Skrivet av: Anton Assarsson | 18 september 2012

För Guds större ära – och därigenom nationens

För Guds större ära – och därigenom nationens

Av Bo Solberg

Cristiada. När jag i dessa spalter den 5 december 2011 skrev om den mexikanska Cristeros-resningen hette en film – vilken just då befann sig under efterproduktion – fortfarande kort och gott så. När den senare äntligen mötte sin publik hade emellertid titeln ändrats till For Greater Glory: The True Story of Cristiada (2012). Huvudtiteln anspelar givetvis på Jesuitordens A.M.D.G.-motto, dvs. Ad maiorem Dei gloriam.

Filmen är klart sevärd; unik och beundransvärd i sitt försvar av den kristna tron. Måtte den inspirera till handling för Guds ära. Det är vad den syftar till. Ty det var vad Cristeros en gång syftade till.

Nog har filmmakarna ansträngt sig för att ge ”den sanna historien” även om händelseförlopp och personöden med poetisk frihet har justerats och förenklats för filmformatets skull. Det jag mest saknade när sluttexterna rullade var emellertid att den så tragiska mass-massakern på Cristeros – som skedde efter överenskommelsen mellan Kyrkan och staten och alltså efter krigets slut – helt har utelämnats. Manusförfattarna ville väl ha ett konventionellt lyckligt slut och avrundar därför med kyrkklockor som åter ringer till Mässa i mexikanska byar.

Filmen uppehåller sig mycket kring den 14-årige, saligförklarade Cristeros-martyren José Luis Sanchez del Rios öde – vilket är ett utmärkt val – liksom kring andra trons hjältar materade under kriget. Men de tusentals diaboliska morden på Cristeros efter kriget har emellertid ett så betydelsefullt historiskt och martyrologiskt värde att de skulle ha givit åt filmen ett än starkare och än mer tankeväckande slut.

Men mer filmrecension än så blir det inte här. Bara en enkel reflektion kring ovannämda Jesuit-motto.

Jag lånar utgångspunkten – kanske något oväntat i sammanhanget – från nysvenskarnas, på det stora hela taget, utmärkta skrift Framtidens samhälle (1961):

”Att arbeta för en korporativ förnyelse, en europeisk enhet och en förnyelse av samtidens kulturliv är för oss den största insats, vi kan göra ’ad maiorem Sveciae gloriam’, för Sveriges storhet och ära.”

Jag tror nu inte att denna skrifts författare avsedde att sätta nationen högre än Gud – och det är givetvis inget fel att sträva efter Sveriges storhet och ära. Förr tvärtom. Men det är likväl inte oproblematiskt att låna ett uttryck som hör Gud till och ersatta Honom med ett subjekt av lägre värdighet, i detta fall Sverige. Det öppnar för missuppfattning. I vilket fall för citatet tankarna till den gamla diskussionen om kristendom och nationalism.

Det finns nu ett annat latinskt uttryck, som Bach och andra kreativa storheter för övrigt brukade nyttja, och som vi i sammanhanget nog gör väl att betänka, nämligen S.D.G. Det är Soli Deo gloria.

Sentensens doktrin är att allt bör göras ”för Guds skull”, intet för mänskligt självförhärligande. När människan skapar något verkligt stort kommer motivationen och inspirationen därtill från Gud. När människan hoppas åstadkomma något av värde måste hon därför också på motsvarande vis göra helt klart för sig själv att hon handlar i Hans tjänst, och inte för sin egen upphöjelse. All ära har sin rot i Gud, det är S.D.G.:s mening. Men Gud lånar åt dem som står i Hans tjänst, en del av sin ära. Helgonglorie-symbolen är naturligtvis en utmärkt illustration därtill.

Cristeros var katoliker och patrioter – hos dem fanns ingen motsättning. De visste att man arbetar som bäst på nationens ära när man –, paradoxalt nog, inte direkt gör det – dvs. när man i det nationella arbetet först nitälskar för Guds ära. “Den största insats” man kan göra “för Sveriges storhet och ära” är följaktligen att i ord och handling erkänna Kristus som nationernas överhuvud. När vårt gamla trötta kungarike  officiellt åter placerar sig under det högsta av konungadömen – först då kan vi äntligen få igen vår heder, vår historiska mission, vårt hopp om en framtid. Tillbaka snart till Jesuiternas motto alltså – genom den av frimuraregimen i 20-talets Mexiko mördade salige Jesuitpaterns, den salige Miguel Pros, sista ord: leve Kristus konungen.

——————————

Labarum tackar Bo Solberg!


Responses

  1. […] i Labarum finns även några nyskrivna saker: ”För Guds större ära – och därigenom nationens” den 18 september 2012 är en anmälan av filmen For Greater Glory: the True Story of Cristiada […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: