Skrivet av: Berndt David Assarsson | 29 maj 2021

Heliga Trefaldighets dag

Heliga Trefaldighets dag – första söndagen efter pingst

Under kyrkoåret har vi hittills följt Kristi jordiska liv – Hans födelse vid jul, Hans presentation som Gud vid Epifania, Hans fastetid i öknen, Hans lidande, död och uppståndelse under långfredagen och påsken. Vi har firat Hans ärorika himmelsfärd och under pingsten har den Helige Ande, utsänd av Fadern och Sonen, sänkt sig över Kyrkan. Guds treeniga natur har således till fullo blivit uppenbarad, och därför firar vi denna dag en fest till hela den heliga treenighetens ära. Dagens evangelieläsning, Matt 28:16–20 (Missionsbefallningen):

Vid den tiden begav sig de elva lärjungarna till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: »Åt mig har getts allmakt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.«

Traditionellt har man denna dag läst den athanasianska trosbekännelsen (en av Kyrkans tre huvudsymbola/ekumeniska trosbekännelser, de övriga två är den apostoliska och den nicenska) då den så tydligt preciserar treenighetsläran och inkarnationen. Traditionen säger att det är kyrkofadern den helige Athanasius som författade den i polemik mot arianismen. Bönboken Oremus (tredje upplagan, 1940) beskriver denna trosbekännelse sålunda:

”Den athanasianska trosbekännelsen hör till den kristna arvlärans mest ärevördiga texter. Under de århundraden, då boktryckarkonsten ännu icke var upptäckt och bönböcker och katekeser i nuvarande mening icke funnos, har den varit av stort värde för den kyrkliga folkundervisningen. För den behövdes i första rummet en teologisk riktig, icke alltför kort, lättfattlig framställning av kristendomens två viktigaste läror: treenigheten och mandomsanammelsen. Det sätt på vilket Athanasianum löser denna svåra uppgift, behåller sitt värde för alla tider. Det var föreskrift att den efter predikan lästes för folket, den reciterades även som växelbön – därav namnet ’psalmus athanasianus’. Sedan på 900-talet ingår den i den liturgiska morgonbönen för söndagen, där har den ännu i dag sin plats. [Avskaffades vid de liturgiska reformerna 1970] Vad den säger om den katolska trons absoluta nödvändighet är blott ett annat uttryck för läran om den allena-saliggörande Kyrkan. Vem som har författat trosbekännelsen, har ännu icke med säkerhet kunnat fastställas, länge tillskrevs den helige Athanasius (373)”.

Athanasianska trosbekännelsen

Vilken som vill salig varda, han måste framför all hålla fast vid den katolska tron. Den som icke hel och ren bevarar densamma, han skall utan tvivel evigt gå förlorad.
Detta är den katolska tron, att vi dyrka enheten i trefaldigheten och trefaldigheten i enheten, i det vi varken sammanblanda personerna eller åtskilja det gudomliga väsendet, ty en annan är Faderns person, en annan Sonens, en annan den Helige Andes, men Faderns och Sonens och den Helige Andes gudom är en enda, jämlik i härlighet, jämlik i evigt majestät.
Sådan som Fadern är, sådan är Sonen, sådan är ock den Helige Ande.
Oskapad är Fadern, oskapad Sonen, oskapad den Helige Ande.
Omätlig är Fadern, omätlig Sonen, omätlig den Helige Ande.
Evig är Fadern, evig Sonen, evig den Helige Ande.
Dock likväl äro icke tre eviga, utan en evig, såsom ock icke tre äro oskapade eller tre äro omätliga utan en är oskapad och en är omätlig.
Sammalunda är Fadern allsmäktig, Sonen allsmäktig, den Helige Ande allsmäktig, och likväl icke tre allsmäktiga utan en allsmäktig.
Så är ock Fadern Gud, Sonen Gud, den Helige Ande Gud, och likväl icke tre Gudar utan en ende Gud.
Alltså är Fadern Herre, Sonen Herre, den Helige Ande Herre, och likväl icke tre Herrar utan en Herre.
Ty såsom vi genom den kristna sanningen förpliktas till att bekänna var person för sig som Gud och Herre, så förbjudas vi genom den katolska religionen att nämna tre Gudar eller tre Herrar.
Fadern är av ingen varken gjord, skapad eller född. Sonen är av Fadern allena, icke gjord, icke skapad utan född. Den Helige Ande är av Fadern och Sonen, icke gjord eller skapad eller född utan utgående.
Så är alltså en Fader, icke tre Fäder; en Son, icke tre Söner; en Helig Ande, icke tre Heliga Andar.
Och i denna trefald är ingenting först eller sist, ingenting störst eller minst, utan de tre personerna äro med varandra i sin evighet och i sin natur fullkomligt lika, så att alldeles – såsom ovan sagt är – enheten i trefalden och trefalden i enheten skall dyrkad varda.
Den som vill bliva salig, han måste alltså tro sålunda om Treenigheten.
Men det är också av nöden till evig salighet, att man stadeligen tror på vår Herres Jesu Kristi mandomsanammelse.
Så är nu det den rätta tron, att vi tro och bekänna, att vår Herre Jesus Kristus, Guds Son, är både Gud och människa.
Gud är han av Faderns väsen, född före alla tidsåldrar, och människa är han av moderns väsen, född i tiden, fullkommen Gud, fullkommen människa, bestående av förnuftig själ och mänsklig kropp, jämlik Fadern i sin gudom, mindre än Fadern i sin mandom.
Vilken fastän han är Gud och människa, likväl icke är två utan en Kristus. En är han icke till följd av gudomens förvandling till mandom, utan till följd av mandomens upptagelse i Gud, fullkomligen en, icke genom väsendets sammanblandning utan i personens enhet.
Ty såsom den förnuftiga själen och kroppen äro en människa, så är ock Gud och människa en Kristus.
Han blev pinad för vår salighet, nedsteg till dödsriket, uppstod på tredje dagen igen ifrån de döda, uppfor till himmelen, sitter vid Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida, därifrån han skall igenkomma till att döma de levande och de döda.
Vid hans tillkommelse måste alla människor uppstå var med sin kropp, och de skola avlägga räkenskap för sina gärningar.
Och de som gott hava gjort, skola ingå i det eviga livet, men de som ont hava gjort, i den eviga elden.
Detta är den katolska tron, den henne icke fast och stadigt tror, han skall icke kunna varda salig.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: