Juda, önska sig i vetskapen om att den lycksaliga modern till Messias blir föremålet för den största vördnad? Och ändå frestas hon inte. Hon har för evigt vigt sin jungfrudom åt Gud för att hon ska kunna förenas närmare med Honom genom kärlek. Det största tänkbara privilegium, om det sker på villkoret att detta heliga löfte bryts, vore mindre värt än ingenting i hennes ögon. Sålunda svarar hon: ”Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig”.

Den första Eva visade ingen sådan försiktighet eller oegennytta. Knappt har den onde anden hunnit försäkra henne att hon kan bryta mot sin gudomlige välgörares befallning utan att dö, att hennes olydnads frukt kommer att bli fantastisk kunskap, innan hon omedelbart går med på det och låter sig erövras. Hennes egenkärlek har gjort att hon både glömmer plikt och tacksamhet, hon finner glädje i tanken på att bli befriad från det dubbla band som binder henne till sin Skapare.

Sådan var kvinnan som orsakade vårt fördärv. Men hur annorlunda är icke hon som räddade oss! Den förra bryr sig icke om sin välgång, hon såg bara till sina egna intressen. Den förra glömmer sig själv för att endast tänka på sin Gud och på de anspråk Han har till hennes tjänst. Ängeln, betagen av denna sublima trohet, svarar således på Marias fråga och avslöjar Guds planer: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud”. Med detta sagt blir han tyst och väntar vördnadsfullt på ett svar från Nasarets jungfru.

Låt oss än en gång betrakta Edens jungfru. Knappt har den onda ormen slutat tala förrän Eva kastar trånande blickar på den förbjudna frukten. Hon är otålig och vill åtnjuta den självständighet som den skall ge henne. Hon sträcker girigt fram sin hand och plockar frukten, äter den och döden tar henne – själens död, ty synden släcker livets ljus och kroppens död, som separerad från odödlighetens källa, nu blir föremål för skam och skräck och slutligen smulas sönder till stoft.

Men låt oss vända bort våra blickar från detta sorgliga spektakel och istället blicka mot Nasaret. Maria har hört ängelns förklaring av mysteriet, himmelens vilja har avslöjats och vilken stor ära det skall skänka henne! Hon, den ödmjuka flickan i Nasaret, ska få den outsägliga lyckan att få bli Guds moder och hennes jungfrudomliga skatt ska förbli orörd! Maria böjer sig inför denna högsta vilja och säger till den himmelske budbäraren: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt”.

Som den store St. Irenaeus och så många andra heliga fäder påpekar, reparerade den andra Evas lydnad den första Evas olydnad. Så fort Nasarets jungfru uttrycker sitt fiat, ”ske din vilja”, är den evige Sonen (som enligt gudomligt påbud väntade på detta ord) närvarande, genom den helige Andes verkan, i Marias kyska livmoder och där börjar Han sitt mänskliga liv. En jungfru är en moder, Guds moder och det är denna jungfrus samtycke till den gudomliga viljan som har gjort henne havande genom den helige Andes makt. Detta sublima mysterium skapar mellan det eviga Ordet och en vanlig kvinna en relation mellan son och moder, det ger den allsmäktige Guden ett medel med vilken Han kan, på ett sätt som är värdigt Hans majestät, triumfera över satan, som hittills verkade ha segrat över den gudomliga planen.

Aldrig har det skådats ett mer fullkomligt och förödmjukande nederlag än det som denna dag drabbade satan. Den bräckliga varelse som han så enkelt knäckte vid världens början reser sig nu och krossar hans stolta huvud. Eva segrar i Maria. Gud valde inte mannen som sin hämnds instrument, satans förödmjukelse skulle inte ha blivit stor nog, och därför var hon, som blev helvetets första offer, frestarens första offer, utvald att strida mot fienden. Resultatet är en så ärorik seger att Maria inte bara blir större än de upproriska änglarna, utan även störst i hela mänskligheten, ja större än himmelens alla änglar. Hon sitter på sin upphöjda tron och är hela skapelsens drottning. Satan, i avgrundens djup, sörjer för evigt sin vågade första attack mot kvinnan ty Gud har nu så ärorikt hämnats henne. Och i himmelen beskådar självaste keruberna och seraferna Maria vördnadsfullt och anser sig hedrade när hon ler mot dem eller använder dem för att utföra sina önskningar, ty hon är deras Guds moder.

Det är därför som vi, Adams barn som genom Marias lydnad har ryckts från helvetets makt, högtidlighåller denna bebådelsens dag. Vi kan om Maria säga Deboras ord när hon sjöng sin segersång över Guds fiender: ”Ingen ledare fanns, ingen fanns i Israel  förrän jag, Debora, trädde fram, trädde fram som en moder i Israel. Man valde åt sig nya gudar, då nådde striden fram till portarna” (Judit 5:7-8). Låt oss också referera till den heliga Jesu Moder med dessa ord av Judit, som genom sin seger över fienden var en annan typ av Maria: ”Loven Gud! Ja, loven honom! Loven Gud, som icke har vänt sin barmhärtighet från Israels hus, utan genom min hand har givit våra fiender ett dråpslag denna natt…Herren slog honom genom en kvinnas hand…Välsignad vare du min dotter, av Gud, den högste, framför alla kvinnor på jorden! Och välsignad vare Herren Gud, himmelens och jordens skapare, som har styrt dina steg, så att du har givit våra fienders hövding banesåret!” (Judit 13:4-18).

—————————————–

Labarum rekomenderar också en för dagen lämplig predikan av Biskop Donald Sanborn som finns att ladda ner eller lyssna direkt på här (mp3-fil).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: