Jungfru Marie födelse – 8 september

Jungfru Marie födelse – 8 september

Morsmässa. Duplex av 2:a klassen med enkel oktav.

Prof. Plinio Corrêa de Oliveira

Vi kan uppskatta Kyrkans ojämförliga finess och elegans i allt hon tar sig an när vi betänker att det enda helgon med en särskild festdag för sin födelsedag är vår Fru.[1] Vi räknar inte juldagen som en helgondag, naturligtvis. Till detta hör den särskilda vördnad, hyperdulia, som Kyrkan reserverar för henne.

I Kyrkan är tillbedjan, och därmed föremål för dyrkan, latria, förbehållen endast Gud, ty vår Herre Jesus Kristus är Ordet inkarnerat. Helgonen ägnas vördnad, dulia, av Kyrkan. Men vår Fru ägnas en vördnad som varken är den enklare vördnaden, dulia, eller dyrkan, latria, utan en särskild vördnad, hyperdulia, som är en högre form av dulia, utan motstycke i all annan vördnad.

Vi firar alltså en särskild födelsedagsfest för den heliga Jungfrun, en av många kyrkliga fester tillägnade henne.

Tack vare hennes enastående och unika dygd tillåter Kyrkan att man placerar fler än en staty av vår Fru på ett och samma altare, ett privilegium som inte något annat helgon har. På så sätt gör Kyrkan klart att Vår Fru inte går att jämföra med någon annan skapad varelse. Det är ett liturgiskt sätt att undervisa den teologiska sanningen att hon är Guds moder.

Festdagen för vår Frus födelse föranleder oss att fråga: På vilket sätt gagnades mänskligheten av hennes födelse? Och varför bör mänskligheten särskilt fira hennes födelse?

I den naturliga skapelseordningen avlades vår Fru utan arvsyndens fläck, vilket gav henne ett enastående och oförlikneligt värde. Hon var en lilja av ojämförlig syndfrihet och skönhet som upptändes i den nattsvarta dödens dal. Hon hade också alla de naturliga psykologiska gåvorna som en kvinna kan ha. Gud gav henne den rikaste personlighet som tänkas kan. Till detta lade han till den övernaturliga ordningens gåvor, de skatter av nådegåvor som var hennes. Hon fick de mest värdefulla nådegåvor som Gud någonsin gav till någon mänsklig varelse.

Med tanke på att hon var utan arvsyndens fläck, var hon helt och hållet i besittning av förnuftet från ögonblicket av sin tillblivelse. Därför var hennes tankar redan i sin moders sköte upphöjda. Den hel. Annas sköte var för henne ett slags tempel. Där började hon redan medla för mänsklighetens räkning och började att be – med den högsta visdomen som var en gåva från Gud – för Messias ankomst. I själva verket påverkade hon mänsklighetens öde som en källa till nåd. Skriften säger oss att vår Herres mantel var en nådekälla som botade dem som vidrörde den; då så är fallet kan ni föreställa er hur vår Fru, Frälsarens moder, var en nådekälla för alla som närmade sig henne, redan innan hon var född. Av denna anledning kan vi säga att ofantliga nådegåvor strålade för mänskligheten vid hennes födelse och att djävulen insåg början på sitt slutliga nederlag. Han såg att hans spira började spricka och aldrig blev densamma igen.

Vid tiden för hennes födelse vältrade sig världen sig i den mest vidriga hedendom. Lasternas makt härskade, avgudadyrkan dominerade överallt, den judiska religionens innersta var besmittad av styggelser, vilket var ett förebud för den katolska religionen. [Alla skandaler vi har bevittnat i Kyrkan på senare tid] Ondskans och djävulens seger tycktes nästintill fullbordad. Men vid denna tidpunkt påbjöd Gud i sin barmhärtighet att vår Fru skulle födas. Detta innebar början på förgörelsen av djävulens makt.

Vår Fru var av så pass stor vikt att hennes födelsedag markerar en ny era i det gamla förbundet. Det gamla förbundets historia var en enda lång väntan på Messias. Efter våra urföräldrars synd i Edens lustgård var mänskligheten tvungen att vänta i 3000 år, kanske längre, på Messias. Men vid ett visst välsignat ögonblick påbjöd den gudomliga försynen att en kvinna skulle födas som skulle förtjäna att bli moder till Messias. Hennes födelse innebar att en fullkomlig skapad varelse äntrade världen och fann nåd inför Gud och avslutade den långa väntans slut.

Alla rättfärdiga människors böner, lidanden och trohet nådde sin kulmen med hennes födelse. Det fanns patriarker, profeter, rättfärdiga människor hos det utvalda folket och bestämt somliga rättfärdiga bland hedningarna som hade bett, lidit och väntat; inget av detta var tillräckligt för att frambringa början på återlösningen. Men när Gud så önskade lät Han sin fullkomliga skapade varelse att födas till att bli Frälsarens moder. Förhållandet mellan Gud och människa började att förändras, och Himmelens portar vilka hade varit låsta och igenbommade började sakta att öppnas och hoppets ljus skymtades.

Hennes födelse betyder början på en ny nåd i världen, en ny välsignelse, en ny närvaro som förebådar den närvaro, nåd och välsignelse som vår Herre bär med sig.

Allt detta bör innebära att vår Frus födelse måste vara oss ytterst kär. Det är ögonblicket som kungör hedendomens fall.

Då vi är vår Frus söner, inte genom vår egen förtjänt utan av hennes val, kan vi idag be henne om en särskild nåd. Många mystiker som genom uppenbarelser har sett vår Fru säger att hon på denna festdag besöker skärselden och befriar ett stort antal själar som hon tar med sig tillbaka till Himmelen. Vad som händer med Ecclesia dolens, den lidande Kyrkan, ger oss en uppfattning om vad som händer med Ecclesia militans, den kämpande Kyrkan. Under hennes festdagar omsluts vi av hennes nådegåvor och vinner åt oss otaliga förtjänster.

Jag föreslår att vi var och en på denna hennes födelses festdag ber henne om just de nådegåvor i behöver. Men jag föreslår också att vi som kontrarevolutionärer ber henne att förläna oss med en kärleksfull och brinnande längtan efter Marie drottningadöme liknande hennes längtan efter Messias. En klok och tankfull längtan som frigör våra själar från varje böjning till denna revolutionära värld och tillåter oss att bli hennes redskap för revolutionens förgörelse och uppbyggandet av hennes drottningadöme.

Källa: Tradition in Action

[1] Prof. de Oliveira glömmer här bort festen för Johannes döparens födelse, 24 juni.

Bön:
Ditt inträde i världen, heliga Jungfru, liknar morgonrodnaden som bebådar solens snara uppgång, ankomsten av rättfärdighetens Sol, Kristus, vår Gud. Jag hälsar dig på din födelsedag, jag lyckönskar dig, såsom ett gott barn lyckönskar sin moder på hennes hedersdag. Lovad vare Gud, som sände dig i världen. Välsignad vare den dag, då du föddes, som av den Allrahögste var utvald till att bliva Frälsarens moder. Se, heliga Jungfru, med barnsligt förtroende kommer jag till dig i dag, då vi med glädje fira din nåderika födelse. Jag hälsar dig som havets stjärna, jag hyllar dig som min härskarinna. Jag flyr till ditt moderliga beskydd, jag anförtror dig min kropp och min själ. Du blev född till människosläktets välsignelse. Genom en kvinna kom döden, genom en kvinna kommer livet; genom Eva kom fördärvet, genom dig, Maria, kommer välsignelse. Därför är du välsignad bland alla kvinnor, och välsignad är den dag, då du inträdde i denna värld. Utverka åt mig nåden att bliva återfödd till ett nytt, heligt liv, fullt av iver i Herrens tjänst. Genom din födelse har du bragt fröjd åt hela världen; låt även mig få del av denna himmelska fröjd, av denna andliga glädje, på det att jag må förakta världens fröjder, tjäna Herren med glatt hjärta och så vinna himmelens salighet. Sv. Amen.
F. Din födelse, jungfruliga Guds moder Maria, har bragt fröjd åt hela världen.
Sv. Ty av dig har utgått rättfärdighetens Sol, Kristus, vår Gud.
Låtom oss bedja. Vi bedja dig, o Herre, förläna oss, dina tjänare, den himmelska nådens gåva, på det att vi, för vilka den heliga Jungfruns moderskap blivit begynnelsen till frälsning, genom att fira hennes födelses fest må tillväxa i frid, genom Kristus, vår Herre. Sv. Amen.
(Oremus, tredje upplagan)