Skrivet av: Anton Assarsson | 11 december 2016

Katolsk lära och äktenskap och skilsmässa – Bibeln, vår Herre och den beständiga läran, enkelt och rakt på sak.

John Lamont 2015-10-20

Det pågår nu heta diskussioner om det katolska äktenskapet i den nuvarande sessionen av familjesynoden. Det är därför bra att ha tillgång till en redogörelse av grundläggande biblisk undervisning om detta ämne, vilket denna artikel kommer att försöka ge.

Utgångspunkten för denna redogörelse är texten i Femte Mosebok 24:1-4:

Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren . Du skall inte dra synd över det land som Herren , din Gud, ger dig till arvedel.

Detta stycke utgör grunden för den judiska lagen om äktenskap och skilsmässa. Texten förklarar eller rättfärdigar inte skilsmässa, men förutsätter dess existens som ett socialt förfarande. Här tillåts män, inte fruar, att inleda skilsmässoprocess, och kräver att mannen äger giltiga skäl till skilsmässan. Den hebreiska termen erwâ dabar, vilket betyder ”orenhet” eller ”något som orsakar skam”, saknar specifik innebörd. Dess tolknig var omtvistad bland rabbiner om vilket typ av grunder som utgjorde skäl till skilsmässa. Vid tiden för Kristus var tre synpunkter om detta gängse bland judarna. Shammai-skolan, i allmänhet den mer eftergivna i frågor om efterlevnaden av lagen, var i denna fråga den strängare; de ansåg att endast äktenskapsbrott (eller möjligen sexuell omoral generellt talat) skulle kunna rättfärdiga skilsmässa. Hillels skola, i allmänhet den mer strängare, var i detta fall mer eftergiven; de ansåg att nästan alla anledningar – som t.ex. att hustrun misslyckats en gång med matlagningen – kunde utgöra skäl till skilsmässa. Den judiska kommuniteten i Qumran, som var kopplad till de rigoristiska esséerna, ansåg att omgifte för mannen var förbjudet så länge frun levde. I ‘Tempelrullarna’, en av Dödahavsrullarna som skrevs av kommuniteten, finner vi detta stycke:

LXVI … 1 5… och han skall icke taga sig en hustru från hednafolken, utan från sin faders hus skall han taga sig en hustru, från sin faders familj. Och han skall icke taga sig ytterligare en hustru, ty hon allena skall vara med honom alla dagar av sitt liv. Men skulle hon dö, kan han taga sig en annan (hustru) från sin faders hus, från sin familj.

Det kan vara värt att beskriva den romerska lagen om skilsmässa vid tidpunkten för Kristus för att kunna sätta Kristi lära och undervisning i en kontext. Skilsmässa i den romerska lagen var en handling som utfördes av det berörda paret, inte staten. Två former av skilsmässa var tillåtna: Skilsmässa genom ömsesidigt samtycke, communi consensu, utan anklagelser om överträdelser, och förskjutande genom anklagelse om brott. Lagen beskrev de överträdelser som berättigade den senare formen av skilsmässa. De relevanta överträdelserna var talrikare för mannen än för hustrun, men det var möjligt för hustrun att inleda en skilsmässoprocess på grund av överträdelser i ett begränsat antal fall. För somliga grova typer av överträdelser tillät inte bara staten skilsmässa utan krävde det rentav. Lex Iulia de adulteriis coercendis, promulgerad av kejsar Augustus år 18 e.Kr., kräver att en man som finner sin hustru skyldig till äktenskapsbrott anmäler henne till magistraten och skiljer sig från henne. Underlät mannen att göra detta gjorde han sig själv skyldig till lenocinium, ett brott straffbart med döden.

Debatten mellan judiska skolor utgör kontexten för Kristi ord på temat äktenskap och skilsmässa. Dessa ord är följande:

Lukas 16:18:

Hvar och en, som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan, han gör hor; och den, som gifter sig med en, som är skild från mannen, han gör hor.

Markus 10:2-12:

Då trädde fariseerna fram och frågade honom för att fresta honom: Är det en man tillåtet att skilja sig ifrån sin hustru? Men han svarade och sade till dem: Hvad har Moses bjudit eder? De sade: Moses har tillåtit att skrifva ett skiljebref och skilja sig från henne. Då svarade Jesus och sade till dem: För edert hjärtas hårdhets skull skref han eder detta bud. Men från skapelsens början har Gud gjordt dem man och kvinna. Fördenskull skall en man öfvergifva sin fader och moder och hålla sig till sin hustru, och de två skola vara ett kött. Så äro de icke mer två, utan ett kött. Hvad således Gud har sammanfogat, må människan icke åtskilja. Och i huset frågade hans lärjungar åter om detsamma. Och han sade till dem: Hvar och en, som skiljer sig ifrån sin hustru och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott mot henne. Och om en hustru skiljer sig ifrån sin man och gifter sig med en annan, så bryter hon äktenskapet.

Matteus 5:31-32:

Det är också sagdt: Den, som skiljer sig från sin hustru, han gifve henne skiljebref. Men jag säger eder: En hvar, som skiljer sig från sin hustru utom för hors skull, han kommer henne till att begå äktenskapsbrott; och hvar och en, som tager en frånskild till hustru, han begår äktenskapsbrott.

Matteus 19:3-12:

Då gingo fariseerna fram till honom, frestade honom och sade: Är det tillåtet för en man att för hvilken orsak som helst skilja sig från sin hustru? Men han svarade och sade till dem: Hafven I icke läst, att den, som skapade människan i begynnelsen, har skapat dem till man och kvinna och sagt: Fördenskull skall en man öfvergifva fader och moder och hålla sig till sin hustru, och de två skola varda till ett kött. Alltså äro de icke längre två, utan ett kött. Hvad såldes Gud har sammanfogat, skall människan icke åtskilja. De sade till honom: Hvarför har då Moses bjudit att gifva skiljebref och skilja sig från henne? Han sade till dem: För edert hjärtas hårdhets skull tillät Moses eder att skiljas från edra hustrur; men i begynnelsen var det icke så. Och jag säger eder: Hvar och en, som skiljer sig från sin hustru, utom för hors skull, och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott; och den, som gifter sig med en frånskild, han begår äktenskapsbrott. Då sade hans lärjungar till honom: Förhåller sig mannens sak med hustrun så, då är det icke godt att gifta sig. Men han sade till dem: Icke alla fatta detta ord, utan de, åt hvilka det blifvit gifvet. Ty det finnes snöpningar, som äro så födda från moderlifvet, och det finnes snöpningar, som blifvit det genom människor, och det finnes snöpningar, som hafva snöpt sig själfva för himmelrikets skull. Den som kan fatta det, han fatte det.

Den hel. Paulus upprepar denna Kristi lära i 1 Kor. 7:10-11:

Och dem, som äro gifta, bjuder icke jag, utan Herren, att hustrun icke skall skilja sig ifrån mannen; men om hon har skilt sig, så förblifve hon ogift eller förlike sig med sin man. Äfven mannen förskjute ej hustrun.

Den liberale och textkritiske bibelforskaren E. P. Sanders beskriver dessa uttalanden om skilsmässa som Kristi starkast belagda i evangelierna. Han betraktar det som historiskt fastställt att Jesus helt enkelt förbjöd skilsmässa, utan undantag. Han noterar att Jesus ‘när han förbjöd skilsmässa, inte direkt motsade den mosaiska lagen. Det är en allmängiltig princip att större stränghet än vad lagen kräver inte är olagligt… I det nya testamentets texter förbjuder Jesus skilsmässa. Han kan här inte sägas vägra att ta i tu med lagen som stadgar. I själva verket introducerar han en stadga där det förut inte fanns någon: Han förbjöd skilsmässa’. Sanders kommer till denna slutsats på grundval av rent sekulära historiska resonemang som inte tar hänsyn till teologiska eller kyrkliga överväganden som grund för historiska slutsatser.

Vi bör skilja mellan äktenskapsdoktrinen som Kyrkan har undervisat på grundval av dessa texter och den exakta tolkningen av dem. På grundval av Kristi ord har Kyrkan ofelbart förklarat att ett fullbordat sakramentalt äktenskap mellan kristna inte kan upplösas annat än genom en av makarnas död. Denna ofelbara lära återges i de katolska biskoparnas universella undervisning och i den tjugofjärde sessionen av Trientkonciliet, som säger:

Kanon 5:

Om någon säger att äktenskapets band, på grund av kätteri eller betungande samlevnad eller den ena partens förödande frånvaro, kan upplösas – vare han anatema.

Kanon 7:

Om någon säger att Kyrkan misstager sig när hon i överenskommelse med evangeliets och apostlarnas uttalanden lärt och lär, att det äktenskapliga bandet icke kan upplösas genom en av makarnas äktenskapsbrott, samt att ingendera, icke ens den oskyldige parten, som icke givit någon anledning till äktenskapsbrott, under den andras livstid kan ingå ett nytt giftermål, och att den som skiljer sig ifrån sin hustru, som brutit äktenskapet, och tager en annan till äkta, begår äktenskapsbrott, likaledes hon, som överger sin man, som brutit äktenskapet, och gifter sig men en annan – vare han anatema.

Tolkningsfrågan landar på termen ‘äktenskapsbrott’ i texten av Matteus. Detta ord översätter den grekiska termen ‘porneia’ som i själva verket inte är det grekiska ordet för äktenskapsbrott, utan är en generell term för olika former av sexuell omoral. De första protestanterna hävdade att denna term var menad av Kristus som ett verkligt undantag till skilsmässoförbudet och därmed att skilsmässa i själva verket kunde vara tillåtet i de fall som innefattas av detta undantag. Denna tolkning är dock högst tveksam av följande skäl:

  1. Läran om absolut skilsmässoförbud återfinns i Matteus, Markus, Lukas och Paulus, men klausulen om ”porneia” återfinns endast i Matteus. För att tolka denna klausul som tillåtelse för skilsmässa krävs det att man ställer Matteus mot andra bibeltexter. Det är ohållbart både ur teologiskt och sekulärhistoriskt perspektiv.
  2. Det förklarar inte varför fariséerna sätter Jesus på prov i Matteus 19 – enligt denna tolknig uttrycker ju Kristus en syn som är legitim för en av deras skolor.
  3. Det förklarar inte lärjungarnas chock i Matteus 19:10. Deras bestörtning vore orimligt överdriven om Kristus helt enkelt bara uttryckte Shammai-skolans ståndpunkt.
  4. Det förklarar inte Kristi uttalande om eunucker [snöpningar], som skulle vara svåra att förklara om det fanns en reell möjlighet till skilsmässa.
  5. På andra ställen i Matteusevangeliet används substantivet ‘moicheia’ för äktenskapsbrott och verbet ‘moicheio’ används för äktenskapsbrottshandlingen. Varför skulle Matteus använda ett annat ord för äktenskapsbrott i denna text?
  6. Alla de andra antiteserna i Bergspredikan avvisar fariséernas tillämpning av lagen. Det är osannolikt att Matteus 5:32 skulle vara ett undantag som upprätthåller en ståndpunkt från den fariseiska skolan.

Två olika förklaringar till det skenbara undantaget har givits av katolska exegeter. Den äldre tolkningen, som företräds av helgonen Hieronymus och Augustinus, säger att äktenskapsbrott inte är ett legitimt skäl för att upplösa ett äktenskap men till att skiljas från säng och säte. [Den äktenskapliga samlevnaden upphävs men inte själva äktenskapet] En nyare tolkning, som framförts av J. Bonsirven och J. Meier, säger att ordet ‘porneia’ i Matteus syftar till äktenskap mellan två personer av alltför nära blodsband. Sådana äktenskap var vanliga bland hedningarna i östra Medelhavsområdet, sannolikt också bland de hedningar som senare omvände sig till kristendomen. Nya testamentet förbjuder sådana äktenskap i Apg. 15:29 och 1 Kor. 5:1. På båda ställen används termen ‘porneia’ för att beskriva sådana äktenskap. Bruket av denna term i diskussionen om skilsmässa i Matteus skulle således innebära att äktenskap mellan två personer av alltför nära blodsband inte är föremål för Kristi förbud mot skilsmässa. Denna tolkning tycks vara den bättre, men naturligtvis betyder inte ett godtagande av den att man förnekar att äktenskapsbrott är skäl för att skiljas från säng och säte, en separation som alluderas till i 1 Kor. 7: 10-11.

Det finns tre saker att särskilt komma ihåg från denna diskussion. För det första: Katolsk lära om äktenskapet och skilsmässa undervisades direkt av Kristus själv och låter sig inte förnekas vare sig i teori eller praktik utan att förneka Kristus och Hans undervisning. För det andra: Den aktuella debatten speglar inte Kristi undervisning. Han sa inte ‘Skilj er inte för att sedan gifta om er’. Han sa ‘Skilj er inte’. Hans uttalande om ‘omgifte’ efter skilsmässa var ämnade att förklara och utveckla resonemanget kring sin lära, de utgjorde inte kärnan i själva läran. För det tredje:  Denna lära stadfästs inte endast av katolsk tradition utan även av sekulärhistoriska studier. Om vi förnekar den, förnekar vi inte endast den Katolska Kyrkans doktrinära auktoritet, såsom protestanterna gjorde, vi förnekar också Kristi personliga auktoritet i Hans ord när Han vandrade på jorden. Detta i sin tur innebär förnekelse av inkarnationen för att istället anse att Kristus var en blott mänsklig rabbi under det första århundradet vars läror ofta var nya och inspirerande men inte av gudomligt ursprung och saknade gudomlig auktoritet. Detta är de facto vad de flesta biskopar och teologer som försöker stjälpa katolsk äktenskapsteologi vid Synoden tror. Denna förnekelse av Kristi gudomlighet är inte ny för dem som är bekanta med modern katolsk teologi, men inses inte av de breda katolska folklagren, och erkänns inte och påtalas inte av de romerska auktoriteter som borde korrigera detta. Denna underlåtenhet i att uppmärksamma förnekelse av Kristi gudomlighet började inte med påve Franciskus;  det var policy under Paulus VI, Johannes Paulus II och Benedictus XVI. Vi betalar nu delar av priset för denna policy vid Familjesynoden.

Källa: Rorate Caeli

 

 

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: