Den helige evangelisten Markus, 25 april

Den helige evangelisten Markus, 25 april

 Prof. Plinio Corrêa de Oliveira

Biografisk sammanfattning:

Den helige evangelisten Markus tillhörde Levi stam. Han döptes av den helige Petrus och undervisades av honom i den kristna tron. Han följde Petrus till Rom och predikade den nya tron i staden med honom. De troende bad Markus att skriva om vår Herres liv enligt Petrus vittnesmål. Markus skrev ner berättelsen såsom han hört den av Petrus. Den senare, efter att ha undersökt Markus skrift, vittnade om att texten var fullkomligt riktig och godkände att den lästes för alla de troende. Markus skickades senare av Petrus till Alexandria, där han var den förste att predika Guds ord. Enligt Simon, en gammal jude som bevittnade Markus arbete i staden, omvände sig en enorm skara till följd av Markus apostolat. St. Petrus Damiani skrev att Gud gav Markus en särskild nåd som gjorde att alla de personer Markus omvände tog till sig monastiska seder och bruk. Han inspirerade dem till detta genom sina mirakler och exempel på dygder. Efter sin död återbördades hans reliker till Italien så att landet där han skrev sitt evangelium skulle ha äran att bevara hans kvarlevor. Petrus vigde honom till biskop av Alexandria. I denna stad arbetade han nitiskt och blev hatad av de falska gudarnas prästerskap. Påsken år 68 grep de honom när han läste mässan och band ett rep om hans hals. De drog honom genom staden som ett djur till slakten. Hans kropp sönderrevs av den grova, steniga ytan och hans blod fläckade vägarna. I fängelset där de kastade honom tröstades han av en ängel. Vår Herre visade sig också för honom och sa: ”Frid vare med dig Markus, min lärjunge och min evangelist. Hav ingen fruktan ty Jag är nära dig”. Följande dag drog de hedniska prästerna honom återigen med ett rep om halsen genom stadens gator. Den här gången tog hans styrka slut och hans sista ord var: ”I Dina händer överlämnar jag min ande”. Vädret blev oroligt, åskan dundrade i skyn. Hans angripare, som planerade att bränna kroppen, flydde alla. Markus lärjungar tog hand om kvarlevorna och begravde dem.

Prof. Plinio kommenterar:

Ni vet att Alexandria var en av antikens största städer. Det var en stad berömd för sin kultur, rikedom och politiska betydelse såväl som för invånarnas prakt och lyx. På den tiden var hedendomen annorlunda än dagens hedendom, som utmärks av vulgaritet, banalitet och egalitarism. Dåtidens hedendom var klädd i otrolig rikedom och lyx. Den uppbar en invecklad kultur. Denna hedniska uppvisning i prakt ökade många städers prestige och lyste upp dem för världen. Dessa viktiga städer var också de svåraste att omvända. Den helige Markus kunde ändå omvända många innevånare i Alexandria. Kort efter att han anlänt, förändrade många sina liv och antog klosterlika levnadsvanor. Man kan lätt föreställa sig den skarpa kontrasten mellan detta värdiga, allvarliga, kyska och stränga liv och den utsvävande och omåttliga livsstilen hos den lokala eliten. Denna elits liv var klandervärdigt. Det kan vara på sin plats att ge dig en bild av hur det såg ut. Romarna hade erövrat alla länder kring Medelhavet, som de kallade mare nostrum (vårt hav). Av denna anledning hade dessa länder tendens att ta till sig romerska seder. T.ex. brukade eliten ha kvällsbanketter och fester i palats med trädgårdar på gårdsplanen. Med den behaglika kvällsluften vid havet brukade dörrarna till palatsen stå öppna. Sådana fester brukade hålla på hela natten och avslutades först i gryningen med familjemedlemmar och gäster utspridda över hela trädgården, stupfulla och medvetslösa låg de här och där eller tillsammans med andra i skamliga positioner, för att plockas upp av tjänarna och läggas i säng. Vid dessa backanaler brukade de äta och dricka tills de var övermätta. De låg i en sorts schäslonger kallade triclinium där två eller tre personer kunde få plats. Atmosfären var vad jag kan tänka mig som i boîte (nattklubb) i våra dagar. Där framfördes musik, poesi, sång och ibland även gladiatorspel till nöje och underhållning för gästerna. Hela festen igenom åt och drack alla. När någon hade proppat i sig så att denne inte kunde få ner något mer, fanns det platser som våra toaletter där slavar kittlade deras halsar med en fjäder så att de kunde kräkas upp allt. De rengjorde sig sedan med vatten och parfym, torkade händerna i långhåriga slavinnors hår som var där enkom för denna uppgift, återvände till festligheterna och för att äta och dricka igen. Moralen hos samhällets lägre klasser var också motbjudande. Slavarna var många då nästan varje fri man i eliten eller medelklassen ägde mer än en slav. Men de behandlades inte som människor. De betraktades som sina herrars ägodelar. Slaven hade inte rätt att gifta sig och bilda familj, föräldrar hade inte rätt till sina barn. Barnet tillhörde ägaren liksom frukten tillhör ägaren till fruktträdet. Ägaren brukade ta vad han ville av slavfamiljen, han kunde t.o.m. döda en slav, det betraktades inte som ett brott. Detta var hedendomens bestialiska och dekadenta värld, Alexandrias värld när den helige Markus anlände för att predika.

Du måste föreställa dig denna välmående stad när Markus anländer med sin stora värdighet. Han går för första gången genom gatorna, låt oss säga vid fyra på eftermiddagen med solen fortfarande stark. En hebré, med sitt skägg och sin furstliga värdighet, sin helighet, sin eftertänksamma anda, går han fram till en grupp personer, finner dem öppna för honom och börjar predika. Några vandrare skrattar åt honom, andra är likgiltiga, men en och annan kommer för att förena sig med den lilla grupp som redan följer honom. På kort tid har han en cirkel av människor runt omkring sig. Han avslutar, säger farväl till sina åhörare och går till ett anspråkslöst värdshus. Människor börjar prata om saker de hört, om vår Herre Jesus Kristus, Hans kors, nödvändigheten i att leva ett spartanskt, kyskt och heligt liv. Nåd följer Markus ord och dessa människor funderar för första gången på ett helt annat liv. Här är en hustru som övergivits av sin man, där är en ung man vars ögon börjar se samhällets grova omoral, där ett fyllo som gör paus för att se vad som står på. Den helige Markus ord öppnar för ett helt nytt perspektiv på evigt liv. Han talar om en ande som inte är materiell, han talar om kroppens uppståndelse, om himmelen och evig lycka, och också om helvetet och skärselden. Han förklarar att den finns en Gud som är själva godheten, rättvisan och visheten vilken vi borde tillbe och be om hjälp. Han talar om Jungfrun och sakramenten, den heliga eukaristin, bikten och vilken står gåva det är att få våra synder förlåtna. För människor som är vana vid Alexandrias orgier framkallar dessa samtalsämnen olika reaktioner. Den ene känner en oemotståndlig attraktion, den andre fullständig avsmak. Detta illustrerar hur nåden i evangelisten Markus ord kunde omvända mänga människor. Vi förstår också att hans ord och närvaro utgjorde att problem för hela Alexandria. Han vann så många anhängare att den katolska tron därmed var etablerad i staden. Men det fanns också många som hatade honom, och dessa beslöt sig för att mörda honom. Det står klart att han kom för att söndra och splittra. Han skapade en ohållbar situation för dem som vägrade att följa honom. Resultatet blev att de konspirerade mot honom. Detta visar hur det går för dem som följer vår Herre Jesu Kristi exempel, till tidernas slut.

Det finns likheter mellan den hel. Markus stora mission och vår mer blygsamma mission, vi som kämpar mot den moderna världen. I mångt och mycket är den nutida värden mycket värre än dåtidens Alexandria. Nutidens omoral, hävdar jag, är mycket värre än dåtidens. Det finns också en annan aspekt: den nutida världens likgiltighet. På den tiden kunde den hel. Markus omvända stora skaror, nuförtiden uppvisar världen närmast apati inför miraklen i Lourdes och Fatima. Den ”normala” moderna människan bryr sig helt enkelt inte och ändrar sig inte. Evangelisten led martyrdöden och hans kvarlevor mottogs med vördnad av det italienska folket som tillägnade en stad till honom: Han blev Venedigs skyddshelgon. Idag vill den monofysitiska koptiska sekten att den hel. Markus kropp ska återvända till Alexandria. 1968 hade Paulus VI redan överlämnat en helig relik, helgonets huvud, till sekten. Reaktionen bland det katolska folket var mycket svag, nästan helt likgiltig. Vi kan alltså se att doktrinär korruption har drabbat Kyrkan, till skillnad från den hel. Markus tid. Hon borde vara helighetens sol, men idag är hon infiltrerad av fiender som förvanskar henne. Progressivismen som kontrollerar den Katolska Kyrkan idag är ett uttryck för den moderna världen. Den är mycket värre än evangelisten Markus värld. Precis som den hel. Markus hade skyldigheten att kämpa mot sin tids korrupta värld, har vi skyldighet att kämpa mot fienden som förde in denna korruption i Kyrkan. Eftersom vi är medvetna om att vi är ojämförbart mindre än den hel. Markus borde vi be honom hjälpa oss att erövra oss själva, att övervinna våra brister så att vi kan försvara Kyrkan mot hennes fiender.

Översättarens anmärkning: De monofysitiska (eller icke-chalcedonensiska) sekterna är en benämning på en grupp heretiska orientaliska sekter (däribland kopterna) som inte erkänner konciliet i Chalcedon 451.

Källa: Tradition in Action