Skrivet av: Berndt David Assarsson | 16 april 2021

S:t Bernadette

S:t Bernadette Soubirous – 16 april

Prof. Plinio Corrêa de Oliveira

Biografiskt nedslag:
Bernadette, vars fullständiga namn är Marie-Bernard Soubirous, var ett barn som alla andra. Men hennes blick var alldeles utöver det vanliga och vittnade om den stor oskuldsfullhet. I den första uppenbarelsen lärde hon sig att göra korstecknet genom att följa vår Frus åtbörder. Genom det faktum att hon lärde sig detta av vår Fru, brukade ögonvittnen säga att S:t Bernadette under hela sitt liv gjorde korstecknet på ett oförglömligt och ojämförligt sätt.

I klostret i Nevers som S:t Bernadette senare trädde in i, vidhöll några nunnor att det uppstod en tvist om tyget i vår Frus klänning. Somliga påstod att tyget var av ett slag, några att det var av ett annat. Bernadette svarade:

”Jag sa aldrig att tyget var av det ena eller det andra slaget. Jag sa endast att det var av ett material som jag aldrig hade sett tidigare. Men om ni är så intresserade av att veta, så kan ni be Henne att uppenbara sig för er, så kan ni själva se efter”.

Hon var en mycket ödmjuk person. En gång ombads hon säga några uppbyggliga ord till noviserna. Hon svarade med ett leende: ”Jag vet ingenting. Ingen kan hämta något gott ur en sten”.

Priorinnan frågade henne om hon inte var stolt över att ha blivit utvald till vår Frus förtrogne. Hon svarade: ”Vad har du för höga tankar om mig? Den heliga Jungfrun valde mig för att jag var den mest enkla och okunniga. Hade Jungfrun hittat någon som var enklare och okunnigare, hade Hon valt henne”.

De ständiga lidanden och blodkräkningar som hon genomled bröt långsamt ner S:t Bernadette. Hennes fysiska uppenbarelse blev ömklig. En gång kom en postulant som ville se henne. När helgonet gick förbi pekade postulantens följeslagare på henne och utbrast föraktfullt: ”Det där är alltså Bernadette!” (Bernadette, c’est ça!)

Kommentar av prof. Plinio:
S:t Bernadette Soubirous var en bondflicka från ett område i Pyrenéerna som är till hälften franskt, hälften spanskt, vilket på sätt och vis utgör en syntes av Frankrike och Spanien. [Egentligen det occitanska kulturella och språkliga området] Om du studerar fotografier av henne – inte de sentimentala statyerna i somliga kyrkor – ser du en person med ett något fyrkantigt ansikte med regelbundna drag och mörka och stora ögon, med en fast blick som är typisk spansk. Den franska blicken är vanligtvis kvick, med ögon som rör sig snabbt för att analysera dig, för att därefter vila på något annat. Men den spanska blicken låser sig stadigt fast på dig och analyserar allt om dig, som en slags röntgen.

Hon hade också en näsa som var mer spansk än fransk, vilket var i överensstämmelse med hela hennes fysionomi. Hon hade också den spanska egenskapen att tala rättframt.

Hon hade alltid ett lugnt och otvunget sätt, som en person som aldrig låtsas vara något hon inte är. Hon var alltid ödmjuk inför andra, men när det kom till att tjäna vår Fru brydde hon sig inte om vad andra hade för åsikt.

Hon var alltid opretentiös. En gång när hon var tvungen att förklara uppenbarelserna för polisen, imponerades förhörsledarna av hennes okonstlade sätt.

Här har du andan hos en sann katolik, ett sant helgon. Hon fäste aldrig någon vikt vid världens värderingar, hon brydde sig inte om vad andra hade för bild av henne, vare sig gott eller dåligt. Den som lägger vikt vid världens lovord slutar med att förlora sin frihet och blir beroende av lovorden för att komma någon vart. Lovorden blir den musik som han behöver för att fortsätta dansa. För att kunna åtnjuta fullständig sinnesfrid måste man vara oberörd av världens omdöme. Hennes vana var att göra sin plikt enligt helig moder Kyrka.  

S:t Bernadette omvände många personer som såg henne göra korstecknet. Hon hade lärt sig detta av vår Fru, som är det fullkomliga mönstret för den som är en vän av och älskar Jesu Kristi kors. Av denna anledning hade också S:t Bernadette en kärlek till lidande och till vår Herres kors, vilket ödmjukade henne till att ta emot något mer från vår Fru än Hennes anda, när Hon gjorde korstecknet. Något av vår Frus majestätiska upphöjdhet överfördes till S:t Bernadette.

Jag läste en gång en redogörelse skriven av en ståndsmässig kvinna som bevittnade S:t Bernadette under en uppenbarelse. Denna kvinna skrev att hon aldrig hade sett någon ung dam ur aristokratin med en sådan grad av förfinad elegans och hållning som S:t Bernadettes under uppenbarelsen, fastän hon var en enkel bondflicka. Detta beror på att hon var samtal med himmelens och jordens drottning, och något av Hennes majestät överfördes på S:t Bernadette. Det var inte endast majestätisk uppburenhet, utan också ett tillstånd av dygd överfördes från Vår Fru till S:t Bernadette.

Många människor som alltså bevittnade denna omvandling hos bondflickan förstod att hon var i kontakt med en person som de inte kunde se, men som de kände var närvarande. De insåg att denna person var vår Fru och de omvände sig. Det är intressant att betänka att ett sant barn av vår Fru mottar något av Hennes själ och i sin hållning. Det finns en särskild kommunikation mellan barnet och vår Fru.  

Svaret hon gav till nunnorna i det biografiska nedslaget ovan är betecknande för hennes livliga personlighet och hennes sinne för humor. Hon var en stark polemiker och ibland var hennes svar vassa.

Vad gäller hennes ödmjukhet var det sant vad hon sa om sig själv. Vår Fru valde henne eftersom hon var den mest okunniga i hela Lourdes. Hennes okunnighet var anmärkningsvärd och stod som ett bevis på uppenbarelsernas äkthet, för hon skulle aldrig ha kunnat fabricera dem. Hon var en enkel, olärd människa som aldrig skulle kunna ha fantiserat ihop de saker som vår Fru sade på egen hand. Faktum är att hon inte ens till fullo förstod vissa delar av uppenbarelserna. Hennes okunnighet står som ett viktigt bevis för uppenbarelsernas äkthet.

Hon var ganska kortväxt och stod inte ut i mängden, även om hon var livlig som person. När hon blev sjuk blev hennes fysik nedbruten, och hon hånades av somliga i sin omgivning.

En intressant detalj i hennes liv är att hon bar sitt lidande som ett offer för en viss persons helgelse. Ingen vet vem denne mystiske syndare är, hon avslöjade aldrig personens namn. Förmodligen var det en själ som den gudomliga försynen hade uppenbarat för henne och bad henne att offra sitt lidande för. Var det en person i hennes samtid, eller någon i framtiden? Ingen vet.

En annan intressant sak beskrivs i välskrivna levnadsteckningar – vår Fru avslöjade en hemlighet för henne, men S:t Bernadette sa aldrig ett ord om dess innehåll. Kanske var det en hemlighet som hade att göra med den mystiske syndare som hon uppbar sitt lidande för. Vår Frus tre stora uppenbarelser – La Salette, Lourdes och Fatima – inbegriper hemligheter. Låt oss be S:t Bernadette att ge oss en stor devotion till vår Fru, en devotion som likt hennes har något av vår Frus dygd. Låt oss också be henne beskydda en annan andlig syster, Lucia av Fatima, och ge henne styrka att vara sin kallelse trogen. Något som alltid är anledning till oro är den kamp syster Lucia måste göra för att vara trogen mot den hemlighet hon blivit anförtrodd.

Källa: Tradition in Action


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: